Caroline Johansson

Det spöregnade i går. Det åskade och blixtrade. Kollade precis in min bästis Johans blogg. Han har haft sol hela augusti. Inte så konstigt när man är i Australien kanske...

Skolan började i tisdags. Känns fruktansvärt tomt utan vissa, ni vet vilka ni är, men jag och Erik ska försöka hålla ställningarna. Det är däremot inte försent att ändra sig... (Kom igen Marijah ;)
Vi ska bygga upp en nättidning med egna nyheter. Både i text bild och rörlig bild. Sen ska vi även ha praktik två veckor på en webbredaktion. Jag är sugen på Göteborg. Bror Björn bor numera där så det skulle va kul att träffa honom igen också!!

Lägenheten ser helt okej ut. Jag fick ett ryck i går och städade i ordning lite. Ser dock ut som om jag får göra det igen. Robert envisas med att äta godis till frukost så det ligger godispapper lite här och var. Och nej.. Robert är inte en hund, han är min pojkvän. Fast min pappas fru sa att han hade samma frisyr som hennes pudel, det är dock upp till betraktarens egna öga.

Robert berättade för övrigt att jag slog honom minst fyra gånger i natt. Ofrivilligt förstås. Tydligen rör jag mig väldigt mycket i sömnen också, helt sjukt. Det visste jag inte. Kanske för att jag har så mycket i huvudet nu. Sover inte särskilt bra, migrän lite för ofta och orolig för framtiden. Det var däremot värre i förrgår. Jisses, då var jag deprimerad. I går ringde en arbetsgivare upp mig och berättade att jag är välkommen på intervju nästa tisdag. Cherry Casino. Ska stå och dela ut kort till fulla människor som spelar black jack... om jag fattat rätt. Aja.. det är ett jobb och med all säkerhet väldigt roligt.

Nu ska jag städa upp lite. Sen ska jag kolla på Scrubs eftersom Robert är två avsnitt före mig (jag somnade). Just det! Jag har skaffat ett bibliotekskort! Så jag har lånat en bok nu. Trollkarlens lärling heter den. Den är jättekonstig men jag gillar konstiga saker. Som Kent, The Knife och liknande.

I morse gick mobilen igång med sitt alarm klockan fem. Jag gick upp halv sex. Det värsta är inte att jag måste gå upp så tidigt, utan att lämna en halvsovande Pirat kvar i sängen när jag går till bussen.
När jag går upp har han cirka fem sömntimmar kvar innan han ska upp till jobbet. Hur orättvist är inte det?! Saken blir inte bättre av att han alltid är så varm när jag är kall och att han håller om mig på det där ömma sättet som bara en underbar pojkvän kan göra. Inte konstigt att jag försov mig i tisdags...

I dag kämpade jag emot min egen vilja och tog mig till bussen i tid. Så nu sitter jag här. Jag har skrivit in fyra dikter och en insändare. När ska den äldre generationen lära sig att skicka mail? Fast det är helt okej att skriva in sånt på en dag som denna. Jag har inte något jobb förrän klockan ett så det är ett utmärkt tidsfördriv. Jag måste erkänna att det är lite skoj att få tolka dikterna som kommer in.
Men... om man skulle haft häcken full med jobb så skulle det varit jobbigt att skriva in saker som skickas till tidningen via vanlig post. I morgon är förövrigt min sista dag här, för den här gången. Kanske blir fler vem vet? Har kollat på lite fotokurser jag skulle vilja ta i höst. Det började en i Karlstad i November. Jag måste bara köpa min efterlängtade, dyra systemkamera först.

Och apropå inget måste jag absolut klippa mig och skaffa jobb.

Fick för övrigt en oväntad överraskning på bussen till jobbet i dag. EN MILLA! En bra start på dagen det vill säga! Skönt att få prata av sig lite med henne, det är det alltid! Vi har ständigt nya uppdateringar att ge varandra. Vi kom överens om att vi måste åka och hälsa på Björn i höst. September skulle passa bra för Milla så för mig också! Saknar Bror Björn! Saknar Milla också. Trots att vi bott i samma stad i snart två månader så har vi inte haft mycket tid över till varandra. Anledningen stavas J O B B. Men snart så... är jag arbetslös/arbetssökande så jag har nästan all tid i världen.

Nu kom tidningssidorna och jag kan äntligen börja redigera lite.
Tjohej!

Jag läste precis på Aftonbladet.se om den där 7-åriga kinesiska flickan som sjöng på OS-invigningen, inte den 9-åriga flickan man såg på tv utan den 7-åriga flickan vars röst 9-åringen mimade till.
7-åringen ansågs vara för ful för att representera Kina, därför hoppade 9-åringen in och mimade istället för henne. 7-åringen var stolt trots att hon inte själv fick sjunga sin sång. Hon är förmodligen stolt för att de vuxna har sagt åt henne att vara det...

Internationella Olympiska Kommittén, IOK, försvarar arrangörerna och jämför händelsen med en fotbollsmatch. De menar att det är samma sak att byta ut en barnsångerska, som att byta fotbollsspelare på planen.
Det är barn vi pratar om! 7-åringen har runt ansikte och hennes tänder är inte tillräckligt raka enligt OS-arrangörerna, och därför tyckte de att hon inte var en god representant för Kina. Är det inte ett vanligt utseende för en sjuåring? Jisses, de skulle sett mig när jag var sju...
Aftonbladet.se visar en bild på både 7-åringen och 9-åringen. I mina ögon är det absolut inget fel på 7-åringen. Hon är långt ifrån ful, hon är hur söt som helst! 9-åringen däremot ler som en plastig docka på sin bild.

OS-arrangörerna ville uppnå en perfekt invigning. De kan tydligen gå hur långt som helst. Jag undrar vem personen var som bestämde att 7-åringen var för ful för deras perfektion. Skönheten ligger i betraktarens öga. Jag tror inte att omvärlden hade blivit mindre berörda om en söt 7-åring med runt ansikte hade sjungit med fin stämma på OS-invigningen. Det hade varit minst lika fint, men framför allt hade det varit bättre. Det är alltid bäst när det är på riktigt.

Jag MÅSTE klippa mig. Det här är ju helt otroligt. Ska aldrig försöka klippa  mig själv igen.

Chefen var nöjd med uppslaget jag gjorde i går innan jag åkte hem för dagen. Det gjorde mig glad. Min själ ligger på just dem sidorna. Så om du råkar sitta med en lokaltidning från Filipstad i morgon, kolla extra på sidorna sex och sju. Kanske inte det snyggaste som någonsin gjorts, men tro mig, det tog tid och fantasi att nå fram till det resultatet.

Hörde precis på P3 nyheterna en grej angående den kinesiska OS-invigningen. Det hade tydligen varit en liten flicka som sjungt en sång, men det visade sig att hon bara mimade. Den flickan som egentligen sjöng var enligt arrangörerna för ful för att uppträda på invigningen. De ville att allt skulle vara perfekt när Olympiska spelen invigdes.

Hur sjukt är inte det? Jag har nämnt i tidigare inlägg vad jag tycker om Kina och det här gör inte att de höjs i mina ögon direkt. Det här är ju rent av elakt. Stackars flicka.
Jag var också ful när jag var liten, enligt mig själv i alla fall, så jag hade säkert varit i samma situation om Skövde arrangerat någonting som jag sjöng signaturmelodin till. Jag ser betydligt bättre ut nu så jag hoppas verkligen den lilla kinesiska flickan som inte fick visa vem hon var, vinner Kinas version av "Idol" eller "Talang" eller något liknande i framtiden! Då kommer hon vara hur snygg som helst, om hon nu ens är ful. Alla är vackra på sitt eget sätt.

Nu sitter jag här igen. Färdig med allt jag kan vara färdig med. Hade jag varit hungrig skulle jag ta lunch. Jag kan inte äta om jag inte är hungrig, eller jag borde inte göra det. Det tar fortfarande emot att äta kött så det är ännu en anledning till att jag måste vara hungrig för att kunna svälja ett djur.

Detta är sista veckan på Filipstads Tidningen. Jag har lärt mig hur mycket som helst och chanserna att få jobb nästa år igen är nog ganska stora. Jag vill egentligen inte ens tänka på vad jag gör om ett år, det får framtiden utvisa. Oa oa! Nästa vecka handlar om att söka jobb, söka jobb och söka jobb. Jag tar vad som helst, i stort sett. Jag har fixat goda referenser, det smäller mycket högre än arbetsprover har jag märkt. Min personlighet sätter inga gränser för vad jag kan jobba med. Jag är ju så fruktansvärt trevlig och public-service inriktad så jag passar som allt. Hoppas bara jag får chansen att visa det också. Oa oa!

Ingen känning av migrän än i alla fall. Bara för att jag sa det, peppar peppar, kommer det säkert börja pulsera i tinningen och jag blir tvungen att ta ett av dessa dyra piller. Oa oa!

Var det min mage som kurrade? Hmm...

I dag tog jag faktiskt en timmes lunchrast. Jag gör nästan aldrig det. Vad gjorde jag då under min rast, en kvart från Filipstads centrum? Jo, jag tog tidnings-bilen till stan och apoteket. Sprang in och köpte migräntabletter för 44 spänn. Nu är jag är pank.
Jag har lagt över allt som ska läggas över. Tidningssidorna är skickade så det är väl bara att åka hem med sprängande huvudvärk och illamående. Min kväll kommer bli fantastisk! Jag hatar migrän av hela mitt förstånd.

Det här med journalistik. Många anser att det inte är ett vanligt yrke. Att du inte kan gå hem och lämna jobbet på arbetsplatsen. "Som journalist är du aldrig ledig", var det någon som sa till mig nyligen. Händer det någonting på den orten du bor på, och du råkar vara i närheten plus att du även råkar vara lokalreporter, är det din plikt att ta reda på vad som händer. Gör du inte det är det stor chans att du får skit för det nästa arbetsdag. Då går det inte att skylla på att "jag var ledig". Hade du din systemkamera med dig, penna och papper är det enda rätta att ta tag i scoopet.

Detta skulle jag vilja uppleva någon annan stans än i Sverige. Jag vill åka till något exotiskt, främmande land, ta med mig kamera, penna, papper och dator. Jag vill bara gå runt på okända stigar och skriva om första bästa grej som kommer upp. Kanske en risbonde i utkanten av Peking eller en fiskare i Jamaica.

Det är det jag skulle vilja leva för. Att fånga upp alla dessa människoöden som aldrig skulle få sin historia berättad om inte jag hade korsat deras väg.

Än så länge är jag bara 20 år. Jag har hela livet framför mig. Så världen och dess befolkning, se upp!

I dag blev det väldigt stressigt. Det är vanligtvis bara jag och chefen som redigerar ihop tidningssidorna. Som tur var så fixade sportjournalisten alla sportsidorna så då fick vi mindre att göra. Jag fick skriva in en cirka tre A4-papper lång bokrecention, eller nej, det var faktiskt två recensioner i en. Det tar ju sin lilla tid. Sen påminner chefen mig om att klockan är två och att vi har 18 sidor kvar att redigera. Jo, tack jag vet. Så jag skippade lunchen och jobbade som om jag hade en eldgaffel i röven. Sen slängde jag i mig maten på fem minuter och fortsatte jobba. Så ska det inte behöva vara och min mage kommer gråta i kväll men det är värt det.

Klockan är nu tjugo i åtta och jag är ändå klar tjugo minuter innan jag slutar egentligen.  Bussen går om 40 minuter så jag ska kanske ner till stan en sväng och kolla läget denna vackra fredagskväll, eller kanske inte.
Förresten så fick jag mitt första löp i dag (löp som i löpsedel). Jiho!

I kväll blir det Scrubs. Jag och Robert är inne på säsong två nu. Det är världens roligaste serie, alla kategorier!

Jag insåg i går att jag måste klippa mig, jag ser förjävlig ut i håret. Ska aldrig mer försöka "fixa till luggen lite", själv.

OS i Peking är det dyraste OS-arrangemanget någonsin. 240 miljarder kronor har Kina betalat för spelen. Det har byggts nya vägar, nya broar, nya tunnelbanelinjer och en gigantisk flygplatsterminal. Allt för att behaga de som kommer utifrån. Det har till och med planterats 40 miljoner blomkrukor runt om i staden, för att sätta färg på Pekings betong.
Enligt dn.se så har Kina till skillnad från tidigare värdländer, råd att spendera denna enorma summa pengar på OS. Den starka handelsbalansen har resulterat i världens största valutareserv. Den nya infrastrukturer tror kinesiska ekonomer att den kommer leda till att pengarna som lagts ut på att bygga den, kommer att betalas tillbaka.

Om nu Kina har världens största valutareserv, varför inte behaga befolkningen lika mycket som OS-deltagarna/besökarna? 1,5 miljoner kineser har tvingats flytta för att kunna ge plats åt nya OS-arenor, och andra byggnader.

Det planteras en massa blommor som ska dölja det fula. Vägar, broar, tunnelbanelinjer, flygplatsterminal och arenor skyfflar undan befolkningen. Vad finns kvar? Jo, ett kommersiellt skal som lyser vackert på utsidan.
Det påminner mig lite om Hitlers inspelade film om judelägren. En film spelades in där barn lekte och skrattade. Mammorna låg i solen och papporna umgicks. Alla var glada och allt det positiva ville aldrig ta slut. Filmen fick det att se ut som om judarna var på semester. Såhär i efterhand vet vi att semester var det sista de var på. De behandlades som djur och dödades på ett fruktansvärt sätt.

Det som kommer visas från Kina under OS kommer förmodligen vara blomblad, glada idrottare och vackra byggnader. Men priset som befolkningen fått betala för allt detta är enligt mig för stort. Trots att Kina har världens största valutareserv tror jag inte att det kommer gynna de som varit tvungna att lämna hus och hem för att landet Kina ska se fint ut i andras ögon. Protesterna är däremot redan i full gång. Tem Darfur från USA har medlemmar som ska delta under OS-spelen. Teamet vill med hjälp av idrotten sätta press på omvärlden att lösa konflikten i Darfur. Medeldistanslöparen Lomong ska bära USA:s fana under OS-invigningarna. Lamong är en flykting från Sudan och blir nu ambassadör för båda USA och Darfur. Kina har fått kritik för sin inblandning i Darfurkonflikten och kommer få sig en knäpp på näsan. Kina har nämligen tagit sida och stöttar den sudanesiska regimen med vapen i utbyte mot olja.

De högt uppsatta i Kina vill att omvärlden ska se ett vackert värdland för OS. Förhoppningsvis kommer betongen lysa igenom alla blomlådor och öppna folks ögon så att de ser det fula bakom blombladen.

Nu är vi klara med tidningen. En halvtimme innan jag slutar. Allt skickat och klart. Dagen har faktiskt varit över förväntan. Det gick mycket bättre än vad jag trodde det skulle göra. Jag har hållit huvudet kallt och coolat ner min arbetskollega som fick agera chef i dag.

Nu ska jag snart hem och fira ett halvår med min älsklings Robert. Jag lämnade en gullig lapp på kylskåpet i morse innan jag gick till bussen. Det var lite romantiskt tyckte jag.
Vi har faktiskt köpt kylskåpsmagneter nu. Jag gillar verkligen Roberts reaktion när magneterna äntligen kom upp:
"Nu ser det ut som ett riktigt kylskåp!"
Det stämmer verkligen. Vad vore ett kylskåp utan kylskåpsmagneter?
Jag älskar min sambo!

Ha-ha-ha-Hamid kom med en rolig kommentar till mitt förra inlägg "Jag äter upp mig själv".
"Carris Smarris", skrev han. Smeknamnet jag fick av "Millis Vanillis".
Klart jag tuggar på mig själv, jag är ju smarrig!

Fika om tio minuter. Det ser en av de andra vikarierna till. Han tycker väldigt mycket om kaffe, det märks. Jag klandrar honom inte det är gott och fruktansvärt beroendeframkallande. Jag drack en kopp alldeles innan jag började korrläsa förut, jag erkänner. Men jag visste faktiskt inte att vi hade ett "klockan tre fika", tack för den informationen.

Robert skickade sms nyss. Han skulle få arbeta på egen hand i dag och även ta hand om de andra i gruppen. Robert är bäst av alla säljare som hans arbetsgivare har anställt. De har förtroende för honom helt enkelt! Jag blir så stolt! I morgon firar vi förresten ett halvår som flick- och pojkvän. Tiden går fort när man har roligt! Det kommer förmodligen firas med disk och glass. Jag kommer hem från jobbet halv tio och ska upp fem på morgonen dagen efter. Så mycket för det romantiska firandet. Kanske får jag tummen ur och köper något till honom. Men vad? Jag är usel på presenter. Min fantasi har gränser och den sträcker sig inte längre än till presentpappret.

Chefen litar på mitt omdöme, det sa hon i dag. Jag ska eventuellt få lite större ansvar i morgon eftersom hon kanske ska gå tidigare från jobbet. I morgon är det onsdag och det betyder att tidningen ska bli klar och publiceras. Att växa med ansvar är kul.

Har precis avslutat en telefonintervju. Kanske störde jag mitt i lunchen, kanske inte. Jag har sparat ut mina naglar i hopp om att jag ska sluta bita/riva på nagelbanden. Det funkar litegrann. Nu gör jag det igen! Hur som helst, jag skulle påpeka att det är skönare att trycka på tangenterna med längre naglar. Så känner jag mig lite mer feminin också, det känns bra.

De två andra vikarierna har bett mig om råd/hjälp i dag. Känns som om jag är rutinerad, det är jag ju också. Ska skaffa en sån där t-shirt som Fredrik hade från Sommarland som det stod: "Fråga mig" på. Eller kanske inte. Nu rev jag på nagelbandet, ryckte bort det med tänderna och åt upp det. Äckligt, jag måste verkligen sluta med den där fula ovanan. Det är ju som om jag äter upp mig själv.

Jag blir så glad! Sitter och redigerar samtidigt som jag lyssnar på P3. Så sa en av radiopratarna:
"Jag har dålig handstil."
Då svarar hans kollega i radiostudion:
"Du kan vara dålig handstil."

Världens bästa humor, som grundades någon gång i cafeterian på Västerhöjd av små naiva mediaelever, om jag inte minns fel? Den så kallade "Du kan vara.....- humorn!" Eller "Du är.... - humorn".

Min favorit är fortfarande den som Johan sa till Ellinor när de va på en av sina körlektioner.

Ellinor: Ett turistområde...
Johan: DU är ett turistområde!

Äntligen fredag! I dag har jobbet flytit på förvånansvärt bra. Så  pass bra att jag glömde bort lunchen, men den åt jag lite senare. Det ska bli kul att se vad helgen har att erbjuda. I morgon blir det Erik och hans band The Bryte live i Karlstad.
Jag hoppas på fint väder. Fast det har det tydligen varit hela veckan i Karlstad. I Filipstad däremot kan jag berätta att här har det regnat och åskat. Åskat mest. I går stod jag och väntade på bussen som var lite sen. Plötsligt ser jag en skarp blixt på himlen. Det jobbigaste var att jag stod under ett träd, och det är ju precis det man inte ska göra när det åskar. Tur att bussen kom strax efter!

Känns som om vi kommer bli färdiga tidigare i dag. Jag har bland annat gjort två uppslag som jag är stolt över. Det är svårt att få ihop det ibland men det är bara att väcka kreativiteten inom sig. Ibland sitter den väldigt djupt inom mig, men jag gräver alltid fram den på nåt vis.

I går köpte jag lite godis för jag tyckte jag var värd det helt enkelt. Robert åt upp allt, nu låter det som om Robert är min hund men nej - han är min pojkvän. Han har lovat att köpa nytt till mig i dag. Jag hoppas han kommer ihåg det. I kväll känner jag för mys i soffan, alternativt sängen, godis och en bra film. Tyvärr får jag ångest över att vara inne när solen skiner. Och såhär på sommaren är det ju ljust jämt så då har jag också ångenst jämt. Nu till exempel sitter jag inomhus och knäpper på ett tangentbord. Jag har redigerat framför en dator hela dagen och suttit i telefon. Inomhus, inomhus, inomhus!
Sen kommer jag hem och är trött och orkar inte gå ut och leka. Robert skickade sms och sa att han har varit ute och cyklat i solen hela dagen. Han kan skratta sig lycklig för han är ledig i dag när solen skiner. Fast man måste ha pengar till hyran och då måste man jobba. Så det är helt okej faktiskt. Jag ska ringa nån butik i veckan och säga "Hej jag heter Caroline och jag skulle vilja börja jobba hos er". Rakt på sak bara! Ge dem vad de tål! Ska bli kul att höra vad de säger då.