Caroline Johansson

Nu är jag sådär trött igen. Alla undrar vad jag har gjort med mitt öga när det rinner blod från det. "Jag blöder kärlek", brukar jag säga. Skämt o sido som vi säger i Skövde. Jag tror blodkärlet i ögat sprack för att jag sover för dåligt, äter för bra, dricker för mycket Xider och röker mer än jag borde. Jag börjar se ut som min livsstil vilket inte är positivt. Köpte B-vitamin idag. "Jag tycker du är fin idag Carro", sa min klasskamrat Erik nyss. Jag tog inte åt mig.

Förra veckan kanske jag snittade fyra sömntimmar per natt. Sova kan jag göra som pensionär. Nu bor jag på internat och måste prata med folk och hålla mig uppdaterad hela tiden. Molkom är numera ett litet harem där folk allt oftare hånglar eller gör liknande saker där kroppsvätskor blandas. Jag är dock helt oskyldig, nästan.

Jag har märkt att folk lätt får förtroende för mig. Idag intervjuade jag två kommunalanställda i Filipstad. De båda berättade mindre smickrande saker för mig som jag hade mått bättre av att inte veta. Dem sakerna kommer absolut inte att hamna i artiklarna.
Det brukar bli så. Jag börjar prata med någon, oftast på fyllan, sedan slutar det med att personen i fråga berättar hela sin livshistoria för mig. Det är en fruktansvärt bra egenskap att ha som journalist. Den egenskapen kommer jag att utnyttja till min fördel i framtiden.

Jag är alldeles för snäll och naiv. Ibland önskar jag verkligen att jag var lite mindre ödmjuk och lite mer självisk.