Nyckeln får komma till mig
Regnet stod som spön i backen. Överallt sprang optimistiska Skövdebor i sina shorts och linnen. Ingen verkade vilja släppa taget om den svenska sommaren som äntligen drabbat oss. Jag hade slutat för dagen men kunde inte lämna den trygga, torra platsen under SLA-byggnadens tak. Kollegor gick förbi med sina paraplyn i högsta hugg, mitt regnskydd hade jag lämnat hemma.
Denna dagen började med att jag var förvånansvärt kallsvettig. Det första som gick ned längs min matstrupe var två oranga piller som skulle få ner febern. När jag skulle laga en god äggmacka till frukost tappade jag det första ägget på golvet. Det blev kletigt på golvet och jag såg mammas min framför mig (även fast hon var i Alingsås). Jag skyndade efter trasan för att torka upp alla eventuella bevis på att jag är "21 år och handlingsförlamad", som mamma kläckt ur sig en gång när jag inte hängt upp en blöt handduk.
Efter det var det klädpåtagning som stod på schemat, tandborstning och så skulle jag till sist cykla iväg till jobbet. Då var cykelnyckeln helt försvunnen (det är den fortfarande). Jag fick gå till jobbet vilket innebar att jag förhoppningsvis brände av mig lite bukfett.
Nu har jag ätit lunch och ska börja planera inför intervjun i kväll. Cykelnyckeln har fått ben och dragit dit pepparn växer. Den hoppas nog på att bli upphittad, men jag orkar inte. I fortsättningen får nyckeln komma till mig om den vill något.
Denna dagen började med att jag var förvånansvärt kallsvettig. Det första som gick ned längs min matstrupe var två oranga piller som skulle få ner febern. När jag skulle laga en god äggmacka till frukost tappade jag det första ägget på golvet. Det blev kletigt på golvet och jag såg mammas min framför mig (även fast hon var i Alingsås). Jag skyndade efter trasan för att torka upp alla eventuella bevis på att jag är "21 år och handlingsförlamad", som mamma kläckt ur sig en gång när jag inte hängt upp en blöt handduk.
Efter det var det klädpåtagning som stod på schemat, tandborstning och så skulle jag till sist cykla iväg till jobbet. Då var cykelnyckeln helt försvunnen (det är den fortfarande). Jag fick gå till jobbet vilket innebar att jag förhoppningsvis brände av mig lite bukfett.
Nu har jag ätit lunch och ska börja planera inför intervjun i kväll. Cykelnyckeln har fått ben och dragit dit pepparn växer. Den hoppas nog på att bli upphittad, men jag orkar inte. I fortsättningen får nyckeln komma till mig om den vill något.
Kommentarer
Trackback
