Caroline Johansson

I går kväll vid åtta-snåret gick Thåström på scen. En magisk trollkarl som förhäxar publiken med sina fingrar som pekar på var och en av oss.
"DU ska va president, DU ska va miljonär"

Gammal som ung hade kommit för att se denne levande legend. Till vänster om mig i folkhavet stod en liten discoprinsessa som inte kunde sluta kladda på sin prins. På min högra sida stod ett berusat träsktroll som högt och passionerat sjöng med i varenda låt. "Jag älskar Thåström" skrek han samtidigt som han omfamnade en kille från den yngre generationen.

Min relation till Thåströms musik är inte särskilt djup. Jag har storstädat till Imperiet och samtidigt berörts av varje textrad. "Alltid rött alltid rätt". Så nog fick denne trollkarl mig att dras med i framträdandet och hoppa som en liten flicka utan hopprep.
Hans musik fick mig att krama om min älskling lite hårdare och kyssa honom lite mjukare.
Varje låt skär in i hjärtat.

Jag har inte sett många spelningar i mina dagar. Jag har däremot svårt att tro att någon annan artist kan beröra så med sin musik som Thåström gör.
Thåströms skrovliga men ändå klara stämma kommer direkt från hjärtat.
Han ska bli president! Han ska bli miljonär!