Kinas klagosång
I dag är det årsdagen för massakern på Himmelska fridens torg i Peking. Den kinesiska regimen har sett till att all form av uppmärksammande av massakern, som ägde rum för 20 år sedan, inte äger rum. Enligt regimen gjorde de rätt 4 juni 1989; de har skapat ett starkt ekonomiskt Kina, men det är befolkningen som har betalat priset med sin tystnad.
Kina är ett praktexempel på att allt inte kan köpas för pengar. Kampen för demokrati i landet har kostat allt för många människoliv. Än i dag vet vi inte den exakta siffran på antalet studenter som fick sätta livet till den där dagen för 20 år sedan.
Den dagen brann fortfarande hoppets låga, men den skulle snart släkas. Protesterna mot bristande yttrandefrihet och inflytande hade pågått i mer än en månad och det verkade inte som om studenterna skulle ge sig. Många minns den ensamme studenten som i protest ställde sig framför de inkommande stridsvagnarna. Det är en typisk minnesbild av kinesernas kamp för demokrati 1989.
Risken att dessa studenter skulle utnyttjas av den dåvarande regeringspartiets politiska motståndare var för stor för att demonstrationen skulle få fortgå. Därför beslutades att de modiga människor som samlats på Himmelska fridens torg skulle tystas ner - för gott. Massakern var ett faktum. Hoppet om att göra skillnad och få sin röst hörd togs ifrån kineserna 4 juni 1989. Att ha kvar namnet på Himmelska fridens torg är befängt. De som för 20 år sedan färgade torget rött med sitt blod vilar allt annat än i frid.
I dag är Kina en ekonomisk stormakt. Regimen har fått fina siffror på pappret och blundar fortfarande för korruption och orättvisor. År 2009 ekar fortfarande klagosången från de demonstrerande studenterna på Himmelska fridens torg. Även om melodin endast ljuder som en viskning i Kina där regimen satt munkavle på folket, kan vi i väst höja våra röster för hoppet om demokrati och yttrandefrihet för kineserna.
Caroline Johansson
4/6-09
Kina är ett praktexempel på att allt inte kan köpas för pengar. Kampen för demokrati i landet har kostat allt för många människoliv. Än i dag vet vi inte den exakta siffran på antalet studenter som fick sätta livet till den där dagen för 20 år sedan.
Den dagen brann fortfarande hoppets låga, men den skulle snart släkas. Protesterna mot bristande yttrandefrihet och inflytande hade pågått i mer än en månad och det verkade inte som om studenterna skulle ge sig. Många minns den ensamme studenten som i protest ställde sig framför de inkommande stridsvagnarna. Det är en typisk minnesbild av kinesernas kamp för demokrati 1989.
Risken att dessa studenter skulle utnyttjas av den dåvarande regeringspartiets politiska motståndare var för stor för att demonstrationen skulle få fortgå. Därför beslutades att de modiga människor som samlats på Himmelska fridens torg skulle tystas ner - för gott. Massakern var ett faktum. Hoppet om att göra skillnad och få sin röst hörd togs ifrån kineserna 4 juni 1989. Att ha kvar namnet på Himmelska fridens torg är befängt. De som för 20 år sedan färgade torget rött med sitt blod vilar allt annat än i frid.
I dag är Kina en ekonomisk stormakt. Regimen har fått fina siffror på pappret och blundar fortfarande för korruption och orättvisor. År 2009 ekar fortfarande klagosången från de demonstrerande studenterna på Himmelska fridens torg. Även om melodin endast ljuder som en viskning i Kina där regimen satt munkavle på folket, kan vi i väst höja våra röster för hoppet om demokrati och yttrandefrihet för kineserna.
Caroline Johansson
4/6-09
Kommentarer
Trackback
