Jag hatar lastbilar
Jag hatar lastbilar. De är överallt, i alla fall på de vägar jag färdas på. Tre jävlar körde framför mig i en halvtimme och det var omöjligt att köra om. Jag ville skjuta atombomber och senapsgas mot dem. Synd att vi lever i ett neutralt land. En av lastbilschaffissarna tyckte det var helt okej att köra i 70 på en 90-väg. Det fruktansvärt roliga i det hela är att fartmätaren på dessa lastbilar inte får gå över 80-sträcket. Därför ska du om du får tillfälle, verkligen köra om lastbilen eftersom föraren ändå inte får köra så fort som det är tillåtet på 90-vägar. Åt helvete. Fixa speciella filer för lastbilar. Jag orkar inte mer. Den idiot till lastbilschaufför som körde 20 kilometer för långsamt, blev omkörd av lastbilen bakom. Det var en lastbil från vårt kära grannland Danmark. Jag, som har ett hemskt temperament när jag kör bil, hade suttit och svurit åt denna dansk i en kvart. När jag till min stora fasa insåg att det var de två svenska lastbilarna som låg och puttrade i 70 km/h, följde jag danskens exempel och körde om båda lastbilarna i alldeles för hög hastighet. Åt helvete.
Brud i lyxförpackning
Tidigare idag gick jag förbi S-linjens klassrum. En kvinna sitter då där och målar. De andra var inne i den offentliga datasalen bredvid. Ljudet av dålig musik fräter sönder mina redan skadade trummhinnor. Va fan gör dem egentligen?
Jag ställer samma fråga till mig själv och märker att jag inte får något vettigt svar. Vi är inte så jävla mycket bättre själva.
Om bara Björn kunde sluta slösurfa någongång. Jag vill ut och göra skolan osäker med mina giftpinnar. Det är jobbigt att tänka så mycket. Jag hatar att vara en brud i lyxförpackning.
Du och Jag
Gör om det där om ni kan!!!
Jag och Milla har världens bästa partytrick, alla kategorier! Vi ser ut som proffsdansare, hur viga som helst. Gamlas husféer och helt klart de snyggaste brudarna i Molkom, det är vi det. Jag och Milla, Du och Jag.
Grattis Björn !
Här sitter jag i svart skjorta på min gode vän Björns födelsedag. Vi väckte honom med ögonbindel och rep, drog ner honom till bilen och gav honom en färd han sent kommer att glömma. Efter det bjöds det på folköl med tillhörande kuksugrör, kaffe och kladdkaka (INTE bakad av mig!). Ikväll ska mamma återigen dricka Xider, i Karlstad. Klassens rockstjärna Erik ska skrika sig hes på ett uteställe som heter Ankan. Hela klassen har fått gratisbiljetter och förfesten är hos Marijah. Eftersom jag bangade förra klassfesten på grund av "hemfärd" och migrän, ser jag mycket fram emot detta.
Sen har jag nästan fått svar på frågan om min hicka. I ett års tid har jag nu dagligen hickat minst en gång. Oftast är det bara en hickning, sen är det över. Jag vill absolut inte bli en av de idioterna som hickar sig igenom en hel livstid. Bosses teori var att folk får hicka när de drabbas av starka känslor. Inga kommentarer där. Städtanten däremot trodde att jag svalde för mycket luft. Jag pratar kanske för mycket.
Jag saknar dig
Idag är Du gravid med Din pojkvän som Du träffade genom mig. Vi har inte hörts av sedan i somras. Efter studenten tog det en månad innan vi sågs. Då berättade Du att ni skulle ha barn. Då förstod jag varför Du betett Dig som Du gjorde. Efter det trodde jag att det skulle bli en förändring, att vi skulle ses mer. "Du ska ju bli moster nu", sade Du och log mot mig.
Våra gemensamma vänner anordnade en avskedsmiddag på stan för mig dagen innan jag flyttade. Du var självklart bjuden. Tråkigt nog blev Du av okänd anledning sen. Vi ringde och Du sade att Du skulle komma lite senare. Vi väntade. Tillslut orkade vi inte vänta mer och beställde in maten. Jag skickade ett sms till Dig, Du svarade inte. När vi ätit upp försökte vi ringa Dig igen, inget svar. Du hade stängt av mobilen. Vi gick vidare för att ta en fika på ett annat uteställe. Då ringde vi Din pojkvän som, till skillnad från Dig, inte hade stängt av mobilen. Min kompis som ringde frågade efter Dig och han gav Dig telefonen. På frågan varför Du inte kom svarade Du: "Det blev bara inte så." Vad Du gjorde istället den kvällen vet jag än idag inte och ärligt talat bryr jag mig inte. Vad Du än gjorde så var det viktigare än att säga hej då till mig.
En vecka senare skickade Du ett sms till mig, precis som om ingenting hade hänt. Jag valde att inte svara på det. Igår kväll däremot när jag såg den där fula bilden på Dig från förra sommaren, kunde jag inte stå emot. Jag skickade iväg ett sms. Jag skrev att jag tänker på Dig och att jag saknar Dig, jag saknar oss. Att jag är ledsen för att det har blivit såhär men att vi båda är på väg mot olika håll här i livet. Jag avslutade med att jag hoppas att magen växer som den ska och att Du kommer att bli en bra mamma, det är jag säker på.
Var tog mina cider vägen?
Nappflaskan gick laget runt.
Sådär fruktansvärt bra
Björn röker, det gör inte jag. Det påståendet är felaktigt för att jag ljuger. Det är klart jag röker. När jag mår sådär fruktansvärt dåligt som bara jag kan göra, finns det inget bättre än att ha en cigg mellan fingrarna. Jag var jävligt nere någon gång förra veckan, då rökte jag. För mig är 3 cigaretter på en dag väldigt mycket så det räckte för mig. Min policy är dock att jag aldrig själv ska köpa ett cigarettpaket. Nu mår jag hur bra som helst. När jag mår sådär fruktansvärt bra som bara jag kan göra, röker jag inte. Då är jag inte ens sugen på en nikokick. Idag är jag hur glad som helst. Därför kunde jag med att säga följande under en kort dialog med Björn på väg från matsalen:
Björn: Jag ska röka, vill du ha?
Jag: Nej tack, det är lugnt!
Björn: Okej, du mår så pass bra alltså?
Jag: Japp! Jag mår så bra att jag kan säga att minst tre killar spanar in min röv just nu.
Icke utbytbara
Inte ett fel
Finns inte så mycket att göra just nu. Björn läste igenom min text och hittade inte några fel så jag är hur klar som helst med min uppgift. Ibland underskattar jag mig själv faktiskt. Jag är mycket bättre, snyggare och smartare än jag tror. Anledningen till det är att jag ständigt blir påmind om det på det här underbara stället jag bor. Innerst inne tror jag det är bra att vara självkritisk. Min teori är att du då ständigt utvecklas som människa. Det har jag gjort något fruktansvärt de senaste två månaderna. Jag vet inte hur många gånger jag tänkt: "Men va? Det är ju bara jag, lilla Caroline från Skövde. Jag är ju bara 19 år" osv... Ibland är det svårt att se allt det där som tydligen alla andra ser i mig.
Full och glad som på bilden, så blir det ikväll!
Ta chansen för fan!
I lördags var jag i Skövde och träffade några gamla bekanta. Här nedan föjer ett utdrag från en av konversationerna som ägde rum under kvällen:
Jag skryter om hur jävla lycklig jag är och hur bra jag har det tre mil utanför Karlstad. Jag nämner även att jag är så jävla glad över att ha lämnat Skövde...
Jag: Mitt tips till er är helt enkelt att när ni väl vet vad ni vill göra med era liv,gör det bara! Ni har ingenting att förlora på det!
Kompisen: Ja, men det är ju svårt när man har pojkvän...
SKITSNACK! Visst, det kanske är ett alternativ om du är sugen på att vara timanställd på McDonalds resten av livet, eller varför inte jobba inom vården? Det är inte mycket här i livet som du kommer att få gratis. När det väl gäller och när du har chansen, ta den för fan! Ett av mina bästa måtton här i livet är: "Jag ångrar hellre saker jag gjort än saker jag aldrig gjorde." Det är en så fruktansvärt bra livsfilosofi att leva efter. Livet är för kort för att fega sig igenom, då missar du så mycket!
Bland det svåraste som finns är att bryta upp från den vanliga vardagen och tryggheten. Det är viktigt att våga slita sig loss från spindelnätet av kontakter som luckras upp mer och mer. Det kan bli det bästa du gör i ditt liv.
Tio missade samtal
"Anders Bengtsson är först att komma på jobbet varje morgon. Det första han gör då är att sätta på kaffebryggaren."
När jag kom tillbaka till mitt rum hade jag tio missade samtal. Alla från samma person: Sigmund Freud. Jag ska ringa upp honom lite senare. Vi har en del att prata om.
Sten
hellre smet än kaka
Min kära korridorkamrat Tom har en mormor som säljer saker från Oriflame. Jag och Milla satt och dregglade över vad katalogen, som Tompa tagit med sig, hade att erbjuda. Det hela slutade med att vi beställde massa onödiga saker som vi egentligen inte behöver. En pudersvamp, är det så viktigt egentligen? Pudervippa kanske det heter förresten, watever. Askungen hade en sån. Jag älskade disneyfilmer när jag var liten. Vad hände med disneyklubben och disneydags? Jag minns inte riktigt vilket av dem som var bäst, men jag tror det var disneyklubben. Alice Bah var med en gång och visade hur man gjorde chokladbollar. När hon var klar med hela smeten sa hon: "Jag brukar inte komma längre än såhär. När smeten är klar börjar jag alltid äta direkt ur bunken". Eftersom jag var knubbig som barn kände jag genast igen mig i hennes resonemang. Jag har alltid ätit upp degen innan själva chokladbollarna är klara. Det är samma med sockerkaka. Smeten är så fruktansvärt mycket godare än kakan.
tråna då!
jag är så illa tvungen
lite mindre, lite mer
Förra veckan kanske jag snittade fyra sömntimmar per natt. Sova kan jag göra som pensionär. Nu bor jag på internat och måste prata med folk och hålla mig uppdaterad hela tiden. Molkom är numera ett litet harem där folk allt oftare hånglar eller gör liknande saker där kroppsvätskor blandas. Jag är dock helt oskyldig, nästan.
Jag har märkt att folk lätt får förtroende för mig. Idag intervjuade jag två kommunalanställda i Filipstad. De båda berättade mindre smickrande saker för mig som jag hade mått bättre av att inte veta. Dem sakerna kommer absolut inte att hamna i artiklarna.
Det brukar bli så. Jag börjar prata med någon, oftast på fyllan, sedan slutar det med att personen i fråga berättar hela sin livshistoria för mig. Det är en fruktansvärt bra egenskap att ha som journalist. Den egenskapen kommer jag att utnyttja till min fördel i framtiden.
Jag är alldeles för snäll och naiv. Ibland önskar jag verkligen att jag var lite mindre ödmjuk och lite mer självisk.
Vems skor?
Världens bästa Ellinor fyllde tjugo och livet lekte med mig hela kvällen. Jag lyckades med att ragga upp en kille som jobbar på McDonalds med repliken: "Får jag beställa plusmeny ikväll?" Jävligt stolt över den.
Tyvärr blev Ellinor lite väl rund om fötterna. De blev så runda att hon inte fick på sig skorna, när hon av okänd anledning hade tagit av sig dem. Hon möter mig och McDonalds killen utanför köttmarknaden i bara strumplästen och med skorna i handen. En annan anledning till att de var för trånga kan ha varit att skorna hade storlek 36, Ellinor har 37. Än idag vet jag faktiskt inte om det var hennes egna skor. Jag tvivlar på det.
Får jag beställa plusmeny ikväll?
Den 8/10-07
Dagen började halv fem på morgonen. Jag satte mig i bilen klockan kvart i sex och cirka fem i sex lämnade jag bensinstationen i Skövde i en nytankad bil. Resan skulle ta två timmar men jag var framme efter en timme och femtio minuter.
Bilister i Värmland kör konstant med helljus, jag är helt övertygad om det. De har hur som helst hoppat över de sidorna i körkskolans bok om att du ska blända av när du får möte. Klockan sex på morgonen är det inte särskilt ljust ute, så visst ha på helljuset! Däremot är det väldigt frustrerande att bli bländad på en motorväg när du kör i över hundra kilometer i timmen. Dra åt pipsvängen. Påväg från Karlstad till Skövde i fredags struntade jag också i att blända av, ingen annan gör ju det. Jävla idioter. Sen kom jag innanför Västragötaland-skylten och mina medtrafikanter började blinka med helljusen när jag vägrade slå om till halvljus. Som sagt, bilister i Värmland kör konstant med helljus.
I tolv fall av tio blir du även tvungen att genomföra minst en farlig omkörning när du åker bil i Värmland. Det som du lovade din körlärare att aldrig göra. Det är lastbilar och liknande fordon i samma storlek, om inte större, på vilken liten skitväg du än åker in på. Vägen svänger hela tiden eller så är det uppförsbacke. Du ser inte så bra framåt som du skulle vilja men du kör om ändå. I morse var det en lastbil som låg i 88 på en 90 väg. Det funkar inte! Ligga och fisa precis under 90 sträcket, aldrig! Gasen i bott och kör förbi i 140.
Hur mycket jag hatar mig själv
Annars är allting bättre än någonsin. På alla andra plan går det hur bra som helst. Nu är jag näst högst uppsatt i klassen med mitt förtroende uppdrag som biträdande redaktionchef. Eller Pepes pitbull som han valde att kalla mig.
