Caroline Johansson

Jag blir rädd när det händer saker i Sverige som annars bara händer i filmer. Händelser som bara inte får hända på riktigt.
Dessa händelser gör vardagen till en skräckfilm.
Hela Sverige ser skräckfilmen på valfri tv-kanal redan samma dag den utspelas.

Fallet i Arboga är ett exempel. På grund av svartsjuka dödar en kvinna två barn och skadar deras mamma, med en hammare. Hon slår och slår tills alla livstecken försvinner. Hennes motiv: Hon hade blivit brädad av pappan i familjen eftersom han bara sett kvinnan som en sommarflört. Hon nöjde sig däremot inte med det.
Polisen häktar pappan och misstänker honom för brottet. Det visar sig sedan att han har ett starkt alibi och misstankarna riktas senare mot en okänd kvinna ursprungligen från Tyskland. Tyskan fångas på bild av bevakningskameror och polisen har nu ett ansikte på mördaren.
Tyskan kommer att dömas för mord och mordförsök. Det beslutade Västmanlands tingsrätt eftersom bevisen är övertygande. Kvinnans advokat har däremot berättat att han tänker överklaga domen.
För tillfället genomgår den tyska kvinnan en rättpsykiatrisk undersökning, något som många mördare får genomgå. Om det visar sig att hon var psykisk instabil när hon begick brotten, blir det vård istället för fängelse.
I Sverige finns det numera en mamma och en pappa som inte längre läser godnattsagor för sina barn innan de somnar. Deras barn finns inte längre. De blev mördade.

En mördare som inte var psykiskt störd när han med sina bara händer tog en flickas liv, är lastbilschauffören som köpte snabbmat efter att han begått mordet. Han hann till och med tvätta bilen. Precis som om inget hade hänt. Mannen i fråga hade mördat redan flera år tidigare, men gått på fri fot.
Lastbilschauffören tyckte att den lilla flickan blev kaxig när hon försökte försvara sig när han våldförde sig på henne i baksätet på hans bil. Flickan sparkade och skrek. Mannen svarade med att mörda och våldta henne.
I polisförhören och i rättsalen berättade mördaren om morden på ett detaljerat men ändå känslokallt sätt.
Mördaren hade flickans liv i sina händer men bestämde helt villkorslöst att ta hennes andetag ifrån henne. Flickan blev bara tio år.

I maj i år hittades en 70-årig lantbrukare misshandlad till döds och bunden utanför sin egen gård. För tillfället tros motivet till mordet ha varit stöld.

En man höll en kvinna fången i en 15 kvadratmeter stor stuga. Kvinnan vägde 35 kilo när hon efter nio år äntligen blev fri. Mannen hade misshandlat henne och hållit henne inlåst. Kvinnan har mist nio år av sitt liv som hon aldrig kommer få tillbaka.

Det är inte förrän händelsen kryper oss in på skinnet som vi inser att det verkligen händer här också, här i vårt lilla Sverige. Mördare som i våra ögon begår helt meningslösa brott. Hur kan man se någon mening med att mörda oskyldiga?

Det är sådana här händelser som får mig att vilja bläddra förbi tv-nyheterna, för att sedan bläddra tillbaka igen till samma kanal. Allt i hopp om att det bara var en skräckfilm som visades på just den tv-kanalen. Jag vet att det är meningslöst .

De hemska händelserna som utspelar sig i vår vardag är inte delar av ett filmmanus, de är vår verklighet i skräckfilmsformat.