Bort bort bort

Jag trodde det var annorlunda. Men så fort jag pratar om mitt liv byter du samtalsämne eller väljer att inte lyssna. Varför kan du inte stötta mig som du gjorde när jag var liten? Vi kunde prata då, i alla fall så som jag minns det. Nu gör du mig bara ledsen genom att ifrågasätta mina val i livet.
Det var annorlunda i Molkom. Här i Skövde är det ingen som orkar. De bläddrar igenom tidningen vi gjorde och säger "Jag läser det där sen". Det gör mig så besviken. De skulle bara veta hur mycket tid vi/jag lagt ner på det som faktiskt står i tidningen. De förstår inte värdet i att skriva, fota och redigera. De ser sånt i media varje dag, men de vet inte allt arbete bakom.

Jag vill bara här ifrån. Flytta till min verklighet där drömmar faktiskt slår in.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0