Caroline Johansson

Nu är det slut på det roliga, för en stund. I dag skildes molkomselever åt till alla håll och kanter i vårt avlånga land. Allas ögon var mer eller mindre gråtfyllda.
Det här har varit det bästa året i mitt liv, hittils. Jag ångrar inte en minut, allt jag gjort har fört mig dit jag är i dag. Vissa personer har fått speciella platser i mitt hjärta och kommer alltid att stanna kvar där. "Tänk att vi alla tillsammans är kultur". Ni vet vilka ni är! Ingen nämnd ingen glömd!

Milla och jag ses redan om cirka 27 dagar. Då flyttar jag igen. För tillfället är jag hemma hos mamma i Skövde. Den 27e drar jag mot Karlstad igen. Där ska jag pendla till Filipstad i sju veckor.
Det ska bli fruktansvärt kul att jobba på Filipstads tidning! Där kommer jag att få göra allt det där jag älskar att göra, plus att jag är bra på det också. Skriva, fota och redigera. Jag längtar!

Pratade med Robert i telefonen nyss. Det blir tomt nu när min andra hälft ska ut i Sverige och göra dokumentär.
Vi ses om en månad, hoppas den månaden går fort. Utan min Pirat är jag inte hel.
Älska!