Caroline Johansson

Jag fick äran att intervjua Abeer Nehme när hon kom till Sverige. En vacker kvinna med en vacker röst.



Läs ett utdrag ur min artikel här.

/C

Just så beskriver Expressen och Aftonbladet det faktum att Sverige för första gången någonsin inte lyckades ta sig till final i Eurovision Song Contest. Dagens Nyheter väljer däremot en något mer sofistikerad beskrivning av det hela: "Historisk finalmiss". Svenska Dagbladet väljer dock att gå på kvällstidningarnas hårda linje: "Fiasko för Anna Bergendahl". Fiasko är däremot inte det ordet jag hade valt att använda. Därför tycker jag att dn.se har valt den mest objektiva rubriken att dra på. Jag blev besviken när jag såg att även en så pass seriös tidning som svd.se väljer att ha ett sådant värdeladdat ord i rubriken. Jag tyckte det var lite roligt att jämföra hur några av de största tidningarna i Sverige väljer att framställa detta "fiasko"eller "miss"-kalla det vad du vill.

Jag tycker att detta ändå var väntat. Anna Bergendahls låt var bra, men inte tillräckligt bra. Framförallt så kan jag tänka mig att låten inte stod ut ordentligt bland de andra bidragen. "This is my life" är ganska slätstruken, det är liksom inget tempo i låten. Jag tror fortfarande att vi hade kommit mycket längre med Erik Saade och hans låt "Manboy". Det verkar som om själva konceptet "Melodifestival" har dött ut lite. Vi svenskar verkar ha tappat kämparglöden. När jag röstade under årets upplaga av den svenska Melodifestivalen så tänkte jag: "Vilken låt kommer vi gå längst med?" eller: "Vilken melodi kommer att européerna uppskatta mest?". Man måste tänka taktiskt för att vinna, det är trots allt en tävling!









Ja... vad ska vi göra nu? Vi kan ju alltid skicka ett starkare bidrag nästa år...




/C

Här är ett webb-tv klipp som jag gjort.

Här är ett annat webb-tv klipp jag gjort.

Båda för Molkomstidning

Check it out!

Här är en artikel som jag skrev på eget initiativ. Detta är något som jag tycker är kul att skriva om; en riksartikel som man tar ner på lokal nivå.

Folkpartiet vill att vi läser mer

/C

Här kommer fyra artiklar till som jag har skrivit för LT.

Bra år för Södertäljes besöksmål

Akut brist på blod i länet

"Bra grejer i Södertälje"

Kylan leder till fler bränder


/C

På dagens LT-etta hittar ni min grej som jag kämpade med att få ihop i går. Resultatet blev riktigt bra till slut. Mitt slit resulterade i ettan plus ett mittuppslag i tidningen. Jag är nöjd. Artiklarna lades inte upp på nätet så jag kan inte länka till dem. Det var lite längre texter som passar bäst i papperstidningen.





/C

Just nu har jag praktik på  Länstidningen i Södertälje. Det går jättebra och alla på redaktionen är snälla mot mig. Jag har även lyckats göra två enkäter med sex personer i vardera enkät. Det är svårt att få folk på stan att ställa upp när jag kommer där med mitt block och min penna. Men skam den som ger sig. I morgon ska jag ut i kylan och göra jobb igen. Det är kul att få vara ute på fältet och föra folkets talan. Det är min grej.

Här är tre artiklar som jag skrivit:

Fem miljoner ska ge bättre skolmat

Ingen brist på förskoleplatser

Misshandlade exfrun - döms till fängelse

/C

Tittarombudsmannen föreläste på Södertörns högskola

Enligt Janne Andersson har Tv4 och SVT samma nyhetsverksamhet. ”Tryckfrihet är ju jävligt bra”, tycker han, men påpekar även att ”trams” får de bästa sändningstiderna i Tv4.
- Sedan Bonnier har tagit över har det blivit mer kommerciellt. Det gäller att tjäna pengar på alla sätt och vis, säger han.

 

Det har varit roligare att jobba på tv4 än på SVT. Det tycker Tv4:s tittarombudsman Janne Andersson.
- Framför allt har man en större bredd på Tv4. Man har kunnat vara lite fräckare och roligare, säger han.
Däremot tycker han att det är dåligt att Tv4 har blivit en så kommersiell kanal.
­- Det gäller inte att bara ha höga tittarsiffror, man ska fånga in rätt tittare också.
Janne Andersson berättade att det är kvinnor i 40-års åldern som annonsörerna helst vill åt. Detta leder enligt honom bland annat till att program som ”Ghost Whisperer” sänds på bästa sändningstid.

År 2002 började Tv4 att sända reklam mitt i programmen. Janne Andersson berättade att det då fanns två länder i världen som inte hade den här typen av reklam: Sverige och Albanien.
- Det finns fortfarande de som vill ta bort reklamen, men då har de inte hängt med alls, menar han.
För att ytterligare tjäna pengar har Tv4 startat så kallade ”nisch-kanaler”. Kanaler som riktar sig till en viss typ av målgrupp. Dit räknas bland annat Tv4+, Tv4 film och senaste, och även sista tillskottet, Tv4 Science Fiction.
- Tittarna blir mer och mer specialintresserade, de vill ha sina nischer, säger Janne Andersson.
Anledningen till att Tv4 satt stopp för fler nisch-kanaler är att det inte finns fler områden att utnyttja.

Det stora utbudet av kanaler har än så länge hållit kvar tittarna.
- Det är lika många tittare som förr. Moderkanalen minskar, men resten av kanalerna har de andra tittarna.
De program som enligt Janne Andersson ”drar in mest deg för tillfället” är de lokala nyheterna.
- Den lokala Ica-handlaren har råd eftersom det kostar mindre att annonsera i Tv4 än i tidningarna och effekten blir oftast större.

Fakta
Namn: Janne Andersson
Aktuell som: Tittarombudsman på Tv4 samt föreläsare på Södertörns högskola

Tidigare anställningar:
Nyhetsreporter på Aftonbladet
Producent på  Dagens eko
Programredaktör för Aktuellt
Redaktionschef för ABC
Redaktionschef för Tv4 nyheterna

 

Caroline Johansson

Ett av de länder som bidrar minst till klimatförändringarna kan får betala högst pris för det som sker med vår värld. Om läget inte blir bättre kan Maldiverna ligga under vatten inom tio år.

I dag ligger den välbesökta ögruppen en och en halv meter över havet. Landets regering har redan börjat spara pengar som förmodligen kommer att gå till att köpa ett nytt land åt befolkningen. 360 000 människor bor på Maldiverna och om deras land försvinner tar det även med sig över 2 000 år av traditioner ner i havet.

Maldivernas vicepresident, Mohammed Waheed Hassan, hävdar att västvärlden har en moralisk skyldighet till att ta sitt ansvar i frågan. Eftersom Maldiverna inte kan stå för någon långsiktig lösning på problemet hoppas befolkningen på hjälp från de länder i väst som bidragit mest till den globala uppvärmningen.

/C

I dag publicerades mitt reportage som handlar om en politisk flykting från Iran som är bosatt i Skövde. Jag har både skrivit och fotat. Tyvärr har SLA ingen webbtidning så jag kan inte länka till artikeln. Köp tidningen istället!


Mycket nöjd med resultatet. Detta pryder numera vårt kylskåp.

I dag är det årsdagen för massakern på Himmelska fridens torg i Peking. Den kinesiska regimen har sett till att all form av uppmärksammande av massakern, som ägde rum för 20 år sedan, inte äger rum. Enligt regimen gjorde de rätt 4 juni 1989; de har skapat ett starkt ekonomiskt Kina, men det är befolkningen som har betalat priset med sin tystnad.

Kina är ett praktexempel på att allt inte kan köpas för pengar. Kampen för demokrati i landet har kostat allt för många människoliv. Än i dag vet vi inte den exakta siffran på antalet studenter som fick sätta livet till den där dagen för 20 år sedan.

Den dagen brann fortfarande hoppets låga, men den skulle snart släkas. Protesterna mot bristande yttrandefrihet och inflytande hade pågått i mer än en månad och det verkade inte som om studenterna skulle ge sig. Många minns den ensamme studenten som i protest ställde sig framför de inkommande stridsvagnarna. Det är en typisk minnesbild av kinesernas kamp för demokrati 1989.

Risken att dessa studenter skulle utnyttjas av den dåvarande regeringspartiets politiska motståndare var för stor för att demonstrationen skulle få fortgå. Därför beslutades att de modiga människor som samlats på Himmelska fridens torg skulle tystas ner - för gott. Massakern var ett faktum. Hoppet om att göra skillnad och få sin röst hörd togs ifrån kineserna  4 juni 1989. Att ha kvar namnet på Himmelska fridens torg är befängt. De som för 20 år sedan färgade torget rött med sitt blod vilar allt annat än i frid.

I dag är Kina en ekonomisk stormakt. Regimen har fått fina siffror på pappret och blundar fortfarande för korruption och orättvisor. År 2009 ekar fortfarande klagosången från de demonstrerande studenterna på Himmelska fridens torg. Även om melodin endast ljuder som en viskning i Kina där regimen satt munkavle på folket, kan vi i väst höja våra röster för hoppet om demokrati och yttrandefrihet för kineserna.

Caroline Johansson
4/6-09

Ligger i sängen med en irriterande spänningshuvudvärk som jag vållat mig själv. Varför gör jag så här mot mig själv? Funderade nyss på hur många migräntabletter jag stoppar i mig per månad, det blir nog en hel del och det är inte bra. Ibland vet jag inte alls hur jag tänker. En tanke som alltid finns i mitt bakhuvud är att jag vill vara smal, för jag har aldrig varit det. Det skulle liksom vara kul att testa på men jag har varken motivation eller självdisciplin till att hålla någon diet.

En simpel diet som jag tänkte börja med var låg-kolhydrats-dieten för den ska funka riktigt bra har jag hört. Jag har till och med personer i min omgivning vars kilon rasat enbart för att de inte äter kolhydrater. Men jag faller dit igen och igen och igen. Det är ju så lätt att koka spagetti, makaroner och nudlar. Chips, choklad och naturgodis är ju gott så varför motstå? Varför motstå allt de där goda i livet bara för en dum fixering vid hur mycket badrumsvågen visar. Strax efter de där tankarna kommer skammen, mitt andra namn är dubbelmoral. Jag lever inte alls som jag lär. Jag fortsätter att hata mitt bukfett, mina feta lår och mina gigantiska överarmar.

Motivation går inte att köpa i hälsobutiker, men däremot bantningsprodukter. Piller, pulver, lotion och kakor. Allt för att göra det bekvämt för oss jojo-bantare. Allt för att vi ska slippa genomgå allt det där jobbiga: ändrade kostvanor och mer motion. Jag tror inte att det finns någon mirakelkaka för överflödigt fett. Vare sig boven är kolhydrater eller fett ligger det största ansvaret hos oss själva.

/C

Nu har jag äntligen läst klart "Kindred" av Octavia E. Butler. Det är alltid intressant att läsa en bok som är skriven på ett lite annorlunda sätt. Bokens huvudperson Dana reser tillbaka i tiden för att rädda livet på en liten kille som heter Rufus. Detta gör hon flera gånger under hans livstid, men för henne pågår det hela bara i några veckor.

Efter ett tag får jag som läsare reda på Dana och Rufus gemensamma nämnare, deras gener. De är släkt på väldigt långt håll. Rufus lever på 1800 talet men i Danas verklighet är det 1970-tal. Dana kan spåra sina förfäder tillbaka till en kvinna som hette Hagar. Hagars pappa hette Rufus så Dana inser att det måste vara samma Rufus som hon ständigt räddar livet på. Anledningen till att Dana åker tillbaka i riden varje gång Rufus liv är i fara, är helt enkelt för att om Rufus inte överlever innan han hinner föröka sig,överlever inte Dana heller.

Till en början tyckte jag att boken var lite för dramatisk. Jag tyckte att Dana och Rufus skulle ha kunnat vara med i en Drama-queen-tävling och delat på förstaplatsen. Boken blir däremot fruktansvärt mycket bättre när jag hade läst en tredjedel av den. Handlingen utspelade sig rakt framför ögonen på mig, det var som om mitt inre öga kollade på film medan jag läste för det.

Som läxa har vi att hitta två nyckelord i denna bok. Mitt första nyckelord är med redan i titeln: "Kindred". "Kindred" är ett gammaldags ord för "besläktad" vilket på engelska blir "related" och related har mycket att göra med ordet "relationship".Jag tycker att en röd tråd i hela boken är just hur alla karaktärer är bundna till varandra. Antingen via vänskaps- eller blodsband men också via äktenskap. Rufus och Danas förhållande handlar däremot mycket om respekt. De har svårt att veta var de har varandra eftersom de aldrig varit i någon liknande relation. I en 1800-tals värld där mörkhyade och vita inte alls har samma rättigheter är det svårt att få likvärdig respekt. Rufus vet aldrig riktigt hur han ska behandla Dana. Rufus familjs slavar kallar Dana för en "white nigger" eftersom hon bland annat kan läsa och skriva, något som dåtidens slavar inte fick lära sig.

Mitt andra nyckeord är "contrast". Den allra tydligaste kontrasten i denna bok är helt klart mellan svart och vitt. 1970 är Dana gift med en vit man vilket är fullkomligt respektabelt. 1800-talets normer tillåter däremot inte äktenskap mellan svarta och vita. Svarta har kort och gott inga rättigheter. Dana som är en svart kvinna i 26-års åldern räddar gång på gång livet på Rufus som är vit. För henne är det en självklarhet men människorna runt Rufus håller inte med. Första gången räddar Dana Rufus från att drunkna och detta slutar med att Rufus pappa siktar ett gevär mot henne. Dana blir aldrig riktigt accepterad av sina 1800-tals vänner och släktingar. Hon beter sig inte normalt för en svart kvinna. I en särskild sida av boken märker Dana själv kontrasten mellan svart och vit mycket tydligt. Det är när hon fått i uppdrag av Rufus pappa att lära Rufus att läsa och skriva. En svart liten pojk-slav som tillhör Rufus familj vill också lära sig och Dana lär honom i smyg att läsa och skriva. Rufus pappa kommer däremot på henne och straffar henne med sin hemska piska . Dana får djupa sår och ärr för livet. I denna 1800-tals värd finns det ingen gråskala, inget jämlike. Bara svart och vitt.

/C

Den 1 maj är en dag då arbetarklassen tillsammans höjer sina röster på gator och torg i hopp om förändring. Detta år är kraven på förändring högre än någonsin. När Revolutionär 1 maj gick av stapeln i Karlstad var arrangörerna eniga om att arbetarklassen måste vinna striden mot kapitalismen för att vi ska få ett slut på ekonomikrisen.

Efter alla varsel runt om landet är antalet arbetslösa fler än någonsin. Förra året fick många människor en falsk trygghet i form av en fast anställning, en anställning som varslades bort ett år senare. På Karlstads stortorg gjordes i dag ett uttalande som löd: "vi är i krig".
- Fiendens legoknektar beter sig som ett barn som har haft sönder en vas men vi ska inte behöva betala vasen, sa en av representanterna från Karlstads Lokala Samorganisation av Sveriges Arbetares Centralorganisation (Karlstad LS).
Fienden var i detta fall kapitalismen som jämfördes med ett demoniskt odjur i en saga. I sagor bekämpas odjur med eld och klinga "men mot den kapitalistiska draken och allians hydran finns ett starkare vapen - strejkvapnet".

Kampen mot den kapitalistiska draken var ett gemensamt tema hos de fyra talarna. Girigheten hos kapitalisterna kom också på tal.
- Varje vinstkrona har jobbats fram av arbetarnas svett, sa en annan talare från Karlstad LS.
Karlstad LS hävdar att arbetarklassen inte behöver fackförbund som talar för dem; arbetarna ska kunna formulera sina egna problem.

Representanten från Syndikalistiska Ungdomsförbundet tog upp de problem som uppstår i "den kapitalistiska ekvationen". I ekvationen ingår att företagare vill ha sina produkter sålda för att gå i vinst, men för att det ska säljas några produkter måste det finnas köpare.
- Om konsumenterna ska kunna konsumera måste de ha pengar. Därför måste de arbeta och få pengar av kapitalisterna, men arbetskraften vill kapitalisterna inte betala så mycket för.

Revolutionär Kommunistisk Ungdom avslutade manifestationen med ett aningen mer laddat tal till skillnad från de föregående. Några av åskådarna hajade till när talaren beskrev Mona Sahlin, Wanja Lundby-Wedin och Margot Wallström som kärringar. Det klagades även på krispolitiken och bonusar till redan "övergödda" kapitalister.
-  I stället för att rädda banker borde pengarna gå till att bygga nya bostäder. Ta pengar från de inkompetenta kapitalisterna och ge till dem som har minst. Avskaffa kapitalistmen och ge människor vad de behöver i stället.

Text och foto: Caroline Johansson
1/5-09


"Fiendens legoknektar beter sig som ett barn som har haft sönder en vas men vi ska inte behöva betala vasen."


"Varje vinstkrona har jobbats fram av arbetarnas svett".


"Om konsumenterna ska kunna konsumera måste de ha pengar".


"I stället för att rädda banker borde pengarna gå till att bygga nya bostäder".

Ett års fängelse och 30 miljoner i skadestånd, detta blev domen för The Pirate Bay. Advokaterna till männen bakom fildelarsajten var både upprörda och förvånade över domslutet:

"Det är en rättskandal av högsta rang. Åklagaren leder med 1-0 efter första ronden, men detta kommer självklart att gå vidare till ett överklagande."

"Jag hade räknat med ett friande. 30 miljoner är ett gigantiskt belopp. Det är uppenbart att man gått på åklagarens linje. Jag tycker att detta är ett solklart fall för HD och kommer att föra det dit. "

Kammaråklagaren hävdade att The Pirate Bay har gått med 10 miljoner i vinst på grund av sin verksamhet. Därför ska verksamheten inte klassas som ideell utan som en affärsverksamhet. Försvaret hävdar däremot att The Pirate Bay inte tjänat ett enda öre på sin verksamhet. Pengarna som dragits in på reklamintäkter ska enligt försvaret och de åklagade gått till driftkostnader. Advokaterna har även sagt att fildelarsajten "endast är en leverantör av tjänster" och därför har inget huvudbrott begåtts.

"Hur kan det då bli frågan om medverkansansvar?" undrade Advokaterna under rättegången.

Jag tycker det är lustigt att ena sidan kräver skyhöga skadestånd och fängelse, medan den andra sidan yrkar på ett frigivande. Detta tyder på att fildelning är ett brott som är mycket svårt att klassa. De båda olika besluten som rätten kan fatta är motsatsen av varandra. Ska de få fängelse för det eller gå ut ur rätten som en fria män? Det återstå att se. En överklagan ser det i alla fall ut att bli. Vad slutresultatet av denna rättegång än blir så kommer det på något sätt att påverka de flesta svenskars åsikter om fildelning. Just nu verkar det som om rätten vill gå ut med högsta möjliga straff för att forma någon sorts skrämselpropaganda. Vi får se om de lyckas med den taktiken.

Caroline Johansson
17/4-09

Läs mer här. Artikeln uppdateras regelbundet.

I går kväll vid åtta-snåret gick Thåström på scen. En magisk trollkarl som förhäxar publiken med sina fingrar som pekar på var och en av oss.
"DU ska va president, DU ska va miljonär"

Gammal som ung hade kommit för att se denne levande legend. Till vänster om mig i folkhavet stod en liten discoprinsessa som inte kunde sluta kladda på sin prins. På min högra sida stod ett berusat träsktroll som högt och passionerat sjöng med i varenda låt. "Jag älskar Thåström" skrek han samtidigt som han omfamnade en kille från den yngre generationen.

Min relation till Thåströms musik är inte särskilt djup. Jag har storstädat till Imperiet och samtidigt berörts av varje textrad. "Alltid rött alltid rätt". Så nog fick denne trollkarl mig att dras med i framträdandet och hoppa som en liten flicka utan hopprep.
Hans musik fick mig att krama om min älskling lite hårdare och kyssa honom lite mjukare.
Varje låt skär in i hjärtat.

Jag har inte sett många spelningar i mina dagar. Jag har däremot svårt att tro att någon annan artist kan beröra så med sin musik som Thåström gör.
Thåströms skrovliga men ändå klara stämma kommer direkt från hjärtat.
Han ska bli president! Han ska bli miljonär!

Jag lovade för ett tag sedan att jag skulle publicera min uppsatts om jag fick godkänt på den. I dag kunde jag äntligen hämta ut uppsatsen och på den stod det G+. Det högsta man kan få på denna kursen är VG så jag fick lite flashbacks till högstadiet och VG+ betygen som var så fruktansvärt irriterande. Detta är däremot på en helt annan nivå så jag är nöjd med mitt G+.

Jag har rättat till några småfel som läraren påpekade.
Här är min uppsats:

Alcohol - an important part of students' lives
It is Friday night and another rough week at the university is over. Some students just found out they passed a big exam, some failed and have to do it all over again. Regardless whether the feeling at the moment is joy or sadness it always feels better to have someone to share it with.

The number-one thing that brings students together is alcohol. Everyone has their own reasons to get drunk once in a while - but why? Why do university students consume so much alcohol?

One reason is to make new friends. Alcohol consumption has become a big social activity among students. Even the shyest person will feel brave enough to talk to other university students after a couple of drinks.

Antother reason is that students have certain expectations to live up to. Other students expect you to enjoy partying and most often a students' party entails high alcohol consumption. Many people find it hard to be sober when everyone else is drunk so they just go with the flow.

The final and most important reason to drink a lot of alcohol is celebration. There is always something to celebrate. When first-year-students start a new program they party for weeks. Later on in the semester there is almost one celebration every week: when you have just done an exam, when it is Friday, when it is Saturday, and when you have just found out that you passed an exam. Even if a student fails an exam he or she tends to leave the failure behind and to start looking forward in life after a bottle of wine.

To fit into a typical students' environment you need to let yourself go and be drunk once in a while. Even if you are shy and lonely as a student, drinking alcohol can make you talk and you will get the courage to make new friends. No matter how good or bad you do on the exams, your friends are expecting you to celebrate with alcohol.

Caroline Johansson
Engag1
vt09

En av mina lärare på Molkoms folkhögskola har skrivit den här krönikan som innehåller många tänkvärda argument. Det är viktigt att någon vågar säga det. Helena Söderqvist är helt klart en förebild för alla oss unga, kvinnliga journalister.

Maciej Zaremba från Dagens Nyheters kulturredaktion har i det här reportaget, bland annat, intervjuat sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson. Maciej Zaremba ställer en väldigt intressant fråga till partiledaren: "Är jag svensk?"
Jimmie Åkessons svar på den frågan var: " Jag vet inte, det är första gången jag träffar dig. "

Efter att ha läst en bit in i reportaget visar det sig att Maciej Zaremba har levt tio år längre i Sverige än vad Jimmie Åkesson har:
 "...och kan nog landets kultur litet bättre, eftersom jag har det till yrke. Svensk?" fortsätter Maciej Zaremba, eftersom han inte fick ett ordentligt svar på frågan första gången han ställde den.
Jimmie Åkesson svarar återigen i en tveksam ton:
"Jag kan inte avgöra det"  "...eftersom det inte är alldeles självskrivet vilken kultur du identifierar dig med. För jag antar att du kommer från ett annat land.”

Maciej Zaremba skriver även att sverigedemokraternas ledare har sagt att han uppfattar Laila Freivalds som svensk - trots att hon är invandrare från Lettland. Jimmie Åkesson har däremot svårt att acceptera jämställdhets- och integrationsministern Nyamko Sabuni som svensk:
”Jag känner inte att jag vill göra det, helt enkelt.”- är hans anledning till det.

"Han säger det två gånger, så det är ingen lapsus. Men hur skall jag veta om det är rasisterna som han blinkar till – eller folkhemsnostalgikerna? Är felet med Sabuni att hon är svart – eller kanske att hon är folkpartist – och så påfallande urban?" skriver Maciej Zaremba.

I november förra året hittades sju kvinnor mördade utanför Tjetjeniens huvudstad Groznyj. Enligt landets president Ramzan Kadyurov, förtjänade inte kvinnorna att leva längre.
– De hade undermålig moral och blev rätteligen dödade av sina manliga släktingar, sade Ramzan Kadyrov till journalister i Groznyj.
Presidenten håller på att införa sharia-lagar i Tjetjenien. Ramzan Kadyrov vill hålla sig väl med radikala islamister – på befolkningens bekostnad.

Kvinnors främsta uppgift är att föda barn, de ska behandlas som ägodelar och män får gärna ingå äktenskap med flera kvinnor - detta hävdar Ramzan Kadyurov. Presidenten anser numera även att män har rätt att döda fruar och döttrar med dålig moral. Ramzan Kadyurov säger därmed emot sig själv. När kvinnomorden i Groznyj först uppmärksammades förkastade presidenten händelsen. I veckan ändrade han plötsligt ståndpunkt i frågan.

Anledningen till att Ramzan Kadyurov helt plötsligt försvarar hedersmord är enligt Dagens Nyheter: "det senaste inslaget i en kampanj för att stärka islamistiska värderingar". Kritiker menar att Ramzan Kadyrovs mål skulle vara att stärka sin personliga makt i landet och på så sätt lättare kontrollera religiösa grupper som vill bryta ut från Ryssland.

Presidentens åsikter strider mot den ryska lagboken vilket är uppseendeväckande eftersom Tjetjenien är en rysk delrepublik. Kvinnor och män har lika rättigheter enligt rysk lag som också garanterar boskillnad mellan kyrka och stat. Månggifte är inte heller tillåtet i Ryssland men ändå förespråkar Ramzan Kadyurov de Tjetjenska männen att ta sig flera kvinnor.

Trots att Ramzan Kadyurov väljer att gå emot rysk lag, håller Rysslands regering honom om ryggen. De är nöjda så länge Ramzan Kadyurov upprätthåller lugn och ordning i Tjetjenien. Här säger den ryska regeringen emot sig själva och de lagar som de själva stiftat. På pappret står det att jämställdhet och lika rättigheter garanteras, men det följs inte i praktiken.

De mördade kvinnorna hade enligt presidenten tänkt resa utomlands för att arbeta som prostituerade. Släktingarna avslöjade deras planer och kvinnorna straffades med döden. Detta säger väldigt mycket om Ryssland i stort. Kvinnor väljer att hellre sälja sina kroppar till främmande män i andra länder, än att stanna kvar i sitt hemland med allt som det innebär.

Människorättsorganisationer har uppmärksammat det hela och fruktar att hedersmord kan bli mer utbrett och accepterat i Tjetjenien. Gistam Sakajeva säger till nyhetsbyrån AP: "Presidentens ord är lag".
– När presidenten försvarar hedersmord kommer många att vilja utföra sådana för att göra honom nöjd, fruktar hon.

Rysslands nedskrivna lagar väger inte lika tungt som de presidenten väljer att stifta muntligt. År 2006 berättade tjetjenen Beslan Gadajev att han blivit torterad av polisen i Groznyj. Efter elstötar och åtskilliga slag med batonger fick polisen honom att erkänna brott han aldrig begått. En person som vågade uppmärksamma fallet var Journalisten Anna Politkov­skaja. Hon beskrev fallet i en artikel där hon varnade för hur tjetjener utnämns till terrorister på lösa grunder. Den artikeln skulle komma att bli hennes sista.

Anna Politkov­skaja var beredd att vittna mot Ramzan Kadyrov vars styrkor låg bakom ett antal brutala övergrepp i Tjetjenien. Detta kostade henne livet. Aftonbladet skriver: " Den regimkritiska ryska journalisten Anna Politovskaja hittades död utanför sin lägenhet i Moskva. Mycket tyder på att hon blivit mördad på grund av sitt arbete." Rysslands regering kunde känna sig lättade - ingen stod längre i vägen för deras arbete.

Den politiska makten i Ryssland baseras på att "tysta ned" allt motstånd. Befolkningens åsikter kvävs sakta men säkert till döds. Frågan är hur länge omvärlden kan stå utanför och se på?

Caroline Johansson
8/3-09