Caroline Johansson

I dag blev sista halvtimmen på jobbet precis som jag ville ha den; full av arbete. Sista halvtimmen blev därför aningen längre men jag fick allt gjort som jag skulle göra, plus lite till. Efter ett litet missöde med datorn blev jag tvungen att skriva om två grejer från skrapet, men vad vore livet utan utmaningar? (Inte särskilt utmanande).

Lite av min dag:


Jag lunchade med mig själv i parken vid SLA och passade på att läsa tidningen också.


Där ligger det - SLA-huset.


Middag. Sallad, svensk sushi (sill) och vatten med äppelcidervinäger.

Annars så träffade jag Johan efter jobbet. Vi tog var sin iste på Pims och pratade om ditten och datten. Efter det åkte vi upp till Simsjön och badade en stund, sen bildades orosmoln på himlen och vi åkte därifrån. För en stund sen fick jag reda på vad dessa orosmoln förde med sig: åska och regn. Mysigt. Det hade varit ännu mysigare om jag hade haft min älsklings Pirat här att hålla om. Saknar min Robert!

/C

Mobillarmet gick igång. Klockan var sex på morgonen, mamma var redan vaken. Hon satte igång kaffebryggaren så fort jag lämnade mitt rum. Hon vet att jag är i stort behov av koffein för att mina kroppsfunktioner ska fungera så tidigt på morgonen. Ur kylskåpet hämtade jag yoghurt, smör och ost. För att nå upp till knäckebrödet  i översta hyllan var jag tvungen att ställa mig på tå.

Radion var igång. Det brukar den alltid vara när mamma är i köket. Jag minns inte vilken låt som spelades men den tog slut just när jag satte mig ner på kökssoffan. Då kom beskedet. "Michael Jackson är död". Jag tappade hakan och den hamnade någonstans i yoghurten. Jag utbrast: "Det går inte, han är ju en levande legend!".

Mycket kan man säga om Kungen av Pop och mycket kan det spekuleras om. Jag undrar om det är någon som vet sanningen om Michael Jackson, jag undrar om han visste själv. Förmodligen var han väldigt osäker och obekväm med sin spegelbild eftersom han envisades med att ständigt göra om sitt utseende. En av hans närmaste beskriver honom som blyg, men på scen var han allt annat än blyg. De danssteg som han introducerade för världen kommer aldrig att glömmas bort. Än i dag försöker folk runt om i världen förgäves att få till en snygg moonwalk, - jag är en av dem.

Efter att radiopratarna släppt bomben framför mina öron spelade de Michael Jackson med "Man in the mirror". Jag måste erkänna att jag har underskattat Kungen av pop. När jag började lyssna på musik var det pojkband som gällde för hela slanten. Hade jag blivit född tio år tidigare hade jag kanske haft planscher på Michael Jackson i stället för Backstreet Boys på mina rosa flicktapeter.
 
Jag borde ha lyssnat mer på Michael Jacksons musik för jag har missat många, många bra låtar. Den mediabevakning jag har tagit del av när det gäller Michael Jackson har i stort sett bara varit negativ. Hade jag däremot varit med om hans comeback hade kanske jag och många fler ändrat syn på honom. Nu blev det ingen comeback för Kungen av Pop. Michael Jackson är död men hans musik gör honom odödlig.

Caroline Johansson
26/6 - 09

I dag var jag tillbaka på Skaraborgs Läns Allehanda. Jag fick göra en enkät och en artikel som blev helt okej, lite rolig faktiskt. Det är kul att intervjua människor som bara är sig själva samtidigt som de är levande talminus. Strax dags att sova känner jag. Det sticker i ögonen och jag gäspar hela tiden. I morgon är det upp med tuppen igen och till jobbet. Då ska jag få lära mig hur inskrivningen fungerar. Jag kommer fungera lite som en allt-i-allo vikarie i sommar, det är kul att lära sig lite allt möjligt. "Kunskapens börda är aldrig tung att bära" som det så fint heter.

Jag ser nu att texten inte blir riktigt så sammanhängande som den brukar bli när jag skriver. Jag ber om ursäkt, som sagt jag är trött. Har försökt att få någon reda på all packning men det är mest oreda på mitt rum just nu. Däremot har jag fått ganska okej ordning på kläderna. Jag har gett bort hur mycket som helst till min mammas-särbos-barn. Delad glädje är dubbel glädje.

För övrigt så har jag gått omkring hela dagen och trott att det är måndag. Av någon anledning känns det naturligt att börja jobba på en måndag. Det är ju början på något nytt, början på veckan osv... Därför blev min personliga klocka lite snurrig när jag var tvungen att rätta mig själv varje gång jag tänkte "det känns som det är måndag".

En till sak bara: På SLA har de sänkt priset på kaffe med 50 procent sen jag var där sist. För två-tre år sen kostade en plastmugg med kaffe två kronor, i dag behövde jag bara betala en krona!

/C

Nu har jag lämnat ett hem för ett annat. När jag och pappa svängde upp på motorvägen mot Stockholm var det svårt att hålla tårarna tillbaka. Jag lyckades ändå eftersom jag inte ville bli allt för känslosam framför pappa som kommit ända från Skövde för att hämta mig. Robert var så gullig och hjälpte till att få alla mina grejer från förrådet till bilen. Vi stod länge och kramades och pussades innan vi sa hej då. Sen vinkade han av mig och pappa, två gånger, när vi åkte iväg.

Jag tror inte jag fattat än att jag inte kommer  tillbaka till den där lägenheten på Norrstrand. Den kändes verkligen som hemma i slutet, även om den inte helt var vår. Till Karlstad måste jag igen. Där har jag fått så fina vänner som jag måste hälsa på. Jag och Robert trivdes så bra under vårt år där att vi gärna flyttar tillbaka någon gång i framtiden. Kanske redan till hösten om vi skaffar oss jobb där. Men nu är det sommar så det där som händer i höst tar vi i höst.

Jag och pappa hade en mycket trevlig resa hem. Han bjöd på kebabrulle och loka vid "glada laxen" i Gullspång. Klockan var tio när vi kom in i Skövde. Pappas nyinköpta GPS visade hela vägen hem till mamma där vi lastade av alla mina grejer. Jag har precis pratat med Robert i telefon. Känns konstigt, tråkigt och ledsamt att inte ha min älskling bredvid mig. Nu sitter jag hemma och längtar hem. Hem till Karlstad.

/C

Gå in på www.smartpunkten.nu och kolla in Hertas tips på hur du ska bota din smärta. Det var det roligaste jag sett på länge!

För övrigt så är det mesta nedpackat nu. I morgon går flyttlasset från Karlstad till Skövde. Min snälla pappa kommer och hämtar mig efter han slutat jobba. Hur alla säckar, kartonger och väskor ska få plats i bilen är ett mysterium men det är bara att knöka. Innan avfärd ska mitt och Roberts gäng käka sushi, det blir en hej-då-lunch för min del.

I dag tog jag även mitt första dopp. Jag kunde ju inte lämna Karlstad utan att ha badat i kanalen en enda gång, så årets första bad kan strykas från min "att-göra-i-sommar-lista". Robert var nästan lika duktig som jag; han gick ner i vattnet tills det nådde magen så det räknas som ett halvt dopp. Solen gick inte ner förrän efter nio så vi satt vid Gubbholmen ett bra tag och bara tog vara på min sista Karlstadkväll.

Det är sorgligt att flytta härifrån. Jag har så många fina minnen från Värmland och jag har träffat så fina människor att Värmland känns som hemma nu. Fast, hur klyschigt det än låter, så måste livet går vidare. Just nu har jag inte råd att bo kvar här annars skulle jag ha gjort det. En sak är säker; jag hoppas verkligen jag kan bo i Karlstad igen någon gång i framtiden.

Nu ska jag och Robert trösta varandra. Som sagt: det är sorgligt att flytta härifrån.

/C

Jag borstade tänderna, tvättade ansiktet och var redo för sängen. Men när jag torkade ansiktet flög min näspiercing all världens väg (den fastnade i handduken). Jag hade i en liten, liten stjärna som var helt omöjlig att hitta på badrumsgolvet så jag fick vara lite kreativ. Ett gammalt örhänge kom till användning, eller i alla fall själva öglan.


Fiskekrok?

Jag har ett nytt projekt på gång. Nu ska jag byta hårfärg igen. Detta är en process utan dess like, åtminstone om man vill vara ljushårig. Min naturliga hårfärg har jag inte sett skymten av på cirka två år men senast så var jag ljusbrun. Blond är inte riktigt min grej så någonting mittemellan skulle sitta fint. Så nu sitter jag här med avfärgat hår och låter håret vila ett dygn innan nästa färgning.


För tillfället blondin, men i morgon mörkblond.

/C

... men jag anser att nedanstående är lite av ett allmänintresse och därför känner jag mig skyldig att dela med mig av denna information.

Min mage har lagt av helt. Den är både svullen och spänd, inte så konstigt med allt där inne som vill komma ut. På något sätt har jag kommit åt av-knappen och nu gäller det bara att sätta igång maskineriet igen. Eftersom apoteket var stängt i dag ringde jag mamma för lite goda råd i form av huskurer. Hon slog genast upp några produkter i någon bok (som jag också måste skaffa mig!) och följande skrevs ner på handlarlistan:

Plommon
Torkade aprikoser
Surkål
Äppel-cider-vinäger (som ska blandas med vatten för att över huvud taget kunna drickas)
Kycklingkorv köpte jag bara för att jag var sugen på det. Det finns få saker som jag tycker mindre om att stoppa i mig som griskorv.

Till frukost i dag vågade jag inte äta någonting. Jag var rädd för att magen skulle spricka. Så det fick bli min sista nutrilette som slank ner i min fullproppade mage. Efter det har jag bara ätit/druckit ovanstående produkter och tarmarna har faktiskt börjat arbeta igen. Sakta men säkert. Jag hoppas på morgondagen.

Det var väl ett mysigt, intressant inlägg om mina mat(o)vanor.

Då var årets midsommar över. Den firades enligt typisk, svensk tradition: med lekar och spel, trevligt sällskap, snaps, cider och öl. På vägen hem sattes även pricken över i:et och grädden på moset. Det vill säga kransen på huvudet.


Virre&Jag.

Aftonbladet sa att vi skulle få uppehåll i morgon. Jag hoppas verkligen de har rätt för det här vädret är inte mycket att hänga i midsommarstången. I går va de 30 grader och sol, i dag är det regn och rusk. Det är väl kanske bra med tanke på alla de stackars växter som torkar ut under solen. Var så goda! Nu får ni lite vatten, men sen får det vara bra.

Nedrans tallkottar att alla de kurser jag tänkte läsa i Skövde till hösten (om jag inte kommer in i Stockholm) har blivit inställda. Var är dagens ungdom påväg? Varför är inte fler intresserade av statsvetenskap, svenska eller internationell politik? Nu försvann min plan B och därför måste jag komma upp med en ny. Om jag inte kommer in i Stockholm så drar jag till Norge, sen världen!

/C

Vaknade för inte så länge sedan, lite för hes och lite för trött för att orka gå upp, men jag gjorde det ändå. Vad finns det inte som en kopp kaffe kan fixa klockan tolv på morgonen? Det blev mycket skrikande i går eftersom musiken på studentefsten hela tiden var lite för hög, men det gjorde inte ett dugg. Vilken feststämning! Tack Njomeza för att jag fick komma! Nu har min "syster" tagit studenten och är numera en mogen kvinna med framtiden för sina fötter. Ett stort grattis och ett fyrfaldigt hurra, hurra, hurra, hurra!

En av höjdpunkterna på gårdagens fest var helt klart den albanska dansen. I början vågade jag inte gå upp och dansa med de rutinerade dansarna, men Njomeza fick med mig upp på tredje försöket. Albaner har en alldeles egen nationaldans som de kan dansa hur länge som helst. Den ser väldigt enformig ut men gemenskapen överglänser detta när man väl är med. Hur som helst så gjorde jag helt fel till att börja med. Sen tröttnade personen bredvid mig på att jag dansade i otakt så han sa "Pröva med att ta vänster först..." Det hjälpte och jag dansade som aldrig förr. När man väl fått in det där med vänster först så kan man börja vicka lite på höfterna också.

Efter ett tag började de rutinerade tjejerna att lägga på en snurr i dansen. Då satte vi tråkiga svenskar oss ner och tittade på. Det blev för avancerat. Jag kom att tänka på vår svenska nationaldans; har vi någon sån? En dans vi dansar när det är fest, när vi har något att fira? Jo, det skulle kanske vara "små grodorna" en gång om året. Plus att vi aldrig dansar nyktra (de flesta av oss i alla fall). Annars har vi inget som går att jämföra med denna cirkeldans av gemenskap.

/C

Klockan var tio och det var dags för frukost; mackor och juice framför dn.se. Klockan blev 11.21 och det var dags att gå ut till bussen som skulle ta oss till stan och busstationen. Robert fick inte ta med cykeln på bussen så han blev arg, men inte lika arg som när han kom på att han glömt bussbiljetten till Värnamo hemma på Norrstrand.

Jag var cool-lugn (vilket jag i vanliga fall inte alls hade varit, men jag käkar 30 days just nu och de har verkligen en positiv verkan på mina nerver) och kom med några förslag: "Hmm, du kanske hinner hem och tillbaka igen, eller nej det går inte för bussen går om 20 minuter. Hmm.. ring Hamid och be honom komma med biljetten. Nehe okej..."

Det slutade i alla fall med att Robert fick köpa en ny biljett till Värnamo. Sen gosade vi hela vägen till Skövde där jag klev av och blev hämtad av mamma. Jag hann få i mig lite lunch sen va de iväg i väldig fart till Coop. Jag var verkligen jättetrött och kunde ha somnat stående men jag bet ihop.

Kvällen tillbringades med Sofia, Johan, Alex och Sara. Vi njöt av en flera timmars lång fika tillsammans med mycket lustigheter och många skratt. I morgon ska vi fira Njomeza som har blivit så stor att hon får ta studenten. Synd att det ska regna men alla kan väl inte ha lika tur som de lyckostar som tog studenten 2007...

/C

I dag sattes 6 000 kronor in på mitt konto. Prisa skatteåterbäringen! I går hade jag bara 125 kronor så det känns fruktansvärt bra att jag inte behöver leva på knäckebröd resten av tiden här i Karlstad.

/C

De flesta röster har räknats. Svenska folket har talat och i år är det tydligt att sakfrågor speglat valresultatet. Fildelning och integritet är två anledningar till att många la sin röst på piratpartiet. Nu har piraterna en säker plats i EU-parlamentet. Det kan ses som ett bakslag för de borgerliga och några av de frågor som de beslutat inom de senaste året. Jag hoppas verkligen att piraterna väljer rätt sida att stå på. Det kan komma att bli avgörande i nästa riksdagsval.

Jag kan tycka att piratpartiet inte för den politik som jag stödjer fullt ut, men de frågor som de ställer sig bakom är värda att uppmärksammas. Ett mandat räcker för det finns andra frågor som bör uppmärksammas mer. Internet är en stor del av min vardag men klass- och könsfrågor är mina största argument till att gå och rösta.

/C

Klockan är snart tjugo i två. Jag och Robert har varit vakna i några timmar nu, men Hamid sover fortfarande. Är det någon som är förvånad? Vad som händer i dag är det ingen som vet. I går däremot var det väldigt trevligt. Taco- och filmkväll hemma hos Tove i goda vänners sällskap. Nu laddar vi inför måndag då vi ska ha middag igen - Hamid laddar extra hårt.

/C

I dag är det Sveriges nationaldag och självklart tänker jag uppmärksamma det. Jag bläddrade runt lite på olika webbtidningar och fick fram vår "nya" nationalrätt. När jag tänker på en typisk svensk måltid tänker jag självklart på köttbullar, potatis, brunsås, lingonsylt och gärna lite saltgurka till det också. Den rätten symboliserar oss som svenskar; enkla, lite tråkiga men ändå glada och góa (efter några snaps).

Men nu är det ju inte jag som får bestämma vad vi i Sverige ska ha för nationalrätt. Det beslutet fattades tydligen efter någon rikstäckande tävling som vanns av studenter vid restauranghögskolan i Umeå 1996. Det är tolv år sedan så varför man fortfarande kallar det vår "nya" nationalrätt är ett mysterium för mig. År 1996 var jag bara en liten rund åttaåring som älskade mammas köttbullar, vilket jag fortfarande gör, så jag var inte så insatt i denna fråga just då.

Här är i alla fall våran nationalrätt hämtad från nwt.se:

Vitrullader i cidersås (älg, rådjur, ren alt. nötkött)

4 portioner:

8 skivor á 70 g vilt eller nötfransyska alt. innanlår

8 skivor bacon

150 g blandsvamp

1 stor gul lök

2 msk ströbröd

1 msk fransk senap

1 äggula

salt, peppar

2 dl köttbuljong

2 dl torr äppelcider

smör eller margarin till stekning

Till såsen

1 gul lök

1/2 syrligt äpple

2-3 msk vetemjöl

1 dl grädde

äppelcidervinäger

salt, vitpeppar

2 msk smör

Till servering

2 dl frusna lingon

4 msk strösocker

1-2 msk matolja

säsongens grönsaker (ex. kokta rotsaker, haricots verts, brysselkål etc)

Så här gör man: Banka ut köttet till tunna skivor. Skär bacon i små tärningar och stek i en torr, het panna. Låt rinna av på ett hushållspapper. Hacka löken fint och skär svampen i små bitar. Fräs löken i smör i en stekpanna tillsammans med svampen. Blanda svamp och lökfräset med bacon och tillsätt äggula, ströbröd och senap. Smaka av med salt och peppar. Fördela fyllningen på köttskivorna och rulla ihop. Fäst med tandpetare. Bryn rulladerna i en stekpanna. Salta och peppra. Lägg över dem i en traktörpanna och koka ur stekpannan med lite vatten. Sila skyn och häll över köttet. Slå över buljong och cider. Brässera under lock tills köttet känns mört, beroende på köttets kvalitet.

Såsen: Hacka löken och tärna äpplet. Fräs i smöret i en kastrull. Pudra över mjölet och rör om. Späd med skyn från rulladerna. Vispa tills såsen är helt slät och låt sjuda ca 5 min. Sila såsen och tillsätt grädden. Låt sjuda upp igen. Smaka av med äppelvinäger, salt och peppar. Såsen ska ha en fin äppelbrytning.

Till servering: Heta upp olja i en stekpanna och häll i de frusna lingonen. Strö över 4 msk strösocker och rör om. Servera rulladerna med såsen, kokt potatis (gärna mandel), gärna pressad, säsongens grönsaker och de varma lingonen.

Hoppas det smakar!

/C

I dag kommer Hamid på besök. Han ska förhoppningsvis bli min och Roberts sambo ett tag. I kväll ska vi ta med honom på tacokväll hos några av våra gemensamma vänner. Vi ska stolt visa upp vår kompis och säga att han är bra för det är han. Just nu sitter jag och funderar på vad jag ska göra av dessa timmar innan tacokvällen. Solen skiner ju lite då och då men oftast befinner den sig bakom de vita molnen på himlen. Synd att det blåser så mycket; jag tycker inte om blåsten för den kan förstöra en varm sommardag och förvandla den till en kylig höstdag. Blåsten har till och med gett namn till ett "skällsord". Att vara "blåst" är ju inget positivt direkt.

/C

Så här i studentider är det svårt att förstå att det var två år sedan jag själv var där. Två år har flugit förbi sen jag stod där med studentmössan på mitt svarthåriga huvud. Jag fick sommarjobb på ett äldreboende och var pirrig inför flytten från Skövde. Fast allra mest var jag nyfiken och exalterad. Att ämna Skövde är det bästa jag gjort.

Mina vänner i Molkom hade skolavslutning i går. Nu har jag ingen anledning att åka tillbaka dit igen på ett bra tag, förutom att hälsa på lärarna såklart. Detta inlägg kommer inte bli en hyllnings-skrift till Molkom, förklaringen om hur ett sådant litet samhälle kunde förändra mitt liv, hur jag mötte mina själsfränder och att det bara är att inse att det där året får jag aldrig tillbaka. Jag blir bara ledsen för jag saknar hur det var då. Allt var så nytt och spännande. Men hellre att ha det kvar som ett fint minne än att ha dragit ut på det för mycket.

Jag sitter ofta och snyftar när jag blir nostalgisk. Thåström ljuder ur högtalarna och vi väntar på en vän. En vän som lämnat bubblan för gott. Fast bubblan kommer alltid finnas kvar på något sätt. Man är inte som andra när man gått ett år eller fler i Molkom. Jag tror att jag alltid kommer att gå med en saknad efter det här, nu när allt är slut. Men det är inte klokt att gå med en saknad av det som varit, det är något jag lärt mig.

Nu får jag lägga av.

I dag är det årsdagen för massakern på Himmelska fridens torg i Peking. Den kinesiska regimen har sett till att all form av uppmärksammande av massakern, som ägde rum för 20 år sedan, inte äger rum. Enligt regimen gjorde de rätt 4 juni 1989; de har skapat ett starkt ekonomiskt Kina, men det är befolkningen som har betalat priset med sin tystnad.

Kina är ett praktexempel på att allt inte kan köpas för pengar. Kampen för demokrati i landet har kostat allt för många människoliv. Än i dag vet vi inte den exakta siffran på antalet studenter som fick sätta livet till den där dagen för 20 år sedan.

Den dagen brann fortfarande hoppets låga, men den skulle snart släkas. Protesterna mot bristande yttrandefrihet och inflytande hade pågått i mer än en månad och det verkade inte som om studenterna skulle ge sig. Många minns den ensamme studenten som i protest ställde sig framför de inkommande stridsvagnarna. Det är en typisk minnesbild av kinesernas kamp för demokrati 1989.

Risken att dessa studenter skulle utnyttjas av den dåvarande regeringspartiets politiska motståndare var för stor för att demonstrationen skulle få fortgå. Därför beslutades att de modiga människor som samlats på Himmelska fridens torg skulle tystas ner - för gott. Massakern var ett faktum. Hoppet om att göra skillnad och få sin röst hörd togs ifrån kineserna  4 juni 1989. Att ha kvar namnet på Himmelska fridens torg är befängt. De som för 20 år sedan färgade torget rött med sitt blod vilar allt annat än i frid.

I dag är Kina en ekonomisk stormakt. Regimen har fått fina siffror på pappret och blundar fortfarande för korruption och orättvisor. År 2009 ekar fortfarande klagosången från de demonstrerande studenterna på Himmelska fridens torg. Även om melodin endast ljuder som en viskning i Kina där regimen satt munkavle på folket, kan vi i väst höja våra röster för hoppet om demokrati och yttrandefrihet för kineserna.

Caroline Johansson
4/6-09

I dag hade jag mycket fritid.


Min snygga pojkvän borde bli modell. Titta så bra detta skulle se ut i ett magasin.
Du kan läsa mer om Robert på Bunker 33.

Här är orginalbilden:

I går slog det mig: jag har glömt att anmäla mig till tentan på onsdag. Det är mycket klantigt av mig. Jag har fått godkänt på allt i kursen och ska bara få de där sista poängen på pappret men nej nej då ska jag strula till det i sista stund. Typiskt, men jag ska dit i alla fall och kolla om jag kan få någon sista plats - ifall någon skulle ha anmält sig men inte kommit till tentan. Om jag mot förmodan skulle få en plats får jag dock börja 40 minuter senare. Det är lite surt men så är reglerna och reglerna följs fruktansvärt noga på en tenta.

"Men slappna aaaaav!" har jag lust att säga till tenta-vakterna. Men de envisas ändå att stampa omkring med sina seriösa miner. "Undrar om de har något annat jobb vid sidan av" tänker jag. Det måste ju vara tentor nästan varje dag och jag har i alla fall alltid haft samma vakter på mina salstentor. Tänk om alla som hade en hemtenta fick var sin personlig vakt som sitter bredvid när man skriver. Apropå det så har jag faktiskt en hemtenta att göra klar nu, den ska va inne i dag och ska lämnas in i skolan. Hoppas jag hinner men om jag inte gör det är det inte hela världen för då lämnar jag in den i morgon, eller på torsdag.

/C