Caroline Johansson

I dag ringde väckarklockan 07.30. Jag gick upp fem minuter senare, tog en dusch och käkade frukost med Robert. Svensk grammatik stod på schemat. Det kan vara bra att vara grym på den svenska grammatiken innan man ger sig på den engelska. Så jag och mina kära klasskamrater har blivit erbjudna att ta en frivillig kurs, så varför inte?
Jag går ut, ser att bussen åker förbi min busshållplats. Inser snart att den bussen måste varit sen eftersom den bussen jag skulle ta inte skulle gå förrän fem minuter senare. Bussarna går till universitetet med tio minuters mellanrum och precis utanför vår lägenhet - gött.

Jag tar upp min mobil för att kolla tiden. Ett missat samtal. Johan. Inte "Johan aus" (Johans australien nummer). Jag inser att Johan har ringt från sitt svenska mobilnummer, vilket betyder att han kommit hem från Australien! Jag ringde upp direkt för att få detta bekräftat, och det är sant. Min bästaste vän har landat i Sverige efter ett års pluggande i Australien! Jag blev så fruktansvärt glad att jag bara stod och skrek i busskuren.

Som av en ren tillfällighet så skulle jag och Robert ändå till Skövde i dag, pappas fru Carina fyller 50 så det är kalas. Vilket sammanträffande! Perfekt! Och äntligen får Johan träffa Robert. Jag vet att de kommer komma så bra överens och att vi alla kommer ha superduperkul tillsammans. Antagligen blir det en liten reunion med folk i kväll.

Så, mot Skövde!
Trevlig helg.

Satans magknip.
I morgon eller på tisdag hoppas jag att jag får mina csn pengar.
På måndag eller tisdag ska jag köpa en alldeles egen dator.
Nästa vecka vill jag bli helt frisk så att jag kan börja simma igen (tack Milla).
Nästa vecka kan jag passa på att ge Milla pengarna för simkortet (när jag får mitt csn).
I morgon ska jag lite tidigare till skolan och köpa en bok.

Två cd-skivor hängde med min första, fina, universitetsbok som jag köpte. Nu ska jag lyssna på lite uttal. Hoppas att jag fattat alla fonetiska tecken rätt. Lite av det sitter faktiskt i ryggraden sedan de tidiga skolåren. Då var jag en riktig plugghäst.

Just nu går det en dokumentär på tv8 som handlar om ryssar och deras relation till vodka. Jag och Robert kom överens om att den relationen är något liknande vi svenskar har till folköl eller vin. Mest folköl.
Ryssarna hälsar sina gäster välkomna med ett glas vodka. Ett GLAS vodka. Deras shotglas är inte att leka med heller.

En försupen man häller vodka över sin döde kompis grav. Kompisen i fråga var så bakfull en dag att han inte lade märke till bilen som några sekunder senare körde på honom. Det är hemskt att alkohol kan spela en så stor roll i en människas liv så att det till slut ser till att livet tar slut.

I dag vaknade jag på helt fel sida. Jag hade tänkt att jag skulle sova ut för en gångs skull. Robert har kommit in i en period där han inte kan sova om nätterna så han hade varit vaken hela natten. Klockan åtta ringde min mobil av gammal vana och Robert frågar när jag ska gå upp. "Om en timme kanske, eller två", säger jag då. En timme senare väcker han mig och har gjort frukost åt mig (hur gulligt som helst). Men jag förvandlas till ett monster och börjar skrika och tjura för att jag inte fick sova tills jag vaknade.
Efter det hatade jag mig själv en stund och bad om ursäkt hur många gånger som helst. Hur kan man vara så elak? Jag förstår inte mig själv ibland, satans humör.

Sen blev allt bra igen och vi gick till stan. Jag lånade en bok som "helps you build your vocabulary". Kan behövas till 100 procent. Efter det tog vi bussen till Bergvik, jag skulle kolla om min dator kommit in på Expert. "Dator-killen" i butiken berättade att de inte kommer att få in den datorn igen. "Det kommer faktiskt inte att komma in några fler datorer i den prisklassen."
Datorn jag ville ha kostade 3 999 kronor och var "tillfälligt slut". Den första "data-killen" jag snackade med för några veckor sedan försäkrade att datorn skulle komma in igen vid slutet av denna månaden. Tji fick jag. Antingen skojade han med mig utan att jag förstod skämtet, eller så antog han bara att den skulle komma in, eller så ljög han för mig.

Just nu är mina bästa vänner lexin2.nada.kth.se och merriam-webster.com. De ger mig all information jag behöver om ord jag aldrig hört. Plus att på.merriam-webster.com uttalar datorn orden åt en, magi! Det är mycket läxläsning på schemat i dag. Annars så snöar det jättemycket utanför fönstret. Hoppas det är kramsnö så att jag äntligen kan få göra en snögubbe! Jag och Robert hade planer på att göra en snölykta utanför vår trappuppgång, självklart med ett ljus i. Jag tror att våra grannar skulle tycka att det var mysigt.

I morgon kanske det blir en dubbeldejt med Milla och Johannes. Hoppas hoppas... bowling och massa skoj står på det schemat. Måste ju leva lite också!

Nu är det klart. I maj i år får homosexuella gifta sig i kyrkan. Nästan alla regeringspartier är eniga i frågan - alla utom kristdemokraterna (skräll?). Kd hade tydligen lämnat ett motförslag men jag hann tyvärr inte höra vad det innebar eftersom Robert zappade bort nyheterna.
Jag har suttit och pluggat in massa engelska ord som jag inte kunde innan, så Robert har ansvaret över TV:n. Det är sjukt hur många engelska ord som jag inte kan, inte ens hört talats om. Till nästa vecka ska vi läsa kapitel 2-5 i en av de dyra böckerna jag måste köpa. Jag började redan i går, ambitiös som jag är, och jag förstår helheten, men vissa ord är helt främmande.

Första dagen i skolan ( i måndags) fick vi i klassen göra ett  prov. Det var hur svårt som helst! Min ordkunskap är verkligen inte tillräcklig för att jag ska klara den här kursen, därför får jag ligga i lite, eller ganska mycket tror jag. Jag är ju en sån där människa som alltid sätter ribban högt. Hoppas jag kan hoppa över och landa mjukt på en stor, röd madrass.
Som tur är hade jag Milla vid min sida första dagen så att vi kunde stötta varandra. Synd att vi inte har lektioner samtidigt bara. Men kanske på måndag? Vi får se. En av Millas gamla klasskamrater är numera min klasskamrat, Linnea heter hon. Sen har vi även lärt känna två andra sjyssta brudar att hänga med. Jag hoppas verkligen att jag lär känna fler. Då ska jag lätt ha klassfest.
Någon gång i framtiden.

Det var en liten uppdatering. Förresten så har min snälla mamma skaffat en internetdosa till mig så jag och Robert har äntligen internet hemma i lägenheten igen. Lite kuriosa.

Tjo.

Jag har tagit steget. Jag har börjat studera på univeristet. Alla mina farhågor har blivit besannade, det är lika stelt och "pluggit" som jag tänkt mig. Egentligen kanske jag inte ska uttala mig eftersom jag bara gått två dagar, men det går inte att jämföra med folkhögskola i alla fall. Jag kan förstå människor som föredrar universitet, jag kan också förstå de som inte pallar. Mer folkhögskola åt folket!

Jag har i alla fall bestämt mig för att jag ska ge det en chans. Det är inte bra att göra saker "halfass" som Björn hade sagt. Vad är det värsta som kan hända? Jag kommer i alla fall bli en jävel på engelska.

Vissa människor är så högljudda.
Nu ska jag ta mig i kragen.

I dag är jag glad,
glad smailey.

Jag är hungrig. Just nu sitter jag och för över intervjuer från en kamera till en dator. Det tog mer tid än jag hade trott. Om fyra minuter ska jag lära journalistettorna hur man lägger in grejer på webb-tidningen. Jag tycker att jag borde få betalt för det här. Att vara hjälpsam betalar inte hyran - tyvärr. Fast å andra sidan är det här väldigt roligt. Molkoms Folkhögskola är det bästa som hänt mig och jag kommer att sakna allt här.

Dags att ringa ett samtal, hoppas på jobb.