Mot alla odds
Det finns inga sidor att redigera än. Jag vet ingenting så jag gick och frågade om hjälp. "Det finns inga sidor för jag har inte lagt upp dem än". Hur ska jag veta det? Informationen på det här stället är ju inte den bästa. Vet inte hur det här ska gå men jag hoppas att det går bra. Hur som helst verkar det som om jag åkte hit för tidigt i dag. Jag får förmodligen åka hem sent också. Jag vill bara sätta igång nu!
Sen ska jag fråga om mina arbetstider. Jag vet inte hur jag jobbar. Det är ju lite roligt, att det ska vara så. En ny överraskning varje dag. "Hej Caroline kul att du är här klockan åtta, egentligen börjar du ju tio men...." Surprise!
Jag och Robert åkte och storhandlade i går på Willys. Det är ju faktiskt billigt där. När vi åkte hem med alla våra papperskassar började det spöregna. Papperskassarna gick sönder och där stod vi, två gator från vår lägenhet. Det var bara att springa i ösregnet. Våra nyinköpta varor flög åt alla håll när kassarna smälte i våra händer. Vi sökte skydd under träd och balkonger men vi visste att vi inte kunde gömma oss, vi måste hem med varorna!
Sagt och gjort. Jag sprang hem och lämnade Robert för en stund ensam i regnet. Sen kom jag tillbaka och hjälpte honom med resten av varorna som han inte längre kunde bära själv på grund av trasiga kassar.
Till slut kom vi trots allt hem, dyngsura. Men det var faktiskt lite roligt, som Robert sa: "Det är sånna här saker som gör vardagen lite roligare". Visst är det så. Det blev ett litet äventyr att komma hem med alla varorna när papperskassarna svek oss.
Under allt springade hade jag tappat alla tankar på min mobil. Den hade jag tydligen tappat också. Jag hade inte lagt märke till det än men en snäll gubbe ringde till Robert och frågade om han var min pojkvän. Det var han ju självklart och gubben berättade att han hittat min mobil i en vattenpöl. Skräll, sånt händer bara mig. Som tur är så fungerar faktisk mobilen fortfarande, mot alla odds.
Sen ska jag fråga om mina arbetstider. Jag vet inte hur jag jobbar. Det är ju lite roligt, att det ska vara så. En ny överraskning varje dag. "Hej Caroline kul att du är här klockan åtta, egentligen börjar du ju tio men...." Surprise!
Jag och Robert åkte och storhandlade i går på Willys. Det är ju faktiskt billigt där. När vi åkte hem med alla våra papperskassar började det spöregna. Papperskassarna gick sönder och där stod vi, två gator från vår lägenhet. Det var bara att springa i ösregnet. Våra nyinköpta varor flög åt alla håll när kassarna smälte i våra händer. Vi sökte skydd under träd och balkonger men vi visste att vi inte kunde gömma oss, vi måste hem med varorna!
Sagt och gjort. Jag sprang hem och lämnade Robert för en stund ensam i regnet. Sen kom jag tillbaka och hjälpte honom med resten av varorna som han inte längre kunde bära själv på grund av trasiga kassar.
Till slut kom vi trots allt hem, dyngsura. Men det var faktiskt lite roligt, som Robert sa: "Det är sånna här saker som gör vardagen lite roligare". Visst är det så. Det blev ett litet äventyr att komma hem med alla varorna när papperskassarna svek oss.
Under allt springade hade jag tappat alla tankar på min mobil. Den hade jag tydligen tappat också. Jag hade inte lagt märke till det än men en snäll gubbe ringde till Robert och frågade om han var min pojkvän. Det var han ju självklart och gubben berättade att han hittat min mobil i en vattenpöl. Skräll, sånt händer bara mig. Som tur är så fungerar faktisk mobilen fortfarande, mot alla odds.
Kommentarer
Trackback
