En sak till...

Förresten vill jag bara påpeka att jag inte korrläser min blogg. Men detta är inget journalistiskt material och det kommer inte publiceras i någon tidning som kommer ut till förvirrade läsare som inte förstår meningar med tappade bokstäver.
Den sista meningen där blev jävligt lång, förlåt!

Så jag borde kanske börja korrläsa bloggen. Om jag klagar på att andra publicerar saker som de inte korrläst ska jag inte göra det heller. Jag ska skärpa mig och hoppas att alla andra gör det också.

Tjoflöjt!

Äckligt förlåt

I går när jag kom hem mådde jag rent ut sagt förjävligt. Migränen har inte velat bryta ut de senaste dagarna men i går då jävlar. Jag har köpt tio migräntabletter på apoteket som man kan ta sex av per dag. Snål som jag är så tog jag inget piller vid första symtomen på min migrän. Så där låg jag, i sängen när klockan var tio, med en isklamp mot vänstra tinningen. Jag var fortfarande röd vid tinningen när jag vaknade i morse. Det kan inte vara bra att kyla ner huvudet så, men ärligt talat så brydde jag mig inte. Jag hade så inihelvetes ont och illamåendet ska vi inte tala om.
Jag höll mig tills jag gick av bussen. Då kommer världens sötaste Robert och möter mig och istället för att säga "hej älskling" så säger jag "men va jobbig du är, jag som måste spy". Så Robert fick ta ett extra varv på cykeln medan jag gick in bland buskarna.

Det var lite äckligt och väldigt ointressant egentligen men men...
Jag väntar på att jag ska få tre frågor att ställa till en person. Sen vill jag att den andra ska börja svara i telefonen. En sak till, jag vill att sidorna ska lämnas över så att jag kan börja redigera. Det är lite drygt att böra åtta efter att ha slutat tolv timmar innan. Men det är kul så det är helt okej!

Korra

I går korrläste jag några texter, och jag hittade stavfel och ord som fallit bort. Ska det vara så i nyhetstexter som är skrivna av journalister? Visst, detta är en lokalredaktion och chefen berättade att "i vanliga fall har vi inte tid med att korrläsa så som du gör nu". Kanske är det viktigt att ta sig den tiden, jag tycker det i alla fall! Tidspressen gär kanske att man skriver ihop för snabbt och missar sina egna tabbar. Därför sitter jag frivilligt och läser igenom texter, för att ta bort tabbarna. Jag vet ju själv hur förargligt det är!
Jag vet inte hur många gånger jag tänkt "Men jisses, vad har redigeraren tänkt där?" Vissa saker måste man ju bara se. Till exempel mitt misstag på VF. Den gången då jag skrev att en person red på en kamel när det var en häst. Visst, dumt av mig att skriva fel, men redigeraren då? Som satte ihop bild och text. Såg inte han/hon att det var en häst och inte en kamel? I sådana fall var det inte bara jag som var dum. Jag tycker att som redigerare måste man vara noggran och jag lär mig hela tiden att vara mer och mer noggran, tänka i andra banor och så vidare. Bli mer kreativ helt enkelt! Därför tycker jag att man ska läsa igenom texterna som man ska redigera. Att inte ha tid med det är väldigt synd. Det är då stavfel och bortfallna ord hamnar i tryck och ger ett sämre intryck av tidningen. Det är alla de där små detaljerna som gör helheten.
Ett annat exempel var när jag inte visste vart jag skulle skriva texten till en bild jag tagit. Om det skulle vara en bildtext eller en vanlig brödtext. Så jag skrev samma text där brödtexten ska vara och där man skriver in bildtexten. Jag tänkte att "då får ju redigeraren välja hur texten ska se ut". Den som redigerade den sidan tog båda texterna. Alltså fick bilden både en brödtext och en bildtext. Båda texterna var exakt likadana. Hur tänker man då? Det är verkligen bevis på att man inte läser texten man monterar.

Gör om gör rätt

Ja David, jag har lagt ner "Vegetarian tjafset", som du väljer att kalla det haha. Men jag saknar det, något enormt! Så nyttig som jag kände mig under det där hälvåret, har jag aldrig gjort! Tyvärr är det fruktansvärt dyrt och jag måste prioritera räkningar framför dyra quornbitar. Fast när jag får min fetinglön i augusti-september kommer jag köpa massa qourn!

Just nu sitter jag på jobbet, allt är klart. Förutom två sidor som ska iväg. Annars är allt skickat och jag slutar inte förrän om en timme! Det är helt otroligt. Tiden har bara rusat iväg i dag och jag har jobbat på som in i bomben! Tyvärr har jag en tryckande huvudvärk som förmodligen beror på att jag suttit framför en skärm hela dagen. Som tur är har jag en kvart-20 minuters väg till bussen varje dag. Lite motion får jag allt! Ofta får jag springa eller gå väldigt fort till bussen från jobbet. Då bränner jag nog en del kalorier ändå.

Funderar på vad jag ska göra för mat när jag kommer hem. Till min matlåda. Blir förmodligen någonting med pasta och grönsaker. I måndags när jag kom hem överraskade Robert mig med en romantisk middag för två. Kanske något liknande väntar mig i kväll?

Nu kom chefen och sa att jag gjort det lätt för mig. Jaha okej, gör om gör rätt!

Jobb, pannbiff och tvätt

Jobb jobb jobb. Jag var 15 minuter sen i dag, chefen ringde och var orolig. Men jag lugnade ner henne, jag var precis utanför. Känns bra att de saknar mig när jag inte är där. Bussen var sen och då blir jag också sen, så är det bara.

I morgon är jag faktiskt ledig. Då ska jag städa och tvätta. I kväll ska jag försöka göra Biff á la Lindström. Det är pannbiff med saltgurka och rödbetor i. Det är hur gott som helst, mamma brukar göra det.

Nu har jag en sida att redigera klart. Sen tänker jag gå och äta den jättegoda köttfärsåsen och spagettin jag och Robert kokade ihop i går. När vi väl lägger manken till så gör vi väldigt god mat faktiskt!

Upgrade

Helgen har varit helt okej! Som jag berättade tidigare var Rutger (Johan) och Negerbollen (Johan) på besök.
Lördagen bjöd på sol och värme vilket självklart resulterade i ett bad i floden. En kall cider i solen var inte helt fel! Som vanligt kom ankorna och hälsade på också.
På kvällen blev det lite partaj, träffade bland annat lite folk från Molkoms folkhögskola. Det var mycket trevligt! Vi satt vid kanalen och umgicks.
Sen blundade Robert i några minuter, vaknade och kunde inte gå rakt. Så Vi vinglade runt en stund men till slut kom vi hem.

I går åkte Rutger och Negerbollen hem. Jag och Robert gick och badade i floden igen. Det är verkligen underbart att ha vatten så nära sin lägenhet! Undrar om man kan åka skridskor där på vintern? Skulle vara jättekul!
Nästa helg spelar Erik på hamnfestivalen. Ska försöka dra med lite folk och gå och titta. Hoppas verkligen det blir av för det skulle verkligen vara guld!

Hjälpte

Hjälpte en av mina kära medarbetare med att montera ihop två bilder i photoshop. Jag är så bra!
Synd att jag inte har något att göra och att tiden går så långsamt!! Sen kommer alla tidningssidor som en bomb två timmar innan jag ska åka hem, säkert!
Om en halvtimme går jag på lunch, och i dag ska jag bannemej ta en timmas rast! Det är sällan jag gör det. Men vad ska jag göra på min rast? Här i  Filipstad... åka ner till stan och göra vad? Kan i och för sig kolla hur mycket pengar jag fått in.. det skulle jag kunna göra!

Minnen, lukt och roliga namn

Jag minns när jag var jätteliten och fick ett getingstick, i foten tror jag att det var. Mamma tröstade mig, förmodligen gjorde det jätteont. Förutom plåster på såret så fick jag också en gul leksaksbil. Det speciella med denna bil var att den luktade citron. Jag tror inte att de tillverkar sånna leksaker längre.
Samma var det  med mina dockor som man kunde vända ut och in, så blev de bakelser! Helt fantastiskt! De luktade också någonting, något sött om jag inte minns fel.

Här på jobbet luktar det mest ingenting. Jag är lite täppt i näsan för att jag inte tagit mina allergipiller. I morse rann det massa äckligt snor och nu så har det koagiluerat (stelnat).
Jag väntar på att jag ska få någonting att redigera. Jag har verkligen fått upp tempot så jag är redan klar med allt hittils.

I dag kommer Roberts två kompisar Negerbollen och Rutger på besök. Roliga namn, jag vet! Självklart är det bara smeknamn. De har väldigt roliga namn på varandra det där gänget från Värnamo. Förutom Negerbollen och Rutger har de bland annat Spökis och Gollum, och självklart Byxlöse Piraten, min älskade Pirat.

Jag har fått lön i dag! Äntligen! Hoppas det är mer än jag tror så jag kan gå ut i morgon med Robert och hans kompisar. Hur som helst kommer vi ha skitkul, vädret ska bil kanon i helgen har jag hört. Tummen upp!

Klar och kompromiss

Nu är jag klar för i dag och bussen går om en timme. Robert gick på arbetsintervju i går som resulterade i att han började jobba i dag. Ska bli kul att höra hur det har gått för honom!
Mamma påminde mig om att jag faktiskt hade namnsdag i går! Grattis till mig. Det tråkiga är att Caroline inte finns med i almenackan, men mitt andranamn Emma gör det. På senare år har jag faktiskt märkt att Caroline är ganska ovanligt, för mig är det ju den mest naturliga saken i världen. Men folk kan aldrig lära sig att stava mitt namn ordentligt. Caroline med K är bland det fulaste som finns, eller Karolina, usch!

"Hej jag heter Caroline.... C i början och E i slutet... nähe..aa okej... C A R O L I N E!"
Så låter det ibland när jag ringer någon som ska antecka mitt namn. Som tur är händer det inte så ofta. Det är oftast jag som ska tolka svåra namn och dess stavning. Folk kan ju heta vad som helst nu för tiden.
Hörde på radion i går att någon ville döpa sitt barn efter sin motorcykel. "Aprilia" tror jag att namnet var. Så skulle barnet födas i april också så pappan tyckte det var klockrent. Mamman höll dock inte med... och tänk om det bilvit en kille... hur som helst så slutade historien med att flickan fick heta Fanny, men Aprilia i andranamn. Ibland får man faktiskt kompromissa!

Glass test

I dag har vi glass-test på redaktionen. Hur lyxigt är inte det? Att äta gratis glass på arbetstid, plus att solen skiner ute.
Jag har märkt att jag inte är så kräsen när det gäller glass. Det var däremot en glass som hade massa konstiga kryddor som jag inte gillade. "Såhär ska inte glass smaka", var min kommentar.

Annars äter jag helst isglass när det är hett utanför. Isglass, strand och saltvatten är nog den bästa kombinationen. I Karlstad är det däremot Vänerns söta vatten som gäller. Jag längtar efter saltvatten, undrar när jag får bada i ett hav igen. Till nyår förhoppningsvis!

Det går hur bra som helst med redigeringen. Jag har redan lärt mig en massa nytt och framför allt är det riktigt roligt. Jag får ändå åka ut på jobb ibland. I dag til exempel rapporterade jag från en loppis. Jag älskar verkligen att jag får ta mina egna bilder här. Hon som ringt och besökt mig och gett mig beröm två gånger, ringde i går till en arbetskamrat och samtalade om någonting. Då tillade hon även att jag var duktig och ambitiös -igen. Det är tredje gången hon ger mig beröm nu! Hon måste verkligen mena det! Jag blir så himla glad!!! Tack, tack, tack!

Segt innanför

Datorn är så fruktansvärt seg. Jag har bytt plats nu så jag sitter i redigeringsrummet. Jag får ändå åka ut på jobb. Jag skulle slutat ett i dag men chefen säger att jag ska jobba till kvart över fem som vanligt dessa dagar då morgondagen inte innebär att tidningen kommer ut. Det är bara att buga. Tid är pengar.
Solen skiner utanför och jag sitter innanför väggarna på detta stora, gula hus. Altandörren är öppen så frisk luft får jag i alla fall. Och jag sitter cirka fem jättelånga kliv från solen. Så nära men ack så långt bort.

Mot alla odds

Det finns inga sidor att redigera än. Jag vet ingenting så jag gick och frågade om hjälp. "Det finns inga sidor för jag har inte lagt upp dem än". Hur ska jag veta det? Informationen på det här stället är ju inte den bästa. Vet inte hur det här ska gå men jag hoppas att det går bra. Hur som helst verkar det som om jag åkte hit för tidigt i dag. Jag får förmodligen åka hem sent också. Jag vill bara sätta igång nu!
Sen ska jag fråga om mina arbetstider. Jag vet inte hur jag jobbar. Det är ju lite roligt, att det ska vara så. En ny överraskning varje dag. "Hej Caroline kul att du är här klockan åtta, egentligen börjar du ju tio men...." Surprise!

Jag och Robert åkte och storhandlade i går på Willys. Det är ju faktiskt billigt där. När vi åkte hem med alla våra papperskassar började det spöregna. Papperskassarna gick sönder och där stod vi, två gator från vår lägenhet. Det var bara att springa i ösregnet. Våra nyinköpta varor flög åt alla håll när kassarna smälte i våra händer. Vi sökte skydd under träd och balkonger men vi visste att vi inte kunde gömma oss, vi måste hem med varorna!
Sagt och gjort. Jag sprang hem och lämnade Robert för en stund ensam i regnet. Sen kom jag tillbaka och hjälpte honom med resten av varorna som han inte längre kunde bära själv på grund av trasiga kassar.
Till slut kom vi trots allt hem, dyngsura. Men det var faktiskt lite roligt, som Robert sa: "Det är sånna här saker som gör vardagen lite roligare". Visst är det så. Det blev ett litet äventyr att komma hem med alla varorna när papperskassarna svek oss.

Under allt springade hade jag tappat alla tankar på min mobil. Den hade jag tydligen tappat också. Jag hade inte lagt märke till det än men en snäll gubbe ringde till Robert och frågade om han var min pojkvän. Det var han ju självklart och gubben berättade att han hittat min mobil i en vattenpöl. Skräll, sånt händer bara mig. Som tur är så fungerar faktisk mobilen fortfarande, mot alla odds.

Alla vill väl vara med?

En av mina kollegor skulle visa mig en sak på skärmen, var jag skulle hämta material. Nu är deet massa blyertsch-streck på skärmen. Tur att han inte hade kulspetspenna. Jag vet inte hur jag ska bära mig åt för att få bort det.

Slutar om 20 minuter. Fick en enkät att göra som dödade lite tid. Jag förstår inte att folk vägrar vara med på bild. De kan svara på frågor men så fort systemkameran åker upp i ansiktet på dem blir de skräckslagna. Tråkigt, alla vill väl vara med i tidningen?

Beröm igen glad smailey

Beröm beröm beröm! Nu kom samma person in till tidningen som ringde mig för några veckor sen. Hon ska beställa bilderna jag tog på hennes dotter som jobbar på armémuseum i Stockholm. Hon berättade också att min artikel sitter uppe på museets anslagstavla bland andra "riktigt bra" artiklar från bland annat riksnyheterna. Enligt henne är det synd att jag ska jobba som redigerare i stället för reporter de sista fyra veckorna. Hon hade pratat med en kollega som beskrivit mig som en "mycket ambitiös tjej". 
Jag var väldigt pålsät och ödmjuk tyckte hon. Tackar och bockar!
Hon trodde jag gick på journalisthögskola men när jag sa att jag var från folkhögskolan i Molkom blev hon förvånad.

Varför blir folk förvånade över att en elev från en folkhögskola kan vara så duktig?
Talang baby, talang!

I lag

Tydligen ligger vi före i schemat på tidningen vilket resulterar i dötid. Gick nyss på toaletten bara för att ha någonting att göra. Som tur är tänkte jag gå på lunch nu så då går en timme åt fanders i alla fall. Sen ska jag planera morgondagen, kanske ringa några samtal osv.

En till sak jag lagt märke till med dialekten här är att man gör saker "i lag".
Är man "i lag" med någon, så betyder det att man är ihop.
Gör man saker "i lag" betyder det att man gör saker tillsammans.

"Gubben jag är i lag med..." = Gubben jag är ihop med.
"Det är så roligt att vi gör saker i lag" = Det är så roligt att vi gör saker tillsammans.

Trött tjurig och glad

Jag är så trött på att det inte kommer in fler jobb på ams.se!
Jag är så trött på min tomma inkorg! Jag vill ha svar nu, och inte ett sånt svar som jag fick i går "jobbet har gått till någon annan". Jobbet ska gå till mig ledsen smiley.

Åkte samma buss med Milla i går hem från jobbet. Mycket trevligt! Hon är på väg till Eskilstuna nu och ska ha en toppenhelg. Innan jag klev på bussen passade jag på att ringa min gode vän Björn och kolla hur det stod till med honom. Det var bra, trots alla tragiska omständigheter. Måste åka och hälsa på honom när jag fått pengar, Milla är på och Robert också.

Jag har insett hur jävla tjurig jag är när jag kommer hem från jobbet. Hungrig och trött, lågt blodsocker är lika med tjurig. Måste ändra på det för det går ut över min älskling och det är så fel. Skärpning! Förlåt igen tusen gånger om.

Det är jobbigt med sån där ilska och frustration som man inte får ut. Intervjupersoner som vägrar att säga någonting och låter någon annan tala för dem, det var mitt irritationsmoment i går. Hur hade de tänkt att jag ska skriva en artikel om en person som inte uttalar sig?

Negerbollen (Johan) kommer kanske på besök i helgen. Synd att jag jobbar i morgon men jag tror att han och Robert kommer ha the time of their life utan en tjurig Carro. Fast jag är ju glad nu glad smiley. Ska bli trevligt med besök i alla fall. Jag och Robert kan visa upp vår fina lägenhet som vi gjort iordning (lite) själva. Toaletten är jag mest nöjd med, eller nej, mest nöjd är jag med Robert!

Di mörke...

Nu har min tidiga buss gått. Det är lite ledsamt. Om jag har tur hinner jag med den som går 20.20. Ska nog ta en macka innan jag drar till Storfors.
Det är väldigt mycket Fors här runtomkring Filipstadstrakten. HälleFORS LesjöFORS StorFORS och mycket mycket mer som jag inte lagt på minnet.
Sen pratar de mycket om "Lea"-grejer, ho och hanses, "brea"-grejer, "lia"-grejer och Filibjur. Värmländska är ett eget språk. Det är inte alltid lätt att hänga med i all slang. Ibland kortar de även av orden :

"Tro int de ska gö de"
"De va int nå möe fölk där int"
"De va ju ho me di mörke ögena"

Kom inte i kaffebryggaren!

De flesta som känner mig vet att jag ofta tänker på snusk när jag hör orden "komma" och "sätta på". Jaghar stora problem med att formulera mig ibland när jag skriver artiklar. Det var värre förr men min hjärna skriker emot mina fingrar som envist knappar på tangenterna.

"Erik kommer först av alla till jobbet på morgonen. Han börjar dagen med att sätta på kaffebryggaren".
Det går inte annat än att feltolka det där! Jag höll på att skriva så i en artikel för länge sen. Men i dag vet jag bättre. Ingen av mina intervjuoffer ska någonsin behöva komma i kaffebryggaren!

I artikeln jag strular runt med just nu (frivillig feltolkning) höll jag på att skriva följande:
-- Då kommer jag lättare in i ....
Sen slutade jag skriva och började om talminuset från början.


Lång tid kvar

Klockan halv sju har jag nästa jobb. Nu är klockan 13.44 på min dator. Mycket pengar för övertid. Jag har inte fått så mycket information om hur många timmar man ska jobba per dag men jag tror det är åtta. Och åtta timmar har jag jobbat varje dag, tills i dag. Bussen hem går 20.20 eller 21.30. Jag är hemma halv tio eller halv elva. Förmodligen blir det den senare. Då har jag jobbat cirka 11.00 - 21.00, det är tio timmar och sen en timmes lunch  då blir det nio. En timmes extra arbete, cirka 108 kronor (före skatt) extra! Yeah!

Hur svårt ska det vara?

Mitt jobbsökande är i full gång samtidigt som jag jobbar på tidningen. Måste ju ha jobb efter sommaren! Jag har sökt fem stycken hittils, väntar på svar från fyra. Fick svar från glitter i dag. "Vi har gett jobbet till någon annan". Antagligen var det för att jag kryssade i "nej" på frågan om jag arbetat i butik förut. Jag ville verkligen kryssa i "ja" för att öka mina chanser men jag kan ju inte ljuga. Jag har arbetat som journalist och vårdbiträde. Sen har jag spelat basket hela min uppväxt så jag har inte haft tid till att jobba extra någonstans. Ofta tar de ju någon som redan har vanan inne för att de inte ska behöva slösa tid på att lära ut så mycket, tid är ju pengar. Men jag vet att jag skulle göra ett väldigt bra jobb i en butik och jag har lätt för att lära mig nya saker. Jag är trevlig, söt, utåtriktad och arbetar hur bra som helst med människor. Jag skulle tycka det var hur kul som helst det är jag övertygad om. Ännu har jag inte fått chansen att visa vad jag går för men jag tänker inte ge mig, aldrig!

Tänker ringa coop och ica som ligger på Norrstrand också. Om allt skiter sig kan jag ta studielån för min kurs på Molkoms folkhögskola som jag ska läsa. Men jag vill inte leva på lånade pengar! Hur svårt ska det vara för en ung, frisk, trevlig tjej att få jobb?

God självkänsla

Jag gjorde ett test på svd.se som handlade om självkänsla. Här är mitt resultat:

Ditt resultat antyder att du har väldigt god självkänsla. Att du värdesätter dig själv återspeglas i ditt privatliv, dina relationer och i din karriär. Du utstrålar självförtroende och vågar satsa helhjärtat på saker. Din goda självkänsla gör troligen att du hanterar stress bra och att du över huvud taget mår bra. Uppskatta och vårda den här egenskapen för den kommer att ta dig långt i livet. Bra jobbat!

Inte så pjåkigt!
 88 procent hade jag av 100. Så jag har fortfarande tolv procent att jobba på!


Kittel

Ett två tre på det fjärde ska det ske på det femte gäller det på det sjätte smäller det.

Jag har skrivit två artiklar som handlar om politik. Känner mig väldigt duktig. Jag önskar att jag vore mer insatt men så pass insatt är jag ändå så att jag vet vart jag står, helt säker! Funderar på om jag kanske ska läsa statsvetenskap trots allt, fast jag vill inte. Nej, jag vill inte. Det är säkert bra för mig men jag kan lära mig om politik på egen hand. Fast frågan är om jag kommer ta mig tid till det.

Träffade en lärare från Molkoms folkhögskola i morse på väg till jobbet. Hur låga är dem oddsen? Eller oddsen kanske är höga (hjälp David!) haha.
Mats var sig lik, hes och manlig.

I morgon kommer jag åka hem halv tio, det är lite segt. Nu åker jag hem om två timmar. Hinner jag bli färdig med allt i alla fall. Känns som om jag håller på att bli sjuk också. Halsen kittlas.

Elakt minne

Kom och tänka på en sak i morse när jag drack mitt morgonkaffe. Ett mejl som en före detta klasskompis till mig skickade när jag var kanske åtta - nio år gammal. I mejlet stod det ungefär:
Din mamma är en indian och din pappa ser ut som en turk.
Din bror är fetare än du.
Fan vad elakt! Blir ledsen bara av att tänka på det. Tydligen var det inte meningen att mejlet skulle skickas, men det gjorde det. Jag har aldrig fått svar på varför klasskompisen valde att skicka ett sådant mejl till mig. Jävligt dumt i alla fall. Jag minns att han kom förbi med sin mamma några dagar senare. Han hade köpt en blomma, fast egentligen var det nog hans mamma som betalat den. Med blomman fick jag ett kort på en söt björn som grät och sa "förlåt". Jag godtog aldrig ursäkten. Blomman vissnade ganska snabbt.

Vad jag vet så har det gått utför för min före detta klasskompis. Han sparade ut håret och valde att se ut som en hippie, och betedde sig som en också. Droger och alkohol var hans melodi. I dag vet jag inte vad han gör, men jag hoppas han tagit sig själv i kragen. Eller så har hans mamma kanske tagit på honom en polotröja.

Heldags lunch?

Jag önskar att jag var hungrig just nu. Så att jag kan gå på lunch som alla jag ringer till tydligen har gjort. En heldags lunch verkar de har planerat in. Jag har i alla fall fått loss en grej, en kul grej. Hoppas jag får åka ut och ta en kul bild i morgon.
Det ser ut att bli en lång dag i morgon. Men det är pengar och det är kul. Han som jag ska jobba i stället för som grafiker jobbar inte samma tider som reportrarna. Känns skönt att slippa gå upp klockan fem varje morgon. I stället lär det bli sena bussen hem ibland.

Det blåser utanför. Jag tänker på den där filmen som jag och Robert såg på bio i lördags. The Happening. Tänk om det händer på riktigt. Att naturen säger ifrån och får oss att begå kollektivt självmord. Jag förstår teorin men det låter lite långsökt. Hur som helst måste vi skärpa oss, inte skräpa ner naturen, luften vi andas och vattnet vi dricker. Jag kan bidra med att jag inte äter så mycket kött, jag åker kollektivt och jag köper inte vatten på flaska. Så cyklar jag mycket också, nu när jag inte har bil längre. Bilen gjorde det mycket smidigare för mig, på naturens bekostnad.

Fy bubblan

Folk som inte svarar i telefon tycker jag inte förtjänar att ha någon. Frustrerad! Jag har världens grej på gång men jag får inte tag i någon. Frustrerad var ordet.
Nu jobbar jag kväll två dagar i rad, det betyder sovmorgon och det betyder mycket! I morse var det fruktansvärt svårt att gå upp ur sängen.  Robert var hur pigg som helst och följde mig till bussen till och med. Jag förstår inte var den killen får sin energi ifrån. Måste ta reda på det så jag kan få lite också. Det är jag som ska vara pigg klockan fem på morgonen, inte han. Fast det gör ingenting, jag tycker om hans sällskap- väldigt enormt mycket.

Jobbar på lördag också. Det blir nog lite jobbigt med bussarna men det får gå. I värsta fall får jag sova på eller under någon av alla dessa broar som finns i Filipstad. Sen är det slut med rapporterandet, nästa vecka blir jag grafiker! Fy bubblan vad kul det ska bli.

Huvalingen

Läskigt. Jag ringde en person och telefonsvararen gick igång. Med gammal 40-tals röst sa telefonsvararen:
"Det är älgjakts-tider nu, den du försöker nå kan inte svara just nu. Lämna meddelande om vem du är och var du kan nås så ringer han upp."

Det är väl inte älgakts-tider nu? Jagar man inte älg förrän i höst? Nu blev jag förvirrad.

Läskigt va ordet! Jag förflyttades just 60 år tillbaka i tiden. Huvalingen.

Skrämd och antagen

Såg precis att jag kommit in på statsvetenskapskursen på Karlstad Universitet. Nu får jag skynda mig att skaffa ett jobb så att jag kan få en anledning till att inte plugga!
Universitetet skrämmer mig hur mycket som helst! Det är så stort, alla är så smarta och det är så akademiskt. Jag vet ärligt talat inte om jag passar in. Jag vill få nya utmaningar varje dag, jag vill inte veta vart någonstans dagen kommer att föra mig. Kanske till Hällefors eller varför inte Jamaica eller Indien. Jag känner att om jag ska kunna uppfylla mina drömmar så måste jag tjäna pengar. Jobba. Punkt slut.

Jag har gjort allt

Jag kommer på mig själv med att skriva ner dumma frågor på papper. Som tur är så ställer jag aldrig de frågorna. Jag har ingen teckning och inga nya mejl i inkorgen. Mamma hade skickat till min hotmail men min gmail är tom.
Jag har gjort allt, till och med mer än jag skulle. Har redigerat tre sidor i dag också. Folk går omkring och gäspar. Det händer inte så mycket i Filipstad. Man får krama ur nyheter från de mest omöjliga ställen. Som till exempel en jordgubbsförsäljare, en bil som åkt in i en buske, hundar som ska få någon annan stans att gå, auktioner, skräp och skogsmullar. Fast det betyder mycket för de som bor här så, vi gör det för er skull. Kan någon sätta på kaffet? Jag vet inte hur en sådan där perkulator eller vad det heter, fungerar.

Sista veckan som reporter

Fick just reda på att jag ska jobba kväll denna veckan. Jag visste det inners inne men jag ville väl inte riktigt inse. Har redan ett arbete inbokat på torsdag kväll. I morgon skulle jag visst på något ockå klockan fyra men jag kanske hinner med bussen. Det är lite tråkigt att behöva passa bsustider men samtidigt skönt. Slippa koncentrera sig på vägen, man kan blunda och sova så går det mycket fortare, även om busschauffören inte gasar på. Sena kvällar är lika med någon timmes sovmorgon. På lördag ska jag också jobba. Filibjur hette det, underar Filibjur, det finns garanterat inte med i någon ordbok.
Eftersom detta är min sista vecka som reporter, har jag inte ledigt nästa fredag som jag hade haft om jag varit reporter en vecka till. Efter kvällsveckan är man ledig fredag lördag söndag veckan där på. Nu blir det inte så men men.. mer pengar i kassan. Det behövs kan jag säga!
Om en vecka är jag grafiker här på Filipstads Tidning. Det ska bli hur kul som helst! Har lärt mig det mesta nu och jag känner att det kommer att gå hur bra som helst!

Ska skriva en liten blänkare nu (blänkare= kortare artikel).

Märkligt?

Bilen mot OK snart. Tjejsim, det är grejer det.
Sista veckan som reporter har börjat. På ett sätt känns det skönt, på ett annat lite oroande. Jag kommer förmodligen få sitta kvar och redigera så att jag missar bussen. Jag kommer komma hem klockan halv elva och vara hur trött som helst. Sen upp igen klockan fem. Fast för hoppningsvis får jag lite sovmorgon dagen efter, kanske. Han som redigerar nu har inte kommit än så jag antar det. Ska ha en till lektion med honom i veckan, helst två tycker jag så att jag kan allt. Jag ansvarar för att tvoch radio sidorna är okej och seriesidorna.

"Det här var en märklig redigering", sa en av mina kolleger i dag och syftade på de sidorna som jag redigerade i fredags. Jag gör bara som jag lärt mig. Hon menade dock att det syndes att det var någon annan än den nuvarande redigeraren som varit framme och pillat. Jag hoppas att det är positivt.

I dag somnade jag vid Edsgatan och vaknade i Filipstad. Helt sjukt. Jag brukar inte sova genom hela Molkom när jag åker med bussen. Nu missade jag den fina folkhögskolan som jag gått på i ett år. Jag brukar alltid bli nostalgisk när bussen passerar Molkoms folkhögskola. Så många minnen. Helt klart den bästa tiden i mitt liv!

Möra

I morse när jag gick den långa vägen från busshållplatsen till jobbet, blev jag förvirrad. Jag har dagen till ära tagit på mig strumpbyxor, inte tajts, strumpbyxor! Och shorts och min finaste, coolaste tröja. Anledningen till det var att jag trodde det skulle bli fint. Jag tror det fortfarande men jag är inte lika säker.
Närmast mig var himlen blå. Sen övergick den i vita moln som borta vid skylten "Filipstads Tidning" var mörka. Regn eller sol? Kan Moderjord bestämma sig någon gång?

Dags för morgonmöte.

Kamera koffein

Kaffe. Kaffe. Kaffe. Åh du underbara dryck!
Känner redan hur huvudvärken minskar. Koffein. Koffein. Koffein.
Fast huvudvärken försvinner inte helt, tyvärr. Men jag mår inte illa i alla fall och det är jag väldigt tacksam för.

Kom precis tillbaka från Hällefors. Regnet öste ner så fort den grejen jag skulle skriva om satte igång. Självklart var arrangemanget utomhus och där stod jag med kamera, block, penna och paraply. Det gick förvånansvärt bra men det kunde blivit mycket bättre om jag kunnat leka lite med skärpan som jag tycker är så kul. Paraplyet åkte av min axel så fort vänterhanden skulle justera skärpan. Jag vill inte orsaka skada på ännu en kamera/objektiv.  En kamera i backen är en för mycket!

Nu är det fredag igen nostalgiskt nog

Ont i huvudet. Det är ju typiskt nu när det är fredag. Ska kanske iväg en sväng sen och ta lite bilder på brudklänningar, gamla brudklänningar. Det är nämligen så att i Hällefors pågår det Nostalgidagar. Då alla minns tillbaka till allt det där som var så bra förr.

Förr för mig, är när jag riktigt liten. Så liten att jag sjunger en godnattsaga mitt på dagen för min nyfödda lillebror i vardagsrummet. Jag klappar honom på hans mjuka , knubbiga, bäby-lena kind. Till slut somnar han.
Min lillebror är den sötaste bäbisen jag någonsin sett! Eller... när han var bäbis, nu är han 17 år, två huvuden längre än mig och mycket mycket starkare. För några år sedan blev han lite trött på mig när jag retade honom. Då lyfte han upp mig och slängde mig i backen. Jag hade inte så mycket att säga till om. Det har jag inte nu heller. Fast min bror är fortfarande väldigt söt!

Morgonchock

Blev helt chockad i morse när Robert  fick mys-ryck och bombarderade mig med pussar. Klockan fem på morgonen! Han ska vara trött då! Jag själv fick inte upp ögonen och bara låg och spann som en katt. Till slut fick jag ta mig i kragen som jag inte hade på mig, och stiga upp. Morgonsysslor, frukost, "var är min mobil"-panik och "var är mina nycklar-panik". Robert gick upp och höll mig sällskap, fortfarande väldigt tidigt på morgonen. Jag slutar aldrig förundras över denne unge man. Helt otrolig. Men nu tror jag att han sover som en prins.

Snart kommer jag att få "var är min plånbok"-panik. Jag har inte ens tänkt på att jag ska ha med mig den. I dag glömde jag däremot inte glasögonen. Undrar vad jag får göra för nåt skoj i dag. Har två grejer att ringa på lite senare men det behövs mer. Gå gärna in på www.filipstadstidning.se och kolla på min fina ettabild! Eller den är inte fin, den är vacker!
Finns bara på nätet i dag den 10 juli så passa på!

Ja så är det

Nu är jag klar för i dag. Tydligen hade vi för mycket material så vi fick ställa en grej, dock inget jag gjort smailey. Ännu en gång får en bild jag tagit hamna på ettan. Jag är inte bara journalist jag är fotograf också, eller wannabe så mycket jag vill. Jag minns inte om jag skrivit om det här, men jag tappade ju en kamera i marken förra veckan, inte min utan redaktionens.

Jag gick ur lite för snabbt ur bilen och väskan åkte i marken. Jag tänkte inte mer på det förrän jag tog upp kameran och skulle ta en testbild. Jag tyckte det såg lite flimmrigt ut så jag skulle torka av linsen. Men nej. Linsglaset hade gått i tusen bitar liksom mitt stoltet. Jag som skulle ta fenomenala bilder till detta reportage. Det gjorde jag också för att det gick att ta bilder med kameran ändå efter några envisa försök. Fast jag var tvungen att ta bort glassplittret.

När jag kom tillbaka till tidningen var jag alldeles darrig. "De kommer ge mig sparken". Men nej. Det var helt lugnt. Jag möttes av en kollega som lugnade mig genom att säga att hon också haft sönder en kamera. som tur var, var det "bara" objektivet som hade skadats ordentligt. Och tydligen var kameran redan dålig, den tog så ljusa bilder ibland eller vad de var. Det fick jag erfara nästa gång jag åkte ut på ett jobb. Men som tur var hittade jag photoshop på datorn så jag fixade till det där med ljuset. De jag hade intervjuat såg inte solbrända ut direkt men det var inte fy skam heller. De såg hårda ut.

Om en kvart går jag till bussen. Robert skulle möta mig på stan. Han har blivit så romantisk den senaste tiden. Jag blir så glad för att han gör mig glad.

Jisess

Jag har glömt mina glasögon så jag sitter och kisar så det nästan gör ont. Jag har skrivit två artiklar, reportage, längre artiklar kärt barn har många namn. Jag kunde ha skrivit tre till om jag inte blivit fräst i örat, om en person inte lagt på luren i örat på mig eller kanske för ovanlighetens skull svara i telefonen.

Jisses.


Vem fan är hon?

Nu blir jag arg igen. Inte för att jag har tråkigt den här gången utan på folk utan vett. Det ringer en dam till mig och pratar i en kvart om ett arrangemang hon vill att jag ska skriva om i tidningen. Sen när jag ber att få hennes efternamn vägrar hon ge ut det. Jag får inte skriva hennes namn i artikeln. "Men jag måste ju skriva vart jag fått informationen från", säger jag men hon fräser tillbaka så det svider i örat.

Nu försöker jag få tag i en annan som jag kan få samma information av. Han är självklart inte hemma, liksom den senaste personen jag ringde till. Ibland blir jag rädd, hur tänker människor? Å ena sidan förstår jag dem. De vet inte hur det funkar att arbeta som journalist, man måste skriva med källan, oftast i alla fall om källan inte är anonym av förklarliga eller självklara själ. Men att inte vilja bli publicerad bara för sakens skull, det är ju helt befängt. Då kan denne inte räkna med att komma med i tidningen. Vem är det som uttalar sig? Det måste man veta.
-- Nej men det var inte särskilt roligt, säger hon.
Vem fan är hon?

Sambo!

Jag är numera sambo med min Pirat. Jag blev hur glad som helst när jag efter en timmes väntan äntligen fick träffa honom. Stackarn hade haft den värsta resan i sitt liv. Men nu är han här och vi ska hitta på massa skoj tillsammans. Han klagade lite på att köket va lila... och ja... det kanske är lite... tjejigt och han är ju faktiskt kille. Jag förstår honom.
Det är fortfarande stopp i vasken och det är hur äckligt som helst. Hoppas verkligen Robert kan fixa det... jag vågar inte. Så klumpig som jag varit de senaste skulle jag egentligen ta i allt jag rör vid, med tång. Men jag har skärpt mig, måste bara sluta hinka i mig kaffe på morgonen.  Måste lära mig att njuta av denna utsökta dryck, annars blir min mage rosenrasande på mig.

Jag har ungefär 400 kronor på mitt konto. De ska räcka till den 25:e. Jag tror jag klarar mig. Busskortet jag köpte är verkligen hur bra som helst. Jag har tjänat in massa bilresor flera gånger om. 695 kronor för ett månadskort, och den här månaden bjöd de till och med på månadskortet för augusti! Så jag har alltså fått två månadskort för 695 kronor. Då kan jag åka hur mycket jag vill i hela Värmland! Till Filipstad skulle det kosta mig cirka 200 kronor fram och tillbaka i bensinpengar, varje dag! Jag åker från Karlstad till Filipstad fem gånger i veckan, sen åker jag hem också så det blir tio resor i veckan. Tio gånger 200 är 2000 kronor! Och jag har bara betalat 695 för mitt kort. Ibland är kollektivtrafiken att rekommendera! Nackdelen är att jag måste gå upp klockan fem på morgonen för att hinna med bussen, men det är värt det!

Oj vad jag ordbajsar! Dags att fortsätta på min artikel från i går.. eller reportage. Allt jag skriver är oftast över 3000 tecken och det räknas ju som reportage, tror jag. Aja, en lång nyhetsartikel då, fast mest reportage.

Ciao!


Artikel publicerad på nwt.se

Såg att en av mina artiklar låg ute på nwt:s sida (Nya Wermlands Tidningen). Filipstads Tidning ingår i samma koncern, därför kan det publiceras på nwt:s hemsida också.

Läs den!

Nöjda läsare glad smailey

En läsare ringde precis och sökte mig. Jag intervjuade hennes dotter förra veckan.
Hon var så nöjd! Hon bara öste komplimanger över mig och sa att jag har alla förutsättningar för att lyckas inom detta yrke. Sen sa hon att jag var en utomordentlig fotograf! Hon skulle kanske komma ner till tidningen och be och få bilden på hennes dotter som jag tog till artikeln. Hennes dotter har mejlat mig också och sagt att hon var väldigt nöjd.

Det värmer så fruktansvärt mycket! Jag kommer vara glad hur länge som helst för det här. Fick nästan fram några glädjetårar. Jag blir så stolt över mig själv! Detta är det ultimata beviset på att du är en duktig journalist. Oh jisses jag blir rörd av att bara skriva om det. Det är ju så svårt att ta komplimanger... ibland.

Fajnally!

I dag kommer Robert! Äntligen! Synd att jag jobbar hela tiden men vi har helgen att se fram emot. Hoppas det bilr fint väder så vi kan gå och bada vid sjön. Eller så är det kasst väder så vi får sitta inne och kolla på film. Det spelar ingen roll egentligen, bara vi får vara tillsammans. Glad smailey.

För tillfället sitter jag och gluffsar i mig en vidrig gröt, utan mjölk. Det är mest en degklump utan smak. Jag glömmer ju alltid att köpa salt när jag är i affären. Jag insåg i dag att det inte är någon idé att jag äter frukost kvart i sex på morgonen. Vid morgonmötet klockan nio börjar min mage kurra och sen går jag hungrig till klockan tolv ungefär. Bättre att ta med sig frukosten till jobbet. Jag följde därmed Millas råd, hon äter frukosten på bussen redan. Okej, jag åt några mackor på bussen. Men jag måste äta en ordentlig frukost, annars faller mitt blodsocker och jag skulle med all säkerhet somna på något opassande ställe.

Donde esta´el sol?

Klockan är 11:18 och jag har redan hunnit att göra två grejer! Tempo säger jag bara!
Eller en och en halv.. ska ut i regnet och göra andra halvan av den andra artikeln.
Vart tog solen vägen?

Donde esta?

Var är chefen?
Jag vill ha jobb!

Arg för att jag hade tråkigt

Än en gång var min grej på ettan. Den här gången som etta nyhet. Ska kolla på resultatet i tidningen alldeles strax. Det känns verkligen som jag gör nytta här på Filipstads Tidning. Visst, det är tufft att gå upp fem på morgonen och gå en kvart från bussen till jobbet när jag väl är framme i Filipstad. Men det är värt det! Lätt!

I går gick jag och la mig tio, jag somnade kanske halv elva. Innan dess pratade jag med Robert i telefon. Jag berättade vilken hemsk dag jag hade haft. Ja i går var den värsta dagen i mitt liv, nästan. Det kändes så då i alla fall. Klockan gick i slow motion, vädret var kasst och jag vågade inte kolla på tv hela dagen eftersom elen inte ingår i hyran.
Jag gick upp vid sju för att tvätta. Nyckeln som ska gå till bokningslåset i tvättstugan, passar inte. Och hon som bodde i lägenheten innan mig tvättade aldrig där (vart fan tvättade hon då undrar jag) så hon vet ingenting om att det är fel nyckel. Men det löste sig ändå. Det var ingen annan som ville tvätta sju på morgonen en söndag, så det gjorde jag i stället. När jag satt på de andra två maskinerna var jag så pigg att jag tog mig en morgonpromenad runt sjön. Ja, jag har en sjö nära mig - med badplats! måste verkligen hinna med att bada där i sommar, trots att jag jobbar som ett djur.

Jag hade inget att göra och ingen att vara med. Milla är i Kristinehamn (hu hu hu) och älskling kommer inte förrän i morgon (I MORGON GLAD SMAILEY). Jag har aldrig haft så tråkigt i hela mitt liv. Till slut blev jag arg för att jag hade så tråkigt. Jag gick ut på en promenad igen men det regnade så det var inte lajjban nånstans. Sen sket jag i att jag betalar för att kolla på tv så jag satte på den.
Sen ringde som sagt Robert. Jag blev överlycklig. Äntligen någon att prata med. Han berätta att han ska boka biljett i dag, äntligen! Jag har saknat honom så! Förmodligen kommer några av hans kompisar och hälsar på om några veckor, de kanske stannar en hel helg till och med. Det skulle va hur kul som helst! Hoppas jag bara hunnit få lön då...

Som sagt, jag somnade typ vid halv elva i går. Vaknade halv tre i natt och klockan fyra. Jag vaknar alltid två gånger per natt. Jag tror inte det är bra. Upp gick jag inte förrän klockan kvart över fem.Jag sov därmed sex timmar och 45 minuter, ungefär. Det är mer än jag brukar. Trots det, eller  på grund av det, stensomnade jag på bussen efter den åkt förbi Molkom. Jag vaknar precis när bussen åker förbi min hållplats. Så jag fick gå en kvart extra från bussen. Tur att jag snodde ett av mammas paraplyn (förlåt) så jag blev inte fullt så blöt. Jävlar vilket tempo jag hade. Jag gick som om jag var skjuten ur en kanon. Jag har verkligen fått upp konditionen sen jag flyttade till Karlstad.

En ballong och en klubba

Fick precis mail från en person jag intervjuade i förrgår. Han var jättenöjd med artiklarna och önskade mig en skön helg. Sånt värmer verkligen! Finns inget bättre än att få respons från läsarna. Vi journalister är ju till för dem!

Just nu känner jag mig som en liten flicka med röd ballong som precis fått en klubba!

Rookie

Jobb om en timme. Kommer bli hur bra som helst. I morgon måste jag tvätta och städa. Hon som bodde innan mig i lägenheten tänkte visst inte på att det var totalstopp i diskon och vasken, att det är hår kvar efter henne på toaletten. Äckligt faktiskt. Så allt det ska jag städa bort.
Försökte boka tvättid i går men nyckeln ville inte vrida om låset i bokningsgrejen. Får försöka igen i dag, jag vet jag är kass men jag är rookie på sånt här! Milla åker förmodligen till Kristinehamn  i en vecka i morgon. Lite ensamt men jag har mycket att göra med lägenheten så tiden kommer nog gå. Det finns en badplats nära mig också, kanske ska ta mig ett dopp eller två.

Tack Molkis!

Jag har ju träffat de som jag åker buss tillsammans med till jobbet. Vi kommer förmodligen göra sällskap hela sommaren. Vi pratar inte med varandra, tittar bara i smyg. Tittar och dömer, kanske berömmer. I går när jag åkte hem från jobbet så var samma tjej där som dagen innan. Hon gjorde en jättehäftig grej med håret! Det blev en jättesnygg frisyr, och hon bara fifflade lite som om det vore den enklaste saken i världen. Coolt.

En av mina medarbetare gav mig precis beröm för mina bilder! "Är du utbildad inom foto?", frågade hon.  "Du tar väldigt bra bilder."
Det kan jag tacka utbildningen i Molkom för!!!
Nu blev jag glad, det är nästan som om migränen försvinner. Nästan.

Kopiöst

Bussen gick för en timma sen. Jag har fortfarande ont i huvudet och snart  kommer jag väl kräkas också. Huvudsaken är dock att jag hann klart mina artiklar. Hoppas det blir bra i tidningen.
I morgon har jag intervju klockan nio på morgonen. Just nu fattar jag inte hur jag kommer att orka men det är bara att bita ihop, och dricka kopiösa mängder kaffe. Ska nog ta en till migräntablett nu.

Förresten...
Du, tomten. Jag önskar mig en bil i julklapp. En bil som inte behöver någon bensin! En bil som går på kärlek som jag och Robert kan åka i.

Tack på förhand, tjo!

Expert

Missade min buss hem till Karlstad. Nästa går klockan 20.21. Det är en intervju som drar ut på tiden. Självklart har jag migrän också, det händer alltid i sådan här situationer.

Jag måste erkänna att det är kämpigt att gå upp 05.00 på morgonen och sedan åka buss från 06.20-07.30. Efter det går jag 15-20 minuter till tidningen. Sen jobbar jag till minst 17.15. Nu till exempel sitter jag kvar klockan 18.39. Aj, mitt huvud!

Jag har skrivit två långa artiklar i dag i alla fall. De handlar om tandvård och jag är numera expert på det nya tandvårdsbidraget samt försäkringen!!!

RSS 2.0