Caroline Johansson

Jag vill ha julafton nu. Vi ska ut till Varola och fira med min mammas, pojkväns släkt. De bor ute på landet så julstämningen kommer att vara total. Så har de två små barn också vars ögon gnistrar i takt med allt julglitter. Julen är ju trots allt, enligt mig, barnens högtid. Det är de som verkligen uppskattar julen och allt som hör till. De vuxna stressar sönder sig totalt bland presentpapper och tejp. För att inte tala om all mat som ska göras. Oj, oj, oj och ho, ho, ho.

Än så ligger inte en snöflinga på marken. Visst har snön sin del i julstämningen, men viktigaste är trots allt att man är tillsammans med nära och kära. Eftersom jag lämnat min hemstad Skövde för Karlstad, så är det inte så ofta jag träffar min familj. Jag blir så uppe i allt mitt att jag glömmer bort min fina familj. Eller... glömmer bort är fruktansvärt fel ord. Jag tänker på dem varje dag. Jag tar mig inte tid (är ett fruktansvärt bättre sätt att beskriva det på) till att hälsa på. Så det är bäst att passa på när tillfället kommer!