Caroline Johansson

I dag har jag varit duktig igen. Jag kom precis hem från badhuset där jag simmat i en timme. Det är nämligen så att jag har friskförklarat mig nu så jag har inte någon anledning till att lata. Jag håller fortfarande dieten och har inte fallit för någon fettrik frestelse. Jag kör starkt på mina Nutrilett, det är dags att ta tredje påsen för dagen om en halvtimme.

I kväll ska jag och Robert till Molkom och hälsa på Hamid. Då kanske jag faller för någon enstaka öl eller lite kir kanske. Måste ju fira att det är helg - men bara lite.

I dag har jag åkt till skolan två timmar innan vi börjar. Jag gjorde inte klart läxan i går så jag har gjort den nu i stället. Efter skolan ska jag stanna här tills skolbiblioteket stänger. Sammanlagt har jag då varit i skolan i 12 timmar. Om inte det är ambitiöst så vet jag inte vad som är. Gårdagens frustration är just nu helt bortblåst. Nu har jag motivation!

Nu tar jag en liten paus, har två uppgifter kvar att göra sen ska jag till byggnad nummer 12 och ha grammatiklektion. För övrigt så går min diet riktigt bra. Jag äter inget annat än Nutrilette, frukt och grönsaker. I morse hoppade jag ur sängen klockan 06.00, drack upp min Nutrilette-shake och gick ut på en promenad runt sjön. Jag håller äntligen på att bli frisk så nu är det dags att börja motionera igen. Sen ska jag simma på morgonen de dagar jag börjar 13.15.

I morgon hoppas jag att jag är klar med min läxa som ska vara inskickad på söndag (!). Jag och Robert ska nämligen hälsa på Hamid i Molkom. Bastu och annat skoj står på schemat. Får se om jag unnar mig en öl eller två.

Nu har jag en havltimme på mig innan jag måste gå till lektionssalen.
Plugga, plugga, plugga. Det här klarar jag!

Jag är så fruktansvärt frustrerad. Nu har jag verkligen tagit mig vatten över huvudet. Inte en enda dag kan jag ta det lugnt. Jag måste plugga varenda jävla dag. Universitet är inte min grej, jag känner mig som en idiot. Jag läser, läser och läser-men ingenting fastnar. Det hjälper inte direkt att det är så fruktansvärt mycket att läsa hela tiden. Jag vill ha ett liv utanför skolan också, men det går inte så bra. När jag inte pluggar har jag dåligt samvete för att jag inte gör det, och när jag pluggar har jag dåligt samvete för att jag gör det. Det finns ju så mycket annat kul att göra men som kommer i andra hand.

I dag var jag på stan med några kompisar från klassen. Vi träffades på ett café och gjorde klart kompletteringsuppgiften vi fick efter vår första tenta (som vi inte blev godkända på). Efter det gick vi och shoppade lite. Det var jättetrevligt och mysigt, framförallt var det roligt.

Efter några timmar kommer jag hem och inser att jag måste plugga. Robert har varit hemma hela dagen och städat duktig som han är. Jag kommer hem, sätter mig på arslet och slår upp grammatikboken. 540 sidor består den boken av kan jag ju tillägga... Sen känner jag att jag skulle behöva plugga hela kvällen, samtidigt som jag vill umgås med Robet. Jag räcker inte till. Kan jag få köpa lite tid?

På grammatiklektionerna går det i 120 km i timmen varje lektion. Det är så fruktansvärt mycket vi ska lära oss så läraren går igenom allting hur snabbt som helst på tavlan, sen får vi läxa att göra "worksheets" och läsa massa kapitel i boken till nästa gång.

Förutom grammatiken har vi en annan delkurs som består av att skriva. Det borde ju ja vara grym på men academic writing är inte min starka sida. Allt ska vara så perfekt. Vi ska analysera, komplettera och framförallt "improve our writing". Det ska göras genom att läsa, läsa och åter läsa i en 399 sidor lång bok.

När jag har så himla mycket att läsa, vet jag inte vad jag ska prioritera. Jag gör lite som jag känner för. Grammatiken kommer i första hand för den är så invecklad och komplicerad och framför allt svår att få grepp om. Skriva kan jag ju ändå i grund och botten, men inte tillräckligt bra för att klara den här kursen.

Jag har som sagt tagit mig vatten över huvudet.  Det här med universitetsstudier är verkligen inte min grej, men jag ska ändå göra mitt bästa - mer kan jag inte göra.

Jag mår så dåligt! "Kraftig förkylning" sa läkaren för 14 dagar sedan - då hade jag redan varit sjuk i två veckor. Hur mycket snor kan en människa producera? Är det kanske hjärnan som rinner ut efter all grammatik? Har fortfarande grammatik läxa att göra, ändå känns det som om jag läst hela dagen. Det här tar aldrig slut.
Men det är nog värt det i slutet.

Nu har jag sökt sommarjobb i Skåne av alla ställen. Nära till havet och mycket sol, kan bli riktigt nice. Så är skånska väldigt charmigt förstås.

Jag är sjuk-igen. Har inte varit riktigt frisk sedan jag började skolan i mitten av januari. Det börjar bli riktigt jobbigt faktiskt. I dag missar jag en viktig grammatiklektion (alla dem lektionerna är viktiga), men jag kände att jag måste vila någon enstaka dag. En dag, det klarar jag. Så har jag hela dagen på mig att plugga.

För övrigt så har jag börjat med Nutrilette. Tänkte att jag skulle gå ner lite i vikt. Har velat börja träna flera, flera veckor nu men jag blir ju aldrig frisk så jag kan inte börja. Det är ju livsfarligt att få upp pulsen när man har ont i halsen. Den risken tar jag inte. Nutrilette får bli min spark i röven. Jag har tagit tre stycken i dag- tre stycken shakers eller vad man ska kalla det. Det är i alla fall pulver som man blandar med vatten, skakar och dricker upp-chokladsmak det är klart. Smakar helt okej faktiskt. Ska käka fem om dagen, nästa "måltid" blir om en halvtimme. Tanken är att jag ska hålla den här dieten i två veckor. Får se hur det går, jag tror jag ger upp efter en. Jag tycker om mat för mycket-och bra är väl det!

Host host hej svej.

Denna helgen började hur bra som helst. Johan kom på besök från Skövde och vi började kvällen med att käka after work buffe på Blue Moon Bar. 20 spänn för buffe, 33 spänn för bärs -helt okej. Vi gick när livebandet började spela. Den svenske sångaren inledde uppträdandet med att sjunga en låt på danska. Lite orginellt sådär.
Efter det gick vi och mötte Hamid som åkt in till Karlstad från Molkom. Han var lika glad och trevlig som vanligt. Vi tre fortsatte hem till min och Roberts lägenhet. Robert hade tagit en powernap medan jag och Johan käkade på Blue Moon. Stackarn vaknade i torsdags och var alldeles febrig, snuvig och hostig. Efter två alvedon (fyra timmar innan) och en uppfriskande tupplur var min käre Pirat redo att festa- han är en stark man.

Robert hade fixat polkagrisvodka som jag gjorde välkomsdrinkar av. Vodka+polkagrisar+mjölk är en väldigt god blandning. Festandet var igång. Lättpåverkad som jag är; var jag redan lite lullig efter after worken. Efter en stund ringer min söta klasskamrat Johanna och säger att hon har anlänt med bussen så  jag går ut för att möta henne. Hon hade bara med sig en cider men vi bjöd henne på mjölkdrink och mer cider. Vi skulle ju ut på Backyard Babies!
Förfesten blev en mycket trevlig tillställning. Jag fnissade mest hela tiden och sa åt de andra att de "tog för dölit". Ska de va ska det va. För första gången på länge så kunde jag dricka och bli berusad utan att få migrän. Jag blev inte ens bakis - ibland har jag turen på min sida.

Efter att ha diskuterat allt från skola till förlossning gick vi till Nöjesfabriken. Bandet skulle börja spela 23.00 men det tog säkert en halvtimme till innan de stod på scen. Det var en riktigt bra spelning. Som vanligt är ljudet lite si och så på nöjes, men det är ju alltid sällskapet som gör det. Jag och Johanna buggade till Backyard Babies - det är det inte alla som gjort. Robert och jag sprang in bland folkhavet och hoppade i takt till musiken när de spelade Roberts favoritlåt. Johan fick snus av en brud och kom på raggningsrepliken: "Tjena Bullen, står du här och jäser?!" Framför oss stod, eller hoppade, en helskön gubbe som Johan blev bundis med. Vilken energi rockers har!
Det var helt enkelt en kanonkväll. Alla hade kul och gick hem lyckliga och glada.

Hemma blev det lite efterfest till klockan tre med fyllekäk i form av "farmors festrulle". Den smakade mycket bättre än vad den gjorde vid lunch.

Nu är det lördag men det känns som söndag. Blir en pizzakväll med film och melodifestival.
Tjo!

I dag stod det grammatik på schemat, engelsk grammatik såklart.
Engelsk grammatik som har lika många regler som undantag - I love it.
Det känns däremot som om jag så smått börjar få grepp om helheten nu. Tur är väl det för provet är i mitten av mars.

Mars står för dörren. Det är helt sjukt va fort tiden går. Det kanske är kul i skolan trots allt? Ja, det är det. Jag och mitt tjejgäng tar oss igenom det mesta med ett leende.

I morse när jag satt på bussen till skolan ,var det en kvinna med barnvagn som gick på tre fyra hållplatser innan jag skulle av. Hon åkte bara mellan två busshållsplatser men missade totalt när busschauffören öppnade dörrarna för henne efter att hon tryckt på stoppknappen.
Kvinnan: "Hallå, hallå!! Jag ska av! Hallå! JAG SKA AV!!"
Busschauffören öppnar dörren igen och säger: "Sover du eller?"
Det tyckte jag var lite roligt.

I går gjorde jag bort mig totalt. Jag sa "He do" inför hela klassen+läraren. Jag vet ju att det ska vara "he does", men ändå blev det så tokigt. Jag tycker det är så fruktansvärt obehagligt att prata i klassen. Det är väldigt onödigt att känna så, jag vet, men det kan inte hjälpas.
Vi har precis lämnat in vår första uppsats och det blev jag väldigt nöjd med. Får se vad läraren tycker. Skriva är min grej helt enkelt,-- i alla lägen. Hade vi snackat svenska på lektionerna hade det inte varit några som helst problem. Jag pratade ut med min käre Pirat i går innan läggdags. Han sa att jag förmodligen känner mig så obekväm med att prata engelska i klassen för att jag vet att alla sitter och dömer mig. Det är klart vi gör allihopa. "Han har bra uttal, det låter som om han bryter på baltiska, vad avslappnad hon är när hon pratar, vilket ordförråd hon har" osv...
Mitt svenska ordförråd är guld värt men mitt engelska däremot är väldigt tarftligt. Det hjälper oftast inte att översätta rakt av från svenska. Formuleringar är min grej på svenska, men jag stakar mig så på engelska. I alla fall om jag ska improvisera i klassen. Då blir det "he do" i stället för "he does". Får jag däremot tid på mig att skriva ner mitt budskap istället, blir resultatet tusen gånger bättre.

Vi fick tillbaka vår första hemtenta i går också. Vi i vår grupp kände att det hade gått hur bra som helst och siktade på VG (det högsta man kan få i den här kursen). Våra förväntningar sprack som en barbara när vi fick provet i våra händer. Framsidan var dekorerad med ett U. Unsuccessfull, Utomordentligt dåligt, Underbart fel - Underkänt. På några frågor hade vi inte fått ett enda poäng, fast vi hade kämpat så. Som fyra frågetecken gick vi till vår snälle lärare och frågade vad det var som vi gjort så fel. Han berättade att vi hade missförstått en del av provet. I stället för att ge oss minuspoäng så gav han oss noll--man kan inte få minus på en tenta och tur är väl det. Vi fick ytterliggare en uppgift att göra. Klarar vi den blir vi godkända. Jag fattar inte hur det kunde gå så fel, det som kändes så bra.

I dag ska jag plugga grammatik hela dagen. Det är så fruktansvärt mycket och det är svårt att hålla isär alla termer. Vi lär oss någonting nytt två dagar i veckan. Samtidigt förväntas vi kunna allt som sades veckan innan och veckan innan det osv. Tempot är i bott men det är bara att bita ihop. Jag tror att jag ska börja studera svenska nästa termin och bli lärare. Det känns bra att ha den här kursen i ryggen med all krånglig grammatik.  Jag får rysningar av fina formuleringar och tycker att allt som har med ord att göra är kul. Ja, jag tycker grammatik är intressant, speciellt när det blir lite avancerat. Eftersom jag inte är särskilt bekväm med att prata engelska med folk som jag vet talar mitt modersmål, ska jag nog hålla mig på den svenska fronten.

I dag har jag gjort någonting jag aldrig gjort förut - jag har åkt snowboard. Det ska även tilläggas att jag inte ens stått på ett par slalomskidor tidigare. Robert har åkt båda men nuförtiden är det bara snowboard som gäller för hans del, det är ju så mycket coolare. Jag håller med. Det ser jävligt coolt ut när man kan. Själv så låg jag mest på backen än åkte i den. Men jag måste erkänna att de där få sekunderna jag faktiskt stod upp på brädan var helt underbara. Vilken känsla! Sekunden efter narnia landade jag dock med en duns på min välsvarvade bakdel. Det är tur att jag hade lite dämpning i alla fall...

I ett av mina fem åk åkte jag in i några turister från Danmark. Av någon konstig anledning så tyckte folk att det var helt okej att stå mitt i barnbacken när jag skulle åka. Då får de skylla sig själv om jag kör in i dem. Robert höll i mig när jag åkte nerför backen just då. Plötsligt ville jag svänga, det ville inte han. Då åkte jag in i honom och vi båda tappade balansen. Resten är historia. Stackars danskar.

Robert tyckte i alla fall att jag var duktig, det betyder mest. Sen att jag har ont lite varstans och att mitt knä är svullet, det gör detsamma. Man måste ju leva lite också.

Nu är det bastu och folköl som står på schemat. Vi har precis ätit en jättegod middag som Roberts, mammas pojkvän lagat. Sen blir det efterrätt, film-mys och vindrickande. En perfekt alla hjärtans dag helt enkelt.

Sitter i Småland tillsammans med tre killar som alla är dataspelsexperter. Jag var med och lanade i kanske en timme, sen gav jag upp. Jag är bara en rejäl käpp i hjulet, bättre att de som kan de där får göra det som de är bra på. Jag kan skriva lite istället, för det är jag bra på. Jag älskar ord, inte dataspel - det är som hebreiska för mig.

I morgon är det alla hjärtans dag. Om Robert orkar upp till elva så kanske vi ska åka skidor, slalomskidor. Jag har bara åkt längdskidor så det ska bli kul att se hur många gånger jag ramlar ihop. Jag tror inte så mycket på sådana där dagar, fars dag, mors dag, barnens dag, alla hjärtans dag osv... Jag tycker det är viktigare att uppskatta sina nära och kära hela året, i stället för en enda speciell dag. Det betyder så mycket mer.

Killarna anfaller varandra i ett strategispel. Visst, det var ganska roligt men jag var för långsam så de är nog roligare för dem att spela utan käppen i hjulet.

Carinas 50 års fest blev en succé. Det var lite stelt i början men efter några öl började alla mingla och prata om allt mellan himmel och jord. Jag och Robert buggade loss på dansgolvet tillsammans med alla andra festdeltagare. Brorsan tog en häftig sväng om med faster Inger. Hela tillställningen var väldigt trevlig. Carina och Pappa kom tydligen hem fem på morgonen.

Jag och Robert gick mot stan vid tolv för att hitta lite folk jag kände. Ingen uppenbarade sig eller hörde av sig. De var väl fulla på sitt håll. Efter ett antal samtal slutade jag leta. Men på det stora hela var det en väldigt lyckad kväll. Nästa resa bär av till Småland om några veckor. Denna resan blev inte riktigt som vi tänkt oss, bättre lycka nästa gång.

Helgen i Skövde är slut. Nu är vi tillbaka i Karlstad, i morgon är det skola. Jag längtar så mycket till sommaren. Det är äckligt kallt här. David berättade så snällt för mig att det är högtrycket som gör att det blir kallt på vintern. Fick jag lära mig något nytt i dag. Kul att du börjat blogga igen David! Ska skicka ett vykort till dig snart.