En hjälte i vardagen
Jag sitter ensam i journalistsalen och plötsligt öppnas dörren. Där står Henrik från S-linjen. Han skuttar fram till mig där jag sitter vid datorn.
- Hej, vad heter du? frågar han.
Jag, som alltid har varit övertygad om att Henrik är en tjej, blir förvånad av hans plötsliga påhopp.
- Jag heter Caroline, vad heter du?
- Henrik.... vad gör du? (egentligen en Richard replik)
- Jag kollar min mail, vad gör du? svarar jag och kan inte låta bli att le åt situationen.
- Jag smyger... utan att lärarna vet! säger han i en viskning, som om han tror att han ska bli upptäckt.
- Okej... vad busigt.
- Mmm..
Sedan börjar Henrik att mumla något i stil med "mm.. ja det gör vi". Efter det säger han:
- Ja, men vi ses då.
- Ja det gör vi, hej då Henrik.
Efter det smyger han ut ur journalistsalen. Han vänder sig om i dörren och ler mot mig.
Henrik har aldrig sagt ett ord till mig. Hur som helst så lyste han upp eftermiddagen med sitt genomgoda leende.
- Hej, vad heter du? frågar han.
Jag, som alltid har varit övertygad om att Henrik är en tjej, blir förvånad av hans plötsliga påhopp.
- Jag heter Caroline, vad heter du?
- Henrik.... vad gör du? (egentligen en Richard replik)
- Jag kollar min mail, vad gör du? svarar jag och kan inte låta bli att le åt situationen.
- Jag smyger... utan att lärarna vet! säger han i en viskning, som om han tror att han ska bli upptäckt.
- Okej... vad busigt.
- Mmm..
Sedan börjar Henrik att mumla något i stil med "mm.. ja det gör vi". Efter det säger han:
- Ja, men vi ses då.
- Ja det gör vi, hej då Henrik.
Efter det smyger han ut ur journalistsalen. Han vänder sig om i dörren och ler mot mig.
Henrik har aldrig sagt ett ord till mig. Hur som helst så lyste han upp eftermiddagen med sitt genomgoda leende.
Kommentarer
Trackback
