Denna dagen ett liv
Ännu en måndag. Självklart satte jag mig vid den datorn vars Ä-knapp är förståndshandikappad. Jag tror den vill egentligen men att den bara inte kan. Som han den där konstiga killen som sprider sin kroppsodör i datasalen bredvid, han vill säkert inte lukta illa men han förstår inte bättre.
Idag kanske jag gjorde någonting dumt. Ärligt talat så skiter jag i det för jag har verkligen ingenting att förlora. Bara vänner men du vet vad jag känner. Kanske är jag en romantiker eller jag vill vara, jag försöker. Hur som helst är detta första dagen i mitt nya liv. Gå i kloster.
Gå i kloster. Jag får lära mig att äta raggmunkar istället för att sukta efter prinskorv. Sänk standarden eller hur var det? Detta är självklart bara en fix idé jag fått för mig just nu, det kommer gå över. Om en vecka är allt normalt igen, om en vecka har det gått 19 dagar.
woh
Ny tid ny strid. Ny början, ny tid.
Känslan i bröstet sprider sig till resten av kroppen. Reaktionen blandas med tankar och förvirring som får mitt liv att gå runt. Utan verkligheten finns inga drömmar.
Verkligheten varar förevigt
Plötsligt rasar allt på ett ögonblick. Ni tvingas till ett beslut ni aldrig trodde ni skulle stå inför. Det är dags att bli vuxen och ta ansvar, dags att inse att verkligheten varar förevigt.
äntligen hittat hem
Utanför hörs välbekanta röster som fyller lungorna med rök.
I korridoren hostar en ensamseglare samtidigt som mohikanen går omkring i handduk.
Detta sätter eld på vilsna själar.
Besvikelsen är stor när alla godbitar är tagna.
De andra husen är fulla med oslipade diamanter, snart kommer svetsen fram.
Tigerkrigarens ränder går aldrig ur.
Pettitesser gräver ner det som glimmar en meter till.
Klassens kändis kan allt som står i regelboken, och mellan raderna.
Vilsna själar söker tröst hos varandra och alla andra.
Jag älskar internatboende.
