Caroline Johansson

Nu har jag lämnat ett hem för ett annat. När jag och pappa svängde upp på motorvägen mot Stockholm var det svårt att hålla tårarna tillbaka. Jag lyckades ändå eftersom jag inte ville bli allt för känslosam framför pappa som kommit ända från Skövde för att hämta mig. Robert var så gullig och hjälpte till att få alla mina grejer från förrådet till bilen. Vi stod länge och kramades och pussades innan vi sa hej då. Sen vinkade han av mig och pappa, två gånger, när vi åkte iväg.

Jag tror inte jag fattat än att jag inte kommer  tillbaka till den där lägenheten på Norrstrand. Den kändes verkligen som hemma i slutet, även om den inte helt var vår. Till Karlstad måste jag igen. Där har jag fått så fina vänner som jag måste hälsa på. Jag och Robert trivdes så bra under vårt år där att vi gärna flyttar tillbaka någon gång i framtiden. Kanske redan till hösten om vi skaffar oss jobb där. Men nu är det sommar så det där som händer i höst tar vi i höst.

Jag och pappa hade en mycket trevlig resa hem. Han bjöd på kebabrulle och loka vid "glada laxen" i Gullspång. Klockan var tio när vi kom in i Skövde. Pappas nyinköpta GPS visade hela vägen hem till mamma där vi lastade av alla mina grejer. Jag har precis pratat med Robert i telefon. Känns konstigt, tråkigt och ledsamt att inte ha min älskling bredvid mig. Nu sitter jag hemma och längtar hem. Hem till Karlstad.

/C