Svett
Så har jag även fixat så att jag kan börja spela basket igen! Södertäljes motionslag är det som står på schemat och när jag kommit igång (om inte ryggen, foten eller knät säger ifrån igen...) så kanske jag kan jobba mig uppåt. SBBK:s damlag består av många unga brudar, men väldigt duktiga! Vet inte om jag har tid eller ork till att lägga ner så pass mycket tid till basketen just nu, men det är ju lite av en dröm att spela i en hög division. SBBK har även utvecklingslag som jag kanske kan jobba mig upp till... Vi får se. En dag i taget.
Pluggandet har också gått bra i dag. Blev nästan färdig med alla instuderingsfrågorna. Har kanske två stycken kvar som jag måste kolla lite extra på. Det känns som om jag kan greppa det här med riksdag, regering och kommun nu. Jag har tills på fredag på mig att plugga så den här tentan ska nog gå bra den också!
Over and out!
/C
Fotonörden har lagat mat igen
Börjar med att smälta milda i stekpannan.
I med köttfärsen.
Krydda riktigt ordentligt; salt, vitlökspulver, chili grillkrydda. cayennepeppar och kebabkrydda
Sen serverades köttfärssåsen med makaroner, ketchup och framförallt - med kärlek!
/C
Skrämd!
Efter filmen gick vi till ett mysigt ställe på Östermalm och tog en öl. Killen i kassan var ny och kollade inte ens leg på oss. Första gången det händer. Värmelamporna på utestället var så varma att de nästan brann upp. Det var mysigt.
I dag fick jag en fribiljett till basketmatchen mellan Telge och Norrköping. Jag ska nämligen börja hjälpa till under matcherna med att ge sponsorerna fika. Det kommer bli kul. I Norrköping spelade två brudar som har sina rötter i S:t Helena basket (där jag spelade i nio år). Det var riktigt kul att se dem in action.
Som mest låg Telge under med ungefär 20 poäng om jag minns rätt. Matchen slutade däremot med seger för Telge. Det var en jättespännande match. Telge har ett ungt men ack så talangfullt lag som bland annat har en brud som är flera år yngre än mig, men 20 cm längre...
Det var allt för nu. Tack för nu!
/C
Kaffe Cool
De senaste två dagarna har jag och min klasskamrat Joakim pluggat inför tentan. Vi har plöjt oss igenom kommunboken och vi började lite smått med den andra politikboken. Det är så man ska tillbringa sina lediga dagar från skola - plugga effektivt!
När jag kom hem var hjärnan inställd på "viloläge" och jag blev lite sugen på kaffe. Inte för att det piggar upp så himla mycket längre, utan för att det är så himla gott.
I morgon ska vi gå igenom kommunartiklarna. Hoppas läraren är nöjd med min, jag är det i alla fall.
Tjo!
/C
Hemma igen
Den senaste veckan har vi alltså varit i Göteborg. Min lillebror opererades i fredags och allt gick hur bra som helst. Det är helt otroligt att han har blivit så bra på så kort tid.
När något sånt här händer känner man sig så himla maktlös. Jag kunde inte göra mer än att vara där, hålla min brors hand och visa att jag finns här för honom och min familj. Det hade känts fruktansvärt fel om jag och Robert inte åkt ner till dem.
Nu är min lillebror pigg och glad igen och då är jag också det!
/C
Min bror är Stålmannen!
I onsdags kväll blev min bror påkörd av en bil. Själv minns han inget från olyckan, men vi har fått höra i efterhand att bilföraren körde på honom vid ett övergångsställe. När mamma ringde till mig den där onsdagskvällen hade jag precis läst ett sms som min bror skickat till mig. Hans sms påminde mig om att jag skulle beställa biljett hem till jul. Jag hade precis bokat och betalat biljetten och skickade iväg ett sms till mamma, pappa och min lillebror. Efter en stund ringde mamma upp.
Jag svarade lika glatt som jag alltid gör när mamma ringer, men jag fick inget svar. Mamma tog förmodligen ett djupt andetag inför det hon skulle säga: ”De ringde från KSS och sa att Christoffer blivit påkörd av en bil…”
Den halvtimme som sedan följde var den värsta halvtimmen i mitt liv. Mamma visste bara att läkarna var i full gång med att röntga Christoffer. Vi visste inget mer. Jag vill aldrig veta av de där tankarna som snurrade runt i huvudet den där halvtimmen innan pappa ringde från sjukhuset.
Min lillebror hade röntgas. Läkarna hade sagt att det inte var så illa som de först trodde när de fick larmet. Pappa sa att han hade åkt in i bilrutan, och sen ut igen. Jag grät, skakade och grät.
Jag och Robert bokade en sista minuten till Skövde på torsdagen. Jag ville vara hos min familj, hos min lillebror, det fanns inget annat alternativ.
Mammas pojkvän Hannu kom och hämtade oss på stationen. Han körde oss till sjukhuset där mamma, pappa och pappas fru redan satt hos Christoffer. Min bror var väldigt mörbultad. Det gjorde ont i hjärtat att se honom ligga med massa kanyler och slangar. Han såg ut att sova men pappa sa att jag kunde gå fram och prata med honom. ”Hej lillebror”, sa jag. ”Carro, är det du?”, frågar brorsan och jag gav honom ett leende och klappade honom på armen.
Den här historien kunde ha slutat mycket illa. Men det kommer den inte att göra, tvärtom. För varje dag som har gått har Christoffer blivit piggare och sakta men säkert har han blivit sig själv igen. Den största skadan han fick efter olyckan var en flisa från ögongloben som lossnat och tryckte mot hjärnhinnan och ögonmusklerna.
Ögonglobs-flisan opererades på plats på Sahlgrenska i Göteborg i fredags. Då hade vi varit på sjukhuset sedan söndagen. Christoffer åt, drack och gick omkring som vanligt. Det var bara flisen i ögongloben som skulle fixas.
Operationen blev mycket lyckad. Skulle han inte ha ett ärr vid det högra ögonlocket skulle man inte kunna tro att han varit med om en så svår olycka. I morgon får han komma hem till Skövde igen. Min bror är Stålmannen!
At the gaybar
Vi kommer in och gaykillen i garderoben (han hade nog kommit ut därifrån för länge sen... sorry jag va tvungen att skriva med ett litet skämt här) hälsar mycket vänligt på oss. "Ni vet om att det här är en gayklubb va?". Javisst visste vi det! Jag kladdade lite på Tina för att inte avslöja min sanna sexualitet.
För 20 spänn hänger vi in våra kläder och går ner för trappan till klubben. Vi förväntar oss dansgolv och snygga gaybrudar och killar i ungefär vår egen ålder, vi får lite utrymme och äldre herrar med ölmage. Inte riktigt vad vi tänkt oss. Men det var ändå en trevlig atmosfär där nere. Det var nästan helt uteslutande män, 40+ som hängde i baren och pratade, klappade varandra på ryggen och diggade lite till musiken.
Vi kan ju inte bara stå där mot en vägg och hänga så vi bestämmer oss för att åtminstone köpa en öl. Jag och Robert går mot baren, en grupp på fyra killar ser på mig och nästintill formar sina armar till kors och säger "Oh kolla en tjej...", som om jag var något oväntat, otrevligt. Och för dem var jag säkert det.
I baren blir jag dissad av bartendern. Robert får sin öl och jag står där med min oanvända 50-lapp. Jag orkar till slut inte vänta mer, det är inte jag som är intressant här. Hamid och Robert har stort försprång, vilket gör dem lite rädda till en början men jag och Tina är lugna. Det sitter några brudar en bit bort från vårt bord men de verkar mest vara där för att prata och slippa bli kladdade på av män. Då är detta ett perfekt ställe att gå till.
Klockan blir ett och gaybaren stänger. Eftersom vi är i Sockholm borde det vara något annat hak som är öppet, tänker vi. Ack så fel vi hade. Det ekar på gatorna vi går på och allt vi går förbi är nedsläckt. Allt utom ett ställe vid medborgarplatsen, det stänger tre. Vi kommer nästan inte in först för att Roberts leg har gått ut, men vakten tittar bort och mumlar något i stil med "... okej för den här gången då".
Vi anländer till ett slagfält. Några personer slåss så mycket utanför toaletterna att polisen hoppar av sina cyklar och kommer in i baren till undsättning. Två-tre personer förs in bakom baren till något som ser ut som ett litet polisförhör. Ut kommer sen två poliser som håller fast en kvinna som de tagit på handkovlar. En man sätter sig ner vid bordet bredvid oss och kysser sin knutna näve, jag tror det var han som kvinnan slog. Eller så gick hon lös på poliserna också, det förtäljer inte historien.
Vi tar en öl och sitter där och myser till 03.00. Vi skiljs åt på T-banan. Jag och Robert hänger runt på stan till klockan 05.12 då tåget hem till Södertälje skulle gå. Jag tycker det är riktigt dåligt att tågen inte går dygnet runt. Det måste ju vara många från Södertälje som hänger i Stockholm på lördagar som vill hem direkt när krogen stänger. Men icke, man måste vänta till 05.12.
Jag och Robert kommer hem till lägenheten 06.10. Vi somnar strax efter klockan sju. Det blev en lång kväll men en kort morgon. Nu börjar vi vakna upp ur dvalan. Snart ska vi iväg till biblioteket. Resten av dagen ska jag plugga. Det är mer okej att plugga på en söndag.
/C
