Kindred
Nu har jag äntligen läst klart "Kindred" av Octavia E. Butler. Det är alltid intressant att läsa en bok som är skriven på ett lite annorlunda sätt. Bokens huvudperson Dana reser tillbaka i tiden för att rädda livet på en liten kille som heter Rufus. Detta gör hon flera gånger under hans livstid, men för henne pågår det hela bara i några veckor.
Efter ett tag får jag som läsare reda på Dana och Rufus gemensamma nämnare, deras gener. De är släkt på väldigt långt håll. Rufus lever på 1800 talet men i Danas verklighet är det 1970-tal. Dana kan spåra sina förfäder tillbaka till en kvinna som hette Hagar. Hagars pappa hette Rufus så Dana inser att det måste vara samma Rufus som hon ständigt räddar livet på. Anledningen till att Dana åker tillbaka i riden varje gång Rufus liv är i fara, är helt enkelt för att om Rufus inte överlever innan han hinner föröka sig,överlever inte Dana heller.
Till en början tyckte jag att boken var lite för dramatisk. Jag tyckte att Dana och Rufus skulle ha kunnat vara med i en Drama-queen-tävling och delat på förstaplatsen. Boken blir däremot fruktansvärt mycket bättre när jag hade läst en tredjedel av den. Handlingen utspelade sig rakt framför ögonen på mig, det var som om mitt inre öga kollade på film medan jag läste för det.
Som läxa har vi att hitta två nyckelord i denna bok. Mitt första nyckelord är med redan i titeln: "Kindred". "Kindred" är ett gammaldags ord för "besläktad" vilket på engelska blir "related" och related har mycket att göra med ordet "relationship".Jag tycker att en röd tråd i hela boken är just hur alla karaktärer är bundna till varandra. Antingen via vänskaps- eller blodsband men också via äktenskap. Rufus och Danas förhållande handlar däremot mycket om respekt. De har svårt att veta var de har varandra eftersom de aldrig varit i någon liknande relation. I en 1800-tals värld där mörkhyade och vita inte alls har samma rättigheter är det svårt att få likvärdig respekt. Rufus vet aldrig riktigt hur han ska behandla Dana. Rufus familjs slavar kallar Dana för en "white nigger" eftersom hon bland annat kan läsa och skriva, något som dåtidens slavar inte fick lära sig.
Mitt andra nyckeord är "contrast". Den allra tydligaste kontrasten i denna bok är helt klart mellan svart och vitt. 1970 är Dana gift med en vit man vilket är fullkomligt respektabelt. 1800-talets normer tillåter däremot inte äktenskap mellan svarta och vita. Svarta har kort och gott inga rättigheter. Dana som är en svart kvinna i 26-års åldern räddar gång på gång livet på Rufus som är vit. För henne är det en självklarhet men människorna runt Rufus håller inte med. Första gången räddar Dana Rufus från att drunkna och detta slutar med att Rufus pappa siktar ett gevär mot henne. Dana blir aldrig riktigt accepterad av sina 1800-tals vänner och släktingar. Hon beter sig inte normalt för en svart kvinna. I en särskild sida av boken märker Dana själv kontrasten mellan svart och vit mycket tydligt. Det är när hon fått i uppdrag av Rufus pappa att lära Rufus att läsa och skriva. En svart liten pojk-slav som tillhör Rufus familj vill också lära sig och Dana lär honom i smyg att läsa och skriva. Rufus pappa kommer däremot på henne och straffar henne med sin hemska piska . Dana får djupa sår och ärr för livet. I denna 1800-tals värd finns det ingen gråskala, inget jämlike. Bara svart och vitt.
/C
Efter ett tag får jag som läsare reda på Dana och Rufus gemensamma nämnare, deras gener. De är släkt på väldigt långt håll. Rufus lever på 1800 talet men i Danas verklighet är det 1970-tal. Dana kan spåra sina förfäder tillbaka till en kvinna som hette Hagar. Hagars pappa hette Rufus så Dana inser att det måste vara samma Rufus som hon ständigt räddar livet på. Anledningen till att Dana åker tillbaka i riden varje gång Rufus liv är i fara, är helt enkelt för att om Rufus inte överlever innan han hinner föröka sig,överlever inte Dana heller.
Till en början tyckte jag att boken var lite för dramatisk. Jag tyckte att Dana och Rufus skulle ha kunnat vara med i en Drama-queen-tävling och delat på förstaplatsen. Boken blir däremot fruktansvärt mycket bättre när jag hade läst en tredjedel av den. Handlingen utspelade sig rakt framför ögonen på mig, det var som om mitt inre öga kollade på film medan jag läste för det.
Som läxa har vi att hitta två nyckelord i denna bok. Mitt första nyckelord är med redan i titeln: "Kindred". "Kindred" är ett gammaldags ord för "besläktad" vilket på engelska blir "related" och related har mycket att göra med ordet "relationship".Jag tycker att en röd tråd i hela boken är just hur alla karaktärer är bundna till varandra. Antingen via vänskaps- eller blodsband men också via äktenskap. Rufus och Danas förhållande handlar däremot mycket om respekt. De har svårt att veta var de har varandra eftersom de aldrig varit i någon liknande relation. I en 1800-tals värld där mörkhyade och vita inte alls har samma rättigheter är det svårt att få likvärdig respekt. Rufus vet aldrig riktigt hur han ska behandla Dana. Rufus familjs slavar kallar Dana för en "white nigger" eftersom hon bland annat kan läsa och skriva, något som dåtidens slavar inte fick lära sig.
Mitt andra nyckeord är "contrast". Den allra tydligaste kontrasten i denna bok är helt klart mellan svart och vitt. 1970 är Dana gift med en vit man vilket är fullkomligt respektabelt. 1800-talets normer tillåter däremot inte äktenskap mellan svarta och vita. Svarta har kort och gott inga rättigheter. Dana som är en svart kvinna i 26-års åldern räddar gång på gång livet på Rufus som är vit. För henne är det en självklarhet men människorna runt Rufus håller inte med. Första gången räddar Dana Rufus från att drunkna och detta slutar med att Rufus pappa siktar ett gevär mot henne. Dana blir aldrig riktigt accepterad av sina 1800-tals vänner och släktingar. Hon beter sig inte normalt för en svart kvinna. I en särskild sida av boken märker Dana själv kontrasten mellan svart och vit mycket tydligt. Det är när hon fått i uppdrag av Rufus pappa att lära Rufus att läsa och skriva. En svart liten pojk-slav som tillhör Rufus familj vill också lära sig och Dana lär honom i smyg att läsa och skriva. Rufus pappa kommer däremot på henne och straffar henne med sin hemska piska . Dana får djupa sår och ärr för livet. I denna 1800-tals värd finns det ingen gråskala, inget jämlike. Bara svart och vitt.
/C
Kommentarer
Trackback
