Jag saknar dig
Igår kväll efter filmklubben skulle jag gå och lägga mig. Jag skulle få de åttatimmars nattsömn jag egentligen förtjänar. Jag började med att koka te, det gick bra. Sedan gick jag och satte mig i sängen till ljudet av filmmusiken från "Paprika". Efter det skulle jag borsta tänderna, ta bort sminket och sova. Det gick mindre bra. Istället började jag gå igenom min mobiltelefon. Jag började med att radera alla inkomna sms. Det slutade med att jag gick in i mappen "nerladdade bilder" som många före detta vänner skickat. Då såg jag den där bilden på Dig som Du tog förra sommaren i Helenahallen. Du är så fruktansvärt ful på den bilden. Förstår inte hur Du lyckades för egentligen är Du hur fin som helst. Den bilden fick mig att tänka tillbaka på det vänskapsband vi knöt ihop förra sommaren. Vi knöt det så hårt att vi tillslut mer eller mindre satt ihop. Vi gjorde allt tillsammans. Framförallt visste vi att vi kunde lita på varandra till hundra procent. Du blev den storasyster jag aldrig haft.
Idag är Du gravid med Din pojkvän som Du träffade genom mig. Vi har inte hörts av sedan i somras. Efter studenten tog det en månad innan vi sågs. Då berättade Du att ni skulle ha barn. Då förstod jag varför Du betett Dig som Du gjorde. Efter det trodde jag att det skulle bli en förändring, att vi skulle ses mer. "Du ska ju bli moster nu", sade Du och log mot mig.
Våra gemensamma vänner anordnade en avskedsmiddag på stan för mig dagen innan jag flyttade. Du var självklart bjuden. Tråkigt nog blev Du av okänd anledning sen. Vi ringde och Du sade att Du skulle komma lite senare. Vi väntade. Tillslut orkade vi inte vänta mer och beställde in maten. Jag skickade ett sms till Dig, Du svarade inte. När vi ätit upp försökte vi ringa Dig igen, inget svar. Du hade stängt av mobilen. Vi gick vidare för att ta en fika på ett annat uteställe. Då ringde vi Din pojkvän som, till skillnad från Dig, inte hade stängt av mobilen. Min kompis som ringde frågade efter Dig och han gav Dig telefonen. På frågan varför Du inte kom svarade Du: "Det blev bara inte så." Vad Du gjorde istället den kvällen vet jag än idag inte och ärligt talat bryr jag mig inte. Vad Du än gjorde så var det viktigare än att säga hej då till mig.
En vecka senare skickade Du ett sms till mig, precis som om ingenting hade hänt. Jag valde att inte svara på det. Igår kväll däremot när jag såg den där fula bilden på Dig från förra sommaren, kunde jag inte stå emot. Jag skickade iväg ett sms. Jag skrev att jag tänker på Dig och att jag saknar Dig, jag saknar oss. Att jag är ledsen för att det har blivit såhär men att vi båda är på väg mot olika håll här i livet. Jag avslutade med att jag hoppas att magen växer som den ska och att Du kommer att bli en bra mamma, det är jag säker på.
Idag är Du gravid med Din pojkvän som Du träffade genom mig. Vi har inte hörts av sedan i somras. Efter studenten tog det en månad innan vi sågs. Då berättade Du att ni skulle ha barn. Då förstod jag varför Du betett Dig som Du gjorde. Efter det trodde jag att det skulle bli en förändring, att vi skulle ses mer. "Du ska ju bli moster nu", sade Du och log mot mig.
Våra gemensamma vänner anordnade en avskedsmiddag på stan för mig dagen innan jag flyttade. Du var självklart bjuden. Tråkigt nog blev Du av okänd anledning sen. Vi ringde och Du sade att Du skulle komma lite senare. Vi väntade. Tillslut orkade vi inte vänta mer och beställde in maten. Jag skickade ett sms till Dig, Du svarade inte. När vi ätit upp försökte vi ringa Dig igen, inget svar. Du hade stängt av mobilen. Vi gick vidare för att ta en fika på ett annat uteställe. Då ringde vi Din pojkvän som, till skillnad från Dig, inte hade stängt av mobilen. Min kompis som ringde frågade efter Dig och han gav Dig telefonen. På frågan varför Du inte kom svarade Du: "Det blev bara inte så." Vad Du gjorde istället den kvällen vet jag än idag inte och ärligt talat bryr jag mig inte. Vad Du än gjorde så var det viktigare än att säga hej då till mig.
En vecka senare skickade Du ett sms till mig, precis som om ingenting hade hänt. Jag valde att inte svara på det. Igår kväll däremot när jag såg den där fula bilden på Dig från förra sommaren, kunde jag inte stå emot. Jag skickade iväg ett sms. Jag skrev att jag tänker på Dig och att jag saknar Dig, jag saknar oss. Att jag är ledsen för att det har blivit såhär men att vi båda är på väg mot olika håll här i livet. Jag avslutade med att jag hoppas att magen växer som den ska och att Du kommer att bli en bra mamma, det är jag säker på.
Kommentarer
Trackback
