Bara 20
Varför kan inte allting vara gratis? Jag vet att det är helt omöjligt men det skulle förenkla livet en aning.
Som sagt har jag varit student i ett år nu och det var mitt eget val. Hade jag inte studerat hade jag inte fått det jobbet jag har i sommar. Jag känner att det är värt att satsa på något jag verkligen vill.
Jag nöjer mig inte med ett jobb på Mc Donalds eller Volvo. Ibland önskar jag att jag gjorde det, det skulle bli så mycket lättare då. Å andra sidan känner jag att om jag tog ett "vanligt" jobb skulle så mycket talang rinna ut i sanden. Min talang. Det vore ett svek mot mig själv, mina lärare, mina närmaste vänner och min arbetsgivare. De som är så nöjda med mig, de som tror på mig. Men jag har tänkt om. Jag tror också på mig. Jag är grym och jag kommer att lyckas som journalist.
Det är tråkigt att det är så mycket som hänger med när man äntligen får jobba med det man vill. Hyra, mat, hushåll, städning, resekostnader och alla läskiga räkningar. Men det är bara att hänga kvar eftersom det inte längre finns någon stadig grund att stå på. Ingen lärare som håller en i handen när man går på kommunfullmäktigemöte och ingen mamma eller pappa som stoppar pengar i fickorna. På ett sätt är det skönt. Jag vill klara mig själv, det sista steget mot vuxenvärlden.
Trots allt är jag bara 20.
Som sagt har jag varit student i ett år nu och det var mitt eget val. Hade jag inte studerat hade jag inte fått det jobbet jag har i sommar. Jag känner att det är värt att satsa på något jag verkligen vill.
Jag nöjer mig inte med ett jobb på Mc Donalds eller Volvo. Ibland önskar jag att jag gjorde det, det skulle bli så mycket lättare då. Å andra sidan känner jag att om jag tog ett "vanligt" jobb skulle så mycket talang rinna ut i sanden. Min talang. Det vore ett svek mot mig själv, mina lärare, mina närmaste vänner och min arbetsgivare. De som är så nöjda med mig, de som tror på mig. Men jag har tänkt om. Jag tror också på mig. Jag är grym och jag kommer att lyckas som journalist.
Det är tråkigt att det är så mycket som hänger med när man äntligen får jobba med det man vill. Hyra, mat, hushåll, städning, resekostnader och alla läskiga räkningar. Men det är bara att hänga kvar eftersom det inte längre finns någon stadig grund att stå på. Ingen lärare som håller en i handen när man går på kommunfullmäktigemöte och ingen mamma eller pappa som stoppar pengar i fickorna. På ett sätt är det skönt. Jag vill klara mig själv, det sista steget mot vuxenvärlden.
Trots allt är jag bara 20.
Kommentarer
Trackback
