Caroline Johansson

Jag tvivlar verkligen på mig själv just nu. Allt jag tar mig för verkar inte leda någonstans. Det är så frustrerande, har aldrig känt såhär.
Pengar, allt handlar om pengar. Pengar och jobb.
Så lyssnar jag på RnB också... det har jag inte gjort på länge. Kanske håller jag på att gå tillbaka till den gamla Caroline som inte trodde på sig själv, den där Caroline som jag lagt på hyllan. Tydligen har hon ramlat ner igen, börjar väl bli för tung för hyllan att bära upp.
För mycket tankar i huvudet just nu. Hur kunde jag vara så dum att tro att jag skulle få allt på ett silverfat? Det gick för bra för mig där ett tag, klart det måste ta slut någongång. Men jag hoppas inte att det är så illa som jag tror. Är kanske hormonerna som spökar lite också, vem vet?

Alla småjobb jag någonsin haft (kanske två -tre stycken?), har arbetsgivaren alltid varit mycket nöjd med mig. Jobbar jag så jobbar jag och då gör jag alltid mitt bästa, vad det än handlar om. Det är fruktansvärt synd att jag inte får chansen att verkligen visa vad jag går för. Jag vill ju, vill inget hellre. Det sista jag vill är att studera hela mitt liv, för att få en inkomst som sedan ändå måste betalas tillbaka.
För att få ett jobb ska du helst ha massa kontakter, erfarenhet samtidigt som du ska vara ung och barnlös.

Ända tills jag flyttade till Molkom har jag bara spelat basket på fritiden. Jag har inte haft tid med att jobba. Visst, det var mitt val och tydligen ett dumt val. Vad har jag för nytta av att jag varit med i regionslaget och tränat småknattar i tre år? Det hjälper mig inte nu.

Sommaren innan Molkom jobbade jag på ett äldreboende. Visst det var väl kul ett tag men inget för mig. Jag blir alltid för personligt involverad i de gamla och deras liv, jag skulle må psyiskt dåligt till slut när jag ser hur de blir äldre och sämre hela tiden. Arbetsgivaren ville ha tillbaka mig i sommar igen, jag var en av de bästa vikarierna. Jag fick till och med deligera medicin. I värsta fall får jag gå tillbaka dit.

Jag känner att jag hela tiden nedvärderas min kompetens. Jag får inte chansen att visa vad jag kan. Visst, jag visade framfötterna på VF i fem veckor men jag fick bara ta bilder till min artikel en enda gång. Jag vill visa att jag klarar av att göra allt, skriva, fota och redigera. Skriva och redigera gjorde jag och jag är väldigt nöjd med min insats och det var nyhetscheferna också, förhoppningsvis chefredaktören med. Det är han som bestämmer om jag får sommarjobb eller inte. Allt mitt hopp hänger på honom just nu.