Caroline Johansson

I morgon åker jag norrut och hälsar på dalkullan Milla och dalmasen Hellsing. Det kommer bli succé!

/C

Nu har jag rensat bland mina blogginlägg. Eftersom jag skriver så fruktansvärt mycket läsvärt har jag nu lagt till ännu en flik mina besökare kan klicka in sig på. Jag insåg nämligen för en stund sen att många av mina texter som ligger under "journalistiskt" lutar väldigt mycket åt essä- och krönikahållet, så jag la till en essä/krönika flik. Håll till godo!

/C

Min konversation med en medlemsvärvare (med grön pärm och penna i bröstfickan) på stan:

Medlemsvärvaren har precis fått nobben av en eventuell kund. Han ser mig innan jag hinner försvinna runt hörnet; joggar ikapp mig samtidigt som han ropar:
"Ursäkta, unga damen!"

Jag stirrar ner i mobilen och låsas inte höra hans irriterande stämma, men han ger sig inte. När medlemsvärvaren har hunnit ifatt mig känner jag mig tvungen att kolla på honom. Han är desperat efter min uppmärksamhet och pratar fruktansvärt energiskt.
"Unga damen, ursäkta får jag prata lite med dig?"

Jag kollar på killen med en förundrad/frågande blick och säger:
"Sorry...?"

Medlemsvärvaren är inte lika desperat efter min uppmärksamhet längre. Han ser skrämd ut och får ur sig:
"Oh... you're not from around here? Are you on vacation?"

Jag svarar:
"Yes, I'm just visiting a friend..."

Killen:
"Okej, have a nice day then..."

HA!

/C

Ringde nyss till vårdcentralen och bokade tid:
"Du är välkommen 15.15, men du kan få vänta lite eftersom det är akuttid".

Okej?

Nu är håret avklippt och färgat. Jag är en helt ny person!

Tack Ellinor och mamma!

/C

Måste bara tipsa om det här reportaget. Det handlar om stockholmare i Visby som lever livet. "Partyelit glider ovan krisen" lyder rubriken. En av personerna i reportaget får frågan: " Hur har lågkonjunkturen påverkat din livsstil? ". Personen i fråga vräker ur sig "För att drabbas av lågkonjunkturen måste man ha ett jobb, och det har inte jag". Detta citat tycker jag är så fruktansvärt klockrent och bekräftar alla fördomar jag någonsin haft om "stekare".

För att inte tala om killen som köper en flaska champagne för 825 kronor; och häller ut skumpan på sin kompis. Efter denna idiotiska incident fortsätter de festa som vanligt...

Jag läste hela reportaget med ett stort leende. Dessa människors brist på respekt för pengar är lika befängt som skrattretande.

/C

Nu börjar det äntligen lösa sig med lägenhet för mig och Robert. Känns väldigt bra. Jag har piercat mig igen men jag tänker inte berätta var. Det lär ju synas om man säger så. I morgon ska jag klippa mig. Med andra ord genomför jag en liten makeover på mig själv. Många, många, många hårstrån kommer att försvinna under saxen. Sen ska håret färgas också, fast det blir inte än på ett tag. Jag unnar mig helt enkelt.

Nu ska jag måla naglarna.

/C

Solen håller nog på att gå upp nu. I kväll har jag pratat med Hamid, det var skoj. Borde gå och lägga mig men väntar på ett livstecken från min älskade Robert som jag saknar så mycket. I dag har jag haft clips, eller vad de nu heter, sådana där örhängen man "clipsar" på. De är nedrans snygga men gör även nedrans ont. Vill man va fin får man verkligen lida pin.

Efter krogen skulle jag, Johan, och resten av Skövde äta.  Johan hade bjudit mig på cider så jag bjöd honom på mat. Johan var tydligen hungrigare än mig för han käkade upp min mat också. Inte nog med det så hällde han även ut min cola  - för skojs skull. Jaja, så kan det gå.

I morgon (i dag) kommer mamma och compani hem. Jag har jättemycket att diska och jättemånga dammråttor att jaga ifatt. Dags att sätta igång kanske?

/C

På jobbet är det du och jag Telefunken, du och jag.



/C

Usikten från mitt fönster på SLA.

Foto: Caroline Johansson

Den här bilden säger så mycket om mig. Jag låter den tala för sig själv.



/C

I går skulle jag och Ellinor ta några kalla. För mig blev det fem stycken och det räckte för att jag skulle bli salongsberusad. Kvällen var jättetrevlig, relativt lugn men mycket trevlig. Jag är ju inte den där discotjejen som jag var för 5-6 år sedan - och det är jag glad för. En kall öl ute på krogen räcker för att jag ska få en lyckad kväll.


/C

I dag känner jag mig lite krasslig. Det är säkert svininfluensan som spökar (vad annat kan man bli sjuk av nu för tiden). I världen har hur många som helst fått sätta livet till efter att ha drabbats av den nya influensan. Här i Sverige räknar man med att upp till 50 procent av hela befolkningen kan smittas.

Trots dessa varningstecken så säger läkare och sjuksköterskor bland annat sagt att" den här influensan är mildare än de som brukar drabba folk" - hur kan det vara så? Det måste betyda att lika många som dött i svininfluensan, om inte ännu fler, dör varje år i en "vanlig" influensa. Detta är självklart ingenting som just jag har kommit till insyn med, så smart är jag inte, men det är kanske ett bevis på att media förstorar upp allt detta med svininfluensan (förmodligen på grund av sommartorka på redaktionerna).

Min slutsats är alltså att om det dör fler människor efter att ha insjuknat i en "vanlig" influensa måste det betyda att svininfluensan är lika hypad som fågelinfluensan när den kom. Anledningen till att media rapporterar om så många dödsfall och om hur sjuka alla blir som får den nya influensan är just för att den är ny. Det är någonting nytt man kan dra upp på sina ettor och fylla sina uppslag med.

Jag är faktiskt, tro det eller ej, inte särskilt orolig för denna nya influensa. Jag överlevde ju trots allt influensan som jag fick i början av detta året. Klarade jag att genomlida det så genomlider jag allt. Så om det nu är svininfluensan jag håller på att få, är jag säker på att jag kommer att överleva.

/C

Vilken fin kväll jag har haft! Allting klaffade perfekt; maten blev jättegod och gästerna var mycket nöjda. Tack Sarah och Alex för en jättetrevlig kväll! Den där limekycklingen måste jag göra igen, vilken succé! Något som är mindre roligt är all disk i diskhon, men det var värt det! Varenda tallrik och varje liten gaffel!


Efterrätten fick högsta betyg av mina söta väninnor.

/C

Snart måste jag inse att jag måste ställa mig och diska. Fast jag tror att jag sparar det nöjet till i morgon. Snart börjar Morden i Midsomer och det kan jag ju inte missa! Jag är just nu relativt nyduschad. Det är nämligen så att jag har tränat i dag. Jag har stått på mammas crosstrainer och efter den uppvärmingen gjorde jag yogaövningar.

Nu är jag lika spänstig som ett tjockt gummiband men jag tänker ändå inte gå till jobbet i morgon, jag tänker åka buss till SLA. För att vinna tid till lite längre sovmorgon är mycket viktigt i morgon; jag ska nämligen  ha middag för basketbrudarna. Tre rätters blir det. Tre rätter á la Carro. Hoppas de blir nöjda. Jag testade efterrätten (bara ytterst lite) förut och den blev kanon, bara jordgubbar som saknas. Får inte glömma att köpa äpple också bara, det behövs till förrätten.

Nu blir det tv-kväll i min ensamhet.

/C

Som många vet så går jag i min farfars fotspår. Han jobbade väldigt många år på SLA och de anställda där pratar mycket gott om honom. "Han var alltid uppklädd, hade fluga eller slips vilket väder det än var", har en av mina kollegor sagt. Alla ler när de tänker tillbaka på hur bra han skötte sitt arbete.

Farfars jobb finns inte kvar i dag. Han arbetade som typograf i tryckeriet - som i dag ligger i Karlstad. Det innebar att han skrev texten som skulle publiceras på små tunna blybitar som kallades för typer. Typerna lades sedan ihop i träfack för att tryckas på papper. I dag behövs inte en sådan tjänst eftersom det jobbet görs av datorprogram. Det har blivit mycket bekvämare att arbeta på tidning i dag, men på ett sätt är det sorgligt att det arbete min farfar slet så hårt för inte finns kvar.

Som tur är finns farfar kvar och påminner oss barn-barn och barn-barns-barn om svunna tider. Vi får inte ta all vår bekvämlighet med datorer och maskiner för givet. Generationerna före oss har slitit hårt för att få oss dit vi är i dag och vi borde uppskatta det vi har mycket mer.

I dag fyller min farfar Bengt Johansson 84 år. Fyra generationer samlades i dag hemma hos farfar för att fira honom. Jag är mycket stolt att vara hans barn-barn.

Grattis farfar!

Gamla stan





Vid "Plattan"







Vid Globen




Hagaparken

Här kommer lite tankar som slog mig hårt i bakhuvudet på väg till Skövde från Stockholm:

"Likt en lucia går den obekväme mannen med sitt kaffe i tågkupéns mittgång. Rädslan för att bränna sig på rinnande stearin är utbytt mot på tok för varmt kaffe. Jag får alltid brännskador på tungan vid första klunken.

Egentligen är det väl tänkt att man ska njuta av kaffet; låta det stå och sjuda ett tag för att sedan smutta upp koppens innehåll. Det är ytterst sällan jag kan ägna mig åt smuttning. Jag häver i mig kaffet på 30 sekunder. Antingen i förhoppning av att vakna upp ur en tillfällig dvala, eller för att det är fem minuter tills bussen går."

/C

För skojs skull sökte jag på "skönaste låten". Den här låten kom upp som första träff. "Skönaste låten i stan" - jag är beredd att hålla med.




Enligt mig är detta den sexigaste låten i stan:

Det positiva med att jobba till 12 är att jag har hela dagen framför mig när jag slutat. Det negativa är att nu när klockan är strax efter två så känns det som om den är fem.
I kväll ska jag till Sarah och kolla på film, det ska bli mysigt. I morgon drar jag till Stockholm över helgen; jag och Robert ska kolla på lägenhet.

Här är en fin bild som jag tog i dag strax efter jag slutat:


Blomma och betong.

/C

I dag var jag med om en rolig sak när jag var på väg till jobbet. En man, som var ett huvud kortare än mig, gick framför mig. Vi gick ganska exakt lika snabbt och jag ville inte trampa honom på hälarna så jag ökade takten en aning för att komma förbi.

Tio minuter senare kommer den lille mannen upp jämsides med mig:
- Nu får du öka takten, säger han.
Jag skrattar lite obekvämt, tydligen hade jag saktat ner en stund efter att jag hade gått om honom.
- Jo men det är sant..., fortsätter mannen.
Nu tar jag ur mina hörlurar ur öronen för att höra exakt vad han säger. Det verkade som om han hade något viktigt att berätta.
- Jaha? säger jag.
- Ja, är du ute för motion eller banta?
- Inget av det, jag är på väg till jobbet, skrattar jag till svar.
- Oj, förlåt mig, säger mannen och joggar förbi mig.

Jag tog det som en pik.

/C

Himlen smälter ihop med betongbyggnaden bakom mig. Det har slutat blåsa och molnen tätnar allt mer.  Jag känner det i ryggen, den där isande känslan av att någon står och stirrar mig i nacken. En blick som borrar genom kropp och själ. Jag väljer att inte vända mig om eftersom det inte finns någon där. Ingen, ingenting utom betong.

 

Folk börjar ta fram sina paraplyn. Himlen öppnar sig och stora vattendroppar skvätter upp från trottoaren. Jag välkomnar regnet med ett leende. En gammal skolkamrat springer förbi och vidare in mot köpcetret. Jag behövde inte ens ignorera, mycket sköter sig självt nu för tiden.  Alla vet sin plats och alla vet vem eller vilka de inte ska hälsa på. Det spelar ingen roll att vi har stämt in i fylleklang, legat i samma diken eller hållt varandras händer;  vi är vuxna nu och allt de där är över. I alla fall är det så folk ser på oss och kanske vi på varandra.

 

Jag ställer mig upp och står ensam kvar på betongen. Skyddet som det grå taket ger mot regnet vill jag inte bli av med,  jag har inget paraply. Skydd mot oväder gör att folk står still. Tryggheten i det som redan finns får människor att sitta kvar i samma betongbyggnad år efter år. Det som finns utanför är skrämmande och obekant, otryggt och inget grått, skyddande tak finns att ställa sig under.

 

Det har gått allt för lång tid. Jag måste iväg. Regnet verkar inte vilja ge med sig så jag har inget annat val än att promenera  ut på den neddränkta asfalten. Av alla människor på stan är jag ensam om att inte ha något skydd över den grå himlen. Jag bryr mig inte om vattenpölarna.  Mina tygskor läcker in och strumporna får sig ett bad.

 

När jag äntligen kommer fram till resecentrum har regnet avtagit en smula. Mina välnopprade ögonbryn har inte varit till någon hjälp mot vattnet som runnit ner för min höga panna. Jag har spottat vatten hela vägen från stan. Bussen går om en kvart.

 

Himlen spricker upp och en ynka solstråle tar sig krampaktigt ut från ett av molnen. På andra sidan är himlen blå.

 

Caroline Johansson
14 juli 2009

Här kommer lite bilder från min helg i Värnamo. Dagen då killarna spelade fotboll:


Jag hejade på min älskling.



Robert kämpade väl.



"Det viktiga är inte att vinna, det är att delta."



Alla på bollen.



Det sköts många distansskott.



Vattenpaus.



Såhär kunde det se ut vid avbytarbänken.


Jag vet inte vilket lag som vann men som sagt, det viktigaste är ju inte att vinna. Bra kämpat allihop!

Robert och hans kompisar ska spela fotboll i dag. Det kommer förmodligen börja ösregna så vi får se hur det blir med den saken. Själv så nöjer jag mig med att kolla på med vår vän Spökis. Jag ska ta med mig kameran så jag lägger upp lite bilder när jag kommer hem.

/C

Över helgen är jag i Värnamo, jag kom hit i går. Det första vi gjorde var att gå på bio. Vi såg på Transformers två och min gentleman till pojkvän bjöd på biljetten. Filmen var jättebra och sällskapet jättetrevligt.

I dag fick jag sova ut för första gången på flera dagar. När vi väl kom upp ur sängen gick Robert in och kollade sin högskoleansökan. Han fick då reda på att han kommit in på lärarutbildningen i Stockholm! Han skyndade sig självklart att tacka ja och han har haft ett stort leende på läpparna sedan dess. Jag är så glad för min älsklings skull! Själv så blev jag reserv på den journalistutbildning jag sökt. Hade inte särskilt stora förväntningar på första antagningsbeskedet så jag blev inte besviken. Det betyder ju att jag i alla fall är behörig och jag har fortfarande chans att komma in.

Nu blir det Stockholm till hösten. Kommer jag inte in på utbildningen så får jag söka jobb helt enkelt. Nu blev framtiden mycket spännande helt plötsligt när jag vet vad som komma skall. I kväll ska jag och Robert fira hans antagning, det är han verkligen värd!

/C

I dag unnade jag mig en halv pizza. Jag bjöd brorsan på den andra halvan. En gång i tiden hade vi en liten kiosk nedanför oss här på Kilbacken. Den här lilla kiosken är nu ett minne blott eftersom lokalen har förvandlats till en pizzeria. Klockrent, tycker jag. Sim sala bim!

Milla ringde nyss. Alltid lika skönt att höra hennes glada stämma. Ett besök till Dalarna är inbokat. Saknar mitt rödhåriga yrväder!

I morgon åker jag och hälsar på Robert. Äntligen! Drar strax efter jobbet så vi säger så, så länge!


Mycket gott!

/C

Jag skulle personligen vilja tacka de busungar som i går kväll/natt skruvade loss muttrarna på mina cykelhjul så all luft åkte ur. Nu fick jag mig ett rejält träningspass både till och från jobbet i de backar som vanligtvis "inte alls" är jobbiga att kämpa sig upp för. Tack!

/C

För en stund sen kom jag hem efter en kväll tillsammans med Sarah och hennes son Henrik. Det var mycket trevligt! Henke sprang omkring så glatt hela tiden, jag tror aldrig jag träffat en sån glad liten kille. Han tyckte det var jätteroligt att dra mig i håret och jag fick till och med en kram. Sen ville han att jag skulle lyfta upp honom och kramas. Jag blev så glad. Jag blev godkänd av Sarahs son! Moster Carro är okej!

Sarah och hennes pojkvän Christian fick barn för cirka ett år sedan. Det blev som sagt en liten Henrik som de uppfostrat väldigt bra. Jag är stolt över dem, jag vet inte om jag hade klarat av att få barn vid 20-års ålder. Inte lika bra som de har gjort i alla fall. Jag väntar nog några år till...

/C

Läste precis en väldigt bra text på dn.se. Jag kände igen mig lite i slutet av  texten där skribenten skriver:

"Kvinnliga skribenter, särskilt de som har mage att ha åsikter, tyck så finna sig att vara för unga, för gamla, för snygga, för fula, för dumma, för arroganta eller för självsäkra för att bevärdigas med en diskussion i sak."

Jag vet vad jag har att vänta mig, men det är bara att stå på sig. Än så länge har jag inte stött på någon av den karaktär som skribenten beskriver i sin text men jag är helt säker på att det kommer.

/C

Brorsan bakade sin hemgjorda sockerkaka i går. Resultatet kunde inte bli annat än bra eftersom han hade smält vitchoklad i. Vitchoklad är, för den som inte vet, bland det godaste som finns!


45 minuter skulle den vara inne enligt receptet.


Jag tycker faktiskt smeten är godast, det har jag alltid gjort.

/C

Den här veckan har jag gjort en sak som jag aldrig gjort förut. Jag har klistrat på lösnaglar. Det är inte alls typiskt mig att göra en sådan fåfäng sak men jag har en god anledning till detta spektakel; låtsasnaglarna har fått mig att sluta bita på mina riktiga naglar - eftersom de inte längre är synliga. Det händer ju också att även biter på skinnet precis vid naglarna, men det har jag nästan inte gjort alls nu sen lösnaglarna kom på. Så är plastnaglarna rätt snygga också så hoppas de sitter på ett tag till.

Jag har börjat röra på mig lite mer också. Förutom att jag cyklar till och från jobbet varje dag så står jag i 20 minuter på mammas crosstrainer några dagar i veckan. Det blir även lite situps och liknande fysövningar lite då och då. Inte nog med det - jag äter nyttigt också! Jag kanske kan gå ett kilo eller två, det skulle behövas.

I måndags glömde jag helt bort vilket datum det var. Det var nämligen den 6 juli vilket innebar att jag och Robert hade månadsdag. Ett år och fem månader har vi varit tillsammans nu och det känns hur bra som helst. Något som däremot är hemskt är att jag inte träffat min älskling på snart två veckor, fast det känns som mycket mer. Hoppas vi ses i helgen för jag har Pirat-abstinens!


Ett år och fem månader <3

I dag publicerades mitt reportage som handlar om en politisk flykting från Iran som är bosatt i Skövde. Jag har både skrivit och fotat. Tyvärr har SLA ingen webbtidning så jag kan inte länka till artikeln. Köp tidningen istället!


Mycket nöjd med resultatet. Detta pryder numera vårt kylskåp.

Min pappa och hans fru har en väldigt fin trädgård. Jag har länge velat fota alla fina blommor, tomtar och djur som finns bland alla växter.



Den lilla fontänen vid uteplatsen. Pappa har målat den själv.



"Två tomtar gick vilse i skogen. Så hörde de sin kompis spela flöjt och följde ljudet".



Den här lampan tar in solljus under dagen och lyser sen på natten.



Tuppen med sina kycklingar.



En fin blomma i en av pappas många rabatter.



Pappa i egen hög person.



Mycket fint.



Sådana här har jag plockat många i mina dar.



Tjusigt träd.



Hörnet vid huvudingången till huset.



Denna katt välkomnar mig varje gång jag kommer och hälsar på.



En höna i det gröna.


/C

I går hade jag i alla fall inte ont i huvudet.
Tack för en trevlig kväll!


Jag var blå.

/C

I dag vaknade jag med huvudvärk. Till en början var det inte så illa men efter cirka en minut hade helvetet brutit ut. Jag tog snabbt en Zumo för att brotta ner migränattacken, men Zumobrottaren kräktes jag upp efter 20 minuter så den hann inte brotta ner migränen helt. Efter det mådde jag bara pyton och ville sova bort hela dagen.

Nu sitter jag i alla fall upp och har fått i mig lite sallad. Klockan är strax halv fyra och jag hickar. För två år sedan hickade jag varenda dag i ett helt år. Det kanske bara var en enda hickning på hela dagen men det var ändå hicka. Nu har det börjat igen. Vad jag vet så är det ingen som riktigt vet varför man hickar. Nu tror jag det slutade men Herr Hicka kommer nog tillbaka i morgon igen och hälsar på.

Apropå hälsa på så ska jag kanske till Värnamo och Kärda nästa helg. Nu har jag varit borta för länge från min älskling så jag måste bota min abstinens. Robert skulle kanske spela korpfotboll också så jag bara måste få se honom in action! Massa pussar till min älskade Pirat  <3

/C

Nyckeln är upphittad, men inte av mig. Min snälla granne har satt upp en lapp på ytterdörren att en nyckel finns att hämta hos dem. Det bara måste vara min cykelnyckel. Den får däremot vara hos sina tillfälliga ägare en stund till för just nu är jag lite upptagen med detta.

I dag fick jag jobba över. Det var hur kul som helst att flänga runt lite och visa vad jag går för. Än så länge verkar jag vara godkänd. Fast varför skulle jag inte vara det? Jag är ju duktig, det här är min grej.

Mamma ringde när jag satt och redigerade bilder. Hon var arg, för att inte säga rosenrasande, för att jag inte hade diskat och för att det låg kaffe i besticklådan. Så kan det gå. Så på vägen hem plockade jag en bukett blommor till mamma som ett "förlåt, jag är nog ändå 21 år och handlingsförlamad - du hade rätt". Eller så är jag 21 år, har haft känning av migrän sen i förrgår på grund av den höga luftfuktigheten och jag är även en arbetande 21-åring som hade en mycket bra intervju i går kväll till klockan 22.30. Därför var det inte diskat.


Bukett till mamma.

Regnet stod som spön i backen. Överallt sprang optimistiska Skövdebor i sina shorts och linnen. Ingen verkade vilja släppa taget om den svenska sommaren som äntligen drabbat oss. Jag hade slutat för dagen men kunde inte lämna den trygga, torra platsen under SLA-byggnadens tak. Kollegor gick förbi med sina paraplyn i högsta hugg, mitt regnskydd hade jag lämnat hemma.

Denna dagen började med att jag var förvånansvärt kallsvettig. Det första som gick ned längs min matstrupe var två oranga piller som skulle få ner febern. När jag skulle laga en god äggmacka till frukost tappade jag det första ägget på golvet. Det blev kletigt på golvet och jag såg mammas min framför mig (även fast hon var i Alingsås). Jag skyndade efter trasan för att torka upp alla eventuella bevis på att jag är "21 år och handlingsförlamad", som mamma kläckt ur sig en gång när jag inte hängt upp en blöt handduk.

Efter det var det klädpåtagning som stod på schemat, tandborstning och så skulle jag till sist cykla iväg till jobbet. Då var cykelnyckeln helt försvunnen (det är den fortfarande). Jag fick gå till jobbet vilket innebar att jag förhoppningsvis brände av mig lite bukfett.

Nu har jag ätit lunch och ska börja planera inför intervjun i kväll. Cykelnyckeln har fått ben och dragit dit pepparn växer. Den hoppas nog på att bli upphittad, men jag orkar inte. I fortsättningen får nyckeln komma till mig om den vill något.