ögonblick

Lyckliga stunder är bara ögonblick som passerat. Jag hoppas att de kommer igen.
Nästa gång, ska ja låta bli att blinka.



Du var min bästa vän

Jag kom just att tänka på det där tavlan jag gav dig, med bilder på oss två. Vi sitter på ett uteställe och ler mot kameran. Det var du och jag för ett år sedan nu. Vi satt ihop, gjorde allting tillsammans. För det mesta skrattade vi men det har även funnits stunder då vi gråtit mot varandras axlar. Kände jag mig ledsen visste jag att du bara var ett samtal bort.
Det tar 15 minuter att gå till din lägenhet från min. Oftast tog jag cykeln för att komma fram fortare. Jag trodde våra vänskapsband inte kunde brytas, de var så hårt knutna. Du berättade saker för mig som ingen annan vet om. Jag kände att jag kunde göra detsamma till dig. Du var min bästa vän.

Nu har du en pojkvän som du lärt känna genom mig. Jag får höra från andra att det är väldigt seriöst mellan er två. Han ska tydligen få egen nyckel till din lägenhet nu. På midsommar skulle vi åkt ifrån allt regn till skärgården i Stockholm. Det var du som kom med förslaget en månad tidigare. Efter skolavslutningen hörde jag ingenting från dig. Jag ringde en gång men du var upptagen. Vi skulle gått på bio men du gick väl med honom istället. Midsommaren närmade sig och jag kunde inte sitta och vänta längre. Jag skickade iväg ett sms, för jag vet att du var bra på att alltid svara. Den här gången misstog jag mig. Ditt svar kom inte förrän efter tre dagar. Det blev ingen Stockholmsresa. Jag fick ändra mina planer och som tur var blev min midsommar riktigt lyckad ändå. Efter det förlorade jag allt hopp om vår vänskap. Du verkar inte ha tid till mig, eller någon annan av dina vänner. Vi hade lagkväll för några dagar sedan, du saknades. En av oss andra hade hört av sig till dig, du valde att inte svara. Kanske är det fel på din mobil, kanske har du bytt nummer det är det ingen som vet.

Jag vet inte om jag saknar dig längre för jag har lärt mig att leva utan dig. Om det är såhär du vill ha det så ska jag inte tvinga dig till någonting du inte vill. Om 30 dagar flyttar jag och vi kommer glida ännu längre isär, bokstavligt talat. Jag kommer vara flera mil bort. För en gångs skull kommer jag inte att finnas där för dig när du väl behöver mig, som jag dock alltid varit. Du har betytt mer för mig än många andra, och du kommer alltid ha en särskild plats i mitt hjärta. Trodde inte den dagen skulle komma när vi inte skrattade tillsammans längre. Vi bor 15 minuter ifrån varandra men det känns som om vi inte ens existerar i samma värld längre. Jag vet inte hur det är att vara nykär, för det är väl det du är nu. Därför vet jag inte hur besvarad kärlek känns. Det måste vara underbart, eftersom du inte längre behöver känna vänskap. Hoppas att du har kvar tavlan med bilderna på oss två. Hoppas att du aldrig glömmer den vänskapen vi hade, för det kommer inte jag göra.

RSS 2.0