Livets brunn
Nu är det en vecka kvar tills "jag är bara 19" byts ut till "jag är bara 20". I dag kommer halva släkten hit och firar. Mamma har köpt en jättestor smörgåstårta jag inte ska äta eftersom den är proppad med skinka. Mamma ska designa min egen, köttfria, smörgås.
I går när jag åkte hem till Skövde åkte jag fel. Det är mycket konstigt eftersom jag brukar skryta med att jag kan vägen till och från Molkom helt utantill. Det kan jag också, men i går fick jag tydligen en blackout. Jag vaknar upp ur mina dagdrömmar med rosa elefanter, och helt plötsligt är jag i Örebro län. "Oj!" tänker jag men följer E18 mot Stockholm en liten bit till. Till slut inser jag att jag inte kan åka längre för då hamnar jag i Nora. Mina handikappade geografiska kunskaper säger att det inte riktigt är åt det hållet jag ska. Jag vänder vid en mack och åker tre mil tillbaka. Efter det svänger jag av vid en avfart som det står "Mariestad" på. Det kändes rätt.
Jag kommer till Skövde med en otrolig huvudvärk men det skiter jag i, tar mina piller och sätter mig på cykeln ner till stan. Mamma är med och vi tar en glass i solskenet vid Livets brunn i centrum. Efter en timme på stan pallar jag inte mer utan cyklar hem och tar ett halvt piller till och somnar. Huvudvärken fortsätter kvällen igenom och jag somnar sedan till "Morden i Midsumer" som jag faktiskt ville se men mina ögon kunde inte vara öppna längre.
När jag och mamma satt där vid Livets brunn, skickade jag iväg ett sms till min bästaste vän som är i Australien. Jag och Johan har suttit vid Livets brunn hur många gånger som helst. Där har vi varit fulla, ätit glass och euro-baguetter. Jag minns också när vi satt vid bänkarna på andra sidan torget och solade. Det var Västerhöjd-tider och alla brudar var blonda och skrattade falskt, eller ganska många i alla fall. Vi satt och klagade på allt och alla och hade väldans trevligt. Jag saknar Johan Bergsten, min vapendragare! Fast det var ju jag som flydde Skövde först, men jag kom och hälsade på ibland, kanske lite för sällan inser jag nu. Hur som helst så kommer vår vänskap aldrig dö. Jag har aldrig haft en sådan trogen vän.
I går när jag åkte hem till Skövde åkte jag fel. Det är mycket konstigt eftersom jag brukar skryta med att jag kan vägen till och från Molkom helt utantill. Det kan jag också, men i går fick jag tydligen en blackout. Jag vaknar upp ur mina dagdrömmar med rosa elefanter, och helt plötsligt är jag i Örebro län. "Oj!" tänker jag men följer E18 mot Stockholm en liten bit till. Till slut inser jag att jag inte kan åka längre för då hamnar jag i Nora. Mina handikappade geografiska kunskaper säger att det inte riktigt är åt det hållet jag ska. Jag vänder vid en mack och åker tre mil tillbaka. Efter det svänger jag av vid en avfart som det står "Mariestad" på. Det kändes rätt.
Jag kommer till Skövde med en otrolig huvudvärk men det skiter jag i, tar mina piller och sätter mig på cykeln ner till stan. Mamma är med och vi tar en glass i solskenet vid Livets brunn i centrum. Efter en timme på stan pallar jag inte mer utan cyklar hem och tar ett halvt piller till och somnar. Huvudvärken fortsätter kvällen igenom och jag somnar sedan till "Morden i Midsumer" som jag faktiskt ville se men mina ögon kunde inte vara öppna längre.
När jag och mamma satt där vid Livets brunn, skickade jag iväg ett sms till min bästaste vän som är i Australien. Jag och Johan har suttit vid Livets brunn hur många gånger som helst. Där har vi varit fulla, ätit glass och euro-baguetter. Jag minns också när vi satt vid bänkarna på andra sidan torget och solade. Det var Västerhöjd-tider och alla brudar var blonda och skrattade falskt, eller ganska många i alla fall. Vi satt och klagade på allt och alla och hade väldans trevligt. Jag saknar Johan Bergsten, min vapendragare! Fast det var ju jag som flydde Skövde först, men jag kom och hälsade på ibland, kanske lite för sällan inser jag nu. Hur som helst så kommer vår vänskap aldrig dö. Jag har aldrig haft en sådan trogen vän.
Kommentarer
Trackback
