Caroline Johansson

Ligger i sängen med en irriterande spänningshuvudvärk som jag vållat mig själv. Varför gör jag så här mot mig själv? Funderade nyss på hur många migräntabletter jag stoppar i mig per månad, det blir nog en hel del och det är inte bra. Ibland vet jag inte alls hur jag tänker. En tanke som alltid finns i mitt bakhuvud är att jag vill vara smal, för jag har aldrig varit det. Det skulle liksom vara kul att testa på men jag har varken motivation eller självdisciplin till att hålla någon diet.

En simpel diet som jag tänkte börja med var låg-kolhydrats-dieten för den ska funka riktigt bra har jag hört. Jag har till och med personer i min omgivning vars kilon rasat enbart för att de inte äter kolhydrater. Men jag faller dit igen och igen och igen. Det är ju så lätt att koka spagetti, makaroner och nudlar. Chips, choklad och naturgodis är ju gott så varför motstå? Varför motstå allt de där goda i livet bara för en dum fixering vid hur mycket badrumsvågen visar. Strax efter de där tankarna kommer skammen, mitt andra namn är dubbelmoral. Jag lever inte alls som jag lär. Jag fortsätter att hata mitt bukfett, mina feta lår och mina gigantiska överarmar.

Motivation går inte att köpa i hälsobutiker, men däremot bantningsprodukter. Piller, pulver, lotion och kakor. Allt för att göra det bekvämt för oss jojo-bantare. Allt för att vi ska slippa genomgå allt det där jobbiga: ändrade kostvanor och mer motion. Jag tror inte att det finns någon mirakelkaka för överflödigt fett. Vare sig boven är kolhydrater eller fett ligger det största ansvaret hos oss själva.

/C