Klockan är en timme mer
I går natt skulle hela svenska folket ställa tillbaka klockan en timme. Jag är helt säker på att en stor del av Sveriges invånare glömmer av detta och är vakna en extra timme, utan att veta om det. Däremot är det ju faktiskt bättre att vara för tidig än för sen.
När vi ställer tillbaka klockan en timme blir det ljusare på mornarna medan mörkrets inbrott tränger på en timme tidigare på kvällen. Kanske är det denna kollektiva höstdepression som drabbar så många människor varje år som spelar in i detta? Jag själv somnade på bussen i morse strax efter att busschauffören kört förbi Kristinehamn. Jag vaknade sedan någon minut innan vi anlände till Örebro busstation. Till min förvåning var det ljust ute, det blev lite av en chock. Så här två timmar senare slår det mig att jag inte är lika trött som jag var vid denna tidpunkt förra veckan. Jag känner mig heller inte deprimerad, men det gjorde jag i och för sig inte förra veckan heller.
Jag är nämligen en av de människor som tycker det är mysigt när det blir mörkare ute. Kanske för att jag innerst inne är lite "emo" och trivs bättre i mörker. Jag tror att detta sitter kvar sen mina numera avlägsna tonårsår. Som tonåring var jag ful och finnig. Min flötiga hud syntes mycket tydligare i ljuset. Som värst var det på våren precis efter att vi gått över till sommartid. Då såg man också mycket tydligare hur fult jag sminkat mig för att dölja min acne.
I dag är jag 20 år och har inga problem med finnar längre. Mitt självförtroende har ökat något ofantligt det senaste året så jag har inte längre några problem med att stå i rampljuset. Som kvinna, brud, tjej, flicka, kan jag numera säga att jag är nöjd med mitt utseende. Tack mamma och pappa för de sjyssta generna! Acnen fick jag leva med ett tag men jag överlevde. Nu är jag starkare än någonsin.
Det är fortfarande ljust ute. Klockan är snart elva och om en timme ska jag käka lunch. Hösten har för längesedan dödat den lilla sommarvärme vi fick. Innan vi vet ordet av täcks alla färgglada löv på marken med snö och slask. Träden är nakna och det blåser kallt. Jag är fortfarande långt ifrån deprimerad, det går bra nu helt enkelt.
När jag åker hem från Nerikes Allehanda i dag kommer det säkert vara mörkt, men jag kommer att njuta av det!