Caroline Johansson

Nya Wermlands Tidningen  väljer att i dag, torsdag den 30 oktober, publicera en debattartikel mot homosexuellas rätt att få gifta sig. Personen i fråga som skrivit texten är, enligt mig, väldigt gammalmodig i sina uttalanden. Jag menar absolut inte att allt gammalmodigt är dåligt, men jag reagerade starkt på personens åsikter eftersom jag inte delar dem.

Det värsta i hela artikeln är att debattören skriver att: "Ett könsneutralt äktenskap är lika omöjligt som en fyrkantig cirkel".

Detta ska tydligen en kristdemokrat ha uttalat sig om. Det är ju helt befängt och framför allt fruktansvärt löjligt att påstå. Livets cirkel består av att vi föds, lever vårt liv och till slut dör vi. Skulle två homosexuella som väljer att älska varandra i nöd och lust, trubba den cirkelns kanter?

"Det är viktigt att påpeka att alla människor har samma värde", skriver debattören i dagens NWT. Homosexuella kan enligt skribenten få i princip samma rättsliga skydd som inom ett äktenskap mellan en kvinna och en man. Alla människor är alltså lika mycket värda, men är homosexuella människor har inte samma rättigheter som heterosexuella att ingå äktenskap. Hur går det ihop?

Enligt skribenten finns det inget behov av att äktenskapsbalken ändras till en könsneutral äktenskapsbalk. Det hävdar jag är fel. I dagens Sverige finns det homosexuella som vill gifta sig, alltså finns det ett behov.

Om man skulle fråga varför vissa tycker att det är fel att homosexuella ska få gifta sig och skaffa familj, är jag helt säker på att många kommer att svara: "det är fel" alternativt "det bara är så, och har alltid varit". Konservatism i sitt esse, men även stor okunnighet och brist på förståelse.

Artikelns debattör hävdar att makthavarna genom att ta upp frågan om äktenskap för homosexuella "ger vika efter vissa krafter i samhället som just nu är trendiga". Jag skulle inte vilja kalla homosexualitet för en trend. En trend är inom modevärlden en så kallad "fluga" som är modern endast under en kort tid.

Homosexualitet har funnits i alla tider men alltid tystats ned. Skräcken för det okända har ständigt tagit överhanden.

1936 kriminaliserade Hitler homosexualitet. Homosexuella anklagades för "onaturligt beteende".

Inte förrän 1944 blev homosexualitet lagligt i Sverige. Detta tack vare Riksförbundet för sexuell upplysning, RFSU.

Debattören är från Syrisk-ortodoxa kyrkan och enligt mig blandar denne ihop religion och politik. Jag tycker att detta ska vara två åtskilda saker. Flera länder i världen drabbas mycket illa av att religionen tar överhanden i samhället. Exempel på det är konflikten i Palestina där religion och kultur har skapat krig mellan olika religiösa grupper.

Ett annat exempel är självmordsbombare som är helt övertygade om att 100 jungfrur väntar på dem i himlen om de offrar sig för sitt land och sin religion.

Sverige är numera ett mångkulturellt land som även har religionsfrihet. Vi har demokratiskt förtroendevalda politiker som fattar viktiga beslut åt oss. Ett tecken på att majoriteten av Sveriges befolkning väljer att skilja på religion och politik, är att kristdemokraterna är på väg ut ur regeringen.

Kristdemokraterna är ett parti som är byggd på en kristen människosyn och värdegrund. Partiet skriver på sin hemsida: " Med kristna värden avses de allmänt giltiga värden som inspirerats och förvaltats av den kristna traditionen."

Hur många svenskar ser på sig själv som en kristen människa, och hur många kan säga att de följer det kristna traditionen?

Jag tror att de flesta följer den kristna traditionen i samband med två högtider, jul och påsk. Varför vi firar dessa högtider får vi lära oss i skolan, men många förknippar högtidsfirande med fest. Hur många nattklubbar har inte utsatta teman endast för jul och påsk? Juldagen är en klassisk dag för utgång och fylla, liksom påskhelgen.

Artikelns skribent skriver: "Människan är skapad till Guds avbild som man och kvinna. Det manliga och det kvinnliga konstituerar tillsammans mänskligheten och gör den till en helhet - men möjlighet till medskapande".

Jag undrar om personen då tänker på alla dessa heterosexuella par som försöker att skaffa barn i flera år, utan att lyckas. Men de har ändå större rätt enligt många att få adoptera barn, än ett par av samma kön som inte heller kan få barn.

Debattören skriver att enligt FN:s barnkonvention har rätt till vetskap om sina föräldrar och till att bli omvårdat av dem. Självklart håller jag med om det. Skribenten hävdar också att "Barn har rätt till en manlig och en kvinnlig förebild", -självklart. Många barn växer däremot upp, av olika anledningar, med endast en mamma eller en pappa. Det är tydligen mer accepterat än två mammor eller två pappor.

Huvudsaken är enligt mig att det finns vuxna människor närvarande som kan vara förebilder för barnet. Bara för att ett barns föräldrar är homosexuella, behöver det inte innebära att barnet också blir det. Vad jag vet finns det inga vetenskapliga bevis för att homosexualitet är lika ärftligt som till exempel hår- och ögonfärg. Rätta mig gärna om jag har fel.

Det är inte brist på förebilder i dagens samhälle. Om nu ett barn måste ha en kvinnlig och en manlig förebild kan dessa finnas i form av lärare, tränare, vänner, syskon med flera.

Jag tycker att man måste skilja på det som står i bibeln och vad som står i lagboken. Bibeln går att tolka på väldigt många sätt. En lag kan bara tolkas på ett sätt. Skulle bibeln fungera som vår lagbok, skulle det leda till många olika tolkningar av lagarna. Alla skulle bilda en egen uppfattning om lagen och det skulle sluta i anarki.

Att göra äktenskapsbalken könsneutral är att anpassa den till dagens samhälle. Det är ett steg i rätt riktning för ett mer jämställt Sverige.

I går natt skulle hela svenska folket ställa tillbaka klockan en timme. Jag är helt säker på att en stor del av Sveriges invånare glömmer av detta och är vakna en extra timme, utan att veta om det. Däremot är det ju faktiskt bättre att vara för tidig än för sen.

När vi ställer tillbaka klockan en timme blir det ljusare på mornarna medan mörkrets inbrott tränger på en timme tidigare på kvällen. Kanske är det denna kollektiva höstdepression som drabbar så många människor varje år som spelar in i detta? Jag själv somnade på bussen i morse strax efter att busschauffören kört förbi Kristinehamn. Jag vaknade sedan någon minut innan vi anlände till Örebro busstation. Till min förvåning var det ljust ute, det blev lite av en chock. Så här två timmar senare slår det mig att jag inte är lika trött som jag var vid denna tidpunkt förra veckan. Jag känner mig heller inte deprimerad, men det gjorde jag i och för sig inte förra veckan heller.

Jag är nämligen en av de människor som tycker det är mysigt när det blir mörkare ute. Kanske för att jag innerst inne är lite "emo" och trivs bättre i mörker. Jag tror att detta sitter kvar sen mina numera avlägsna tonårsår. Som tonåring var jag ful och finnig. Min flötiga hud syntes mycket tydligare i ljuset. Som värst var det på våren precis efter att vi gått över till sommartid. Då såg man också mycket tydligare hur fult jag sminkat mig för att dölja min acne.

I dag är jag 20 år och har inga problem med finnar längre. Mitt självförtroende har ökat något ofantligt det senaste året så jag har inte längre några problem med att stå i rampljuset. Som kvinna, brud, tjej, flicka, kan jag numera säga att jag är nöjd med mitt utseende. Tack mamma och pappa för de sjyssta generna! Acnen fick jag leva med ett tag men jag överlevde. Nu är jag starkare än någonsin.

Det är fortfarande ljust ute. Klockan är snart elva och om en timme ska jag käka lunch. Hösten har för längesedan dödat den lilla sommarvärme vi fick. Innan vi vet ordet av täcks alla färgglada löv på marken med snö och slask. Träden är nakna och det blåser kallt. Jag är fortfarande långt ifrån deprimerad, det går bra nu helt enkelt.