Caroline Johansson

Vaknade för inte så länge sedan, lite för hes och lite för trött för att orka gå upp, men jag gjorde det ändå. Vad finns det inte som en kopp kaffe kan fixa klockan tolv på morgonen? Det blev mycket skrikande i går eftersom musiken på studentefsten hela tiden var lite för hög, men det gjorde inte ett dugg. Vilken feststämning! Tack Njomeza för att jag fick komma! Nu har min "syster" tagit studenten och är numera en mogen kvinna med framtiden för sina fötter. Ett stort grattis och ett fyrfaldigt hurra, hurra, hurra, hurra!

En av höjdpunkterna på gårdagens fest var helt klart den albanska dansen. I början vågade jag inte gå upp och dansa med de rutinerade dansarna, men Njomeza fick med mig upp på tredje försöket. Albaner har en alldeles egen nationaldans som de kan dansa hur länge som helst. Den ser väldigt enformig ut men gemenskapen överglänser detta när man väl är med. Hur som helst så gjorde jag helt fel till att börja med. Sen tröttnade personen bredvid mig på att jag dansade i otakt så han sa "Pröva med att ta vänster först..." Det hjälpte och jag dansade som aldrig förr. När man väl fått in det där med vänster först så kan man börja vicka lite på höfterna också.

Efter ett tag började de rutinerade tjejerna att lägga på en snurr i dansen. Då satte vi tråkiga svenskar oss ner och tittade på. Det blev för avancerat. Jag kom att tänka på vår svenska nationaldans; har vi någon sån? En dans vi dansar när det är fest, när vi har något att fira? Jo, det skulle kanske vara "små grodorna" en gång om året. Plus att vi aldrig dansar nyktra (de flesta av oss i alla fall). Annars har vi inget som går att jämföra med denna cirkeldans av gemenskap.

/C