Caroline Johansson

Nu är det slut på det roliga, för en stund. I dag skildes molkomselever åt till alla håll och kanter i vårt avlånga land. Allas ögon var mer eller mindre gråtfyllda.
Det här har varit det bästa året i mitt liv, hittils. Jag ångrar inte en minut, allt jag gjort har fört mig dit jag är i dag. Vissa personer har fått speciella platser i mitt hjärta och kommer alltid att stanna kvar där. "Tänk att vi alla tillsammans är kultur". Ni vet vilka ni är! Ingen nämnd ingen glömd!

Milla och jag ses redan om cirka 27 dagar. Då flyttar jag igen. För tillfället är jag hemma hos mamma i Skövde. Den 27e drar jag mot Karlstad igen. Där ska jag pendla till Filipstad i sju veckor.
Det ska bli fruktansvärt kul att jobba på Filipstads tidning! Där kommer jag att få göra allt det där jag älskar att göra, plus att jag är bra på det också. Skriva, fota och redigera. Jag längtar!

Pratade med Robert i telefonen nyss. Det blir tomt nu när min andra hälft ska ut i Sverige och göra dokumentär.
Vi ses om en månad, hoppas den månaden går fort. Utan min Pirat är jag inte hel.
Älska!

Jag rensar lite från det år som gått här i Molkom. Jag hittar då denna text som jag skrev i början av höstterminen.

Han ger ifrån sig en blick som får insidan att koka. Svettproduktionen ökar och varenda funktionell kroppsdel beter sig inte som den ska. Hur ligger håret? Syns det att jag är svettig, luktar jag? Står jag fel, petar mina fötter inåt? Hälsade jag för pipigt, lät jag missnöjd? Skulle jag ha ställt en fråga, eller inte hälsat alls? Tragiska försök inleds med att ignorera den biologiska klockan som ljuder högre än journalisternas skratt i matsalen. "Du kommer att bli den största och saftigaste julkakan som någonsin existerat. Efter det 25 levnadsåret går du omkring likt en tickande bomb och suktar efter testosteron och choklad."

Inspirationen kom helt och hållet från Björn M. Janson.

På fredag är det slut. Det är dags att ta farväl av min ettåriga journalistutbildning på Molkoms folkhögskola. Icke att förglömma är alla underbara människor jag lärt känna här. Nya vänner, en underbar pojkvän och alla trevliga lärare.

Andra sidan av myntet är att jag är så förbannat trött på Molkom. Frustrationen över all dötid är det som är värst. Nu vill jag bara här ifrån och ut i verkligheten.

På fredag åker jag med min sarjade bil ner till Skövde igen. Jag kommer ta med mig tidningar från vår slutproduktion som ska läggas på stadsbiblioteket. Sen ska jag även försöka sälja min Sandra-artikel från New York, till SLA.

Ciao.

Jag var det där lördagsnöjet när alla blondinerna gått hem.
Jag är den där bruden som vände allt i ett pannkake-kast.
Jag var bara 19 och ägde på att leka med bokstäver, objektiv och stödlinjer.

Nu är jag bara 20 och ska ut i världen och bli proffs.

I kväll är det tydligen lite gallej. Det är ingen idé för mig eftersom jag är så jävla klen och bara får migrän hela tiden.

Jag ska däremot tvinga partykillen att spela världens bästa låt: Alphabeat - Fascination

Folk har börjat packa. Vi ska verkligen här ifrån. Det är lite sorgligt men det har varit den bästa tiden i mitt liv. Vet inte om jag hade pallat ett år till. Nu ska jag ut och jobba!

Nu har jag migrän. Igen.
Det är grått ute och luftfuktigheten är högre än högst. Kan bero på det.
Jag har suttit framför en dator hela veckan och tajmat deadlines. Kan bero på det.
Eller så är det för att jag är allmänt klen.
Förra lördagen till exempel var ju ett fiasko. Vi har fetaste internatfesten. Gamla elever kommer på besök och "fy fan vad vi ska bli fulla". Klockan nio får jag känningar av migrän men jag ignorerar dem och tar en flaska cider till. En timme senare ligger jag i min säng och kvider. Klen är ordet.

Det blir en lugn helg. Dricka, det kan jag ju inte. Nu när jag äntligen får köpa min egen sprit. Jaja, jag kanske håller på att bli vuxen och har annat att tänka på? Vem vet.

Alla i klassen har redigerat klart sina sidor til tidningen nu. Jag måste gjort mest. Två uppslag och två sidor utöver det.  Jävligt nöjd är jag i alla fall. Var våra lärare är någonstans har vi däremot ingen aning om. Kanske har de åkt tillbaka till New York för att komplettera det vi inte skrev om. Som till exempel valet som är jävligt aktuellt på andra sidan Atlanten. Jaja, journalist - javisst! Det var ändå inte min grej.

Snart är det bara två veckor kvar här på Molkoms folkölsskola (folkhögskola). Fast jag kommer tillbaka till hösten och går fortsättningskursen, om jag kommer in men det tar jag för givet att jag gör. Jag är grym.

Just nu har vi i klassen fullt upp med vår reportagetidning från New York. Jag är jävligt nöjd med mitt material som jag tog med mig därifrån. Mina artiklar är de som hela tidningen bär på. Det känns bra. Jag är grym.
Inom redaktionsledningen har jag fått förtroendeuppdraget att vara redaktionschef, känns bra. Som sagt, jag är grym.

I sommar blir det Skövde en sväng sedan efter det ska jag jobba på Filipstadstidningen. Där har jag ansvaret över två sidor som ska redigeras varje dag. Utöver det får jag redigera artiklar och annat skoj i tidningen. Fy sjutton vad kul det ska bil! Andra halvan av jobbet arbetar jag som fotande reporter. Som tur är har jag min underbara vän Marijah Stafås, som även är min idol och förebild, som lånar ut sin lägenhet till mig under Juli månad. Jävligt sjysst! Kunde inte bil bättre. Det innebär att jag får pendla från Karlstad till Filipstad men det är helt okej! Mina planer är att jag ska bil klok i sommar så jag tänkte läsa engelska böcker på bussen. Förbereda mig på min nästa resa till New York som kommer bli någon gång i framtiden.

Ett tips: Åk inte till New York innan du fyllt 21. Jag åkte dit två dagar efter jag fyllt 20. Jag hann gå på systemet en enda gång sen blev jag utsparkad från krogar i New York. De är stenhårda på ID-kort och är du under 21 kommer du inte ens in på en bar. Det var extra surt eftersom alla andra i klassen är över 21. Jaja, jag upplever New Yorks nattliv någon annan gång.

Dagens sensmoral säger: Du måste kyssa många paddor innan du finner din prins. Jag har hittat min. Fjortishjärta<3
Finns inget bättre än att vakna upp bredvid dig.

Nu vill jag att Milla ska svara på mitt sms så vi kan kolla på fim. Myspys i failsoffan woho!

Nu är jag i New York. Ska träffa Sandra Andersson på söndag. Mitt gamla fadderbarn. Jag ska ta reda på hur livet är som svensk au pair är i denna staden.

I dag och även hela gårdagen spenderade jag i Harlem. Där intervjuade jag tre personer. Artikelarna kommer bli hur bra som helst. Gospel på söndag också.

I morgon blir det Times square och Central park.

Förresten, New Yorks gator är oändliga.