Vi skulle va rikast i världen
Den här dagen har varit hemsk. Eller ska jag skriva att den ÄR hemsk eftersom den inte tagit slut än?
Dagen börjar med att min mobil har valt att ta sovmorgon och skiter i att väcka mig. Jag vaknar dock av mig själv tjugo över sju. Jag glömde att vattna mammas blommor kvällen innan eftersom jag låg och skakade och svettades på grund av ett hemskt migränanfall. Därför går jag upp och vattnar som aldrig förr så mamma inte blir arg.
Innan mitt migränanfall slog mitt huvud i spillror, hade jag börjat packa min resväska. Jag hade planer på att åka till Robert som bor lite utanför Värnamo i Småland. Jag skulle åkt i dag klockan 12.56.
Jag sms:ar mamma och frågar när hon kommer hem från sin kille som bor i Alingsås. Vi skulle nämligen byta ett av däcken på bilen.
Efter en stund ringer mamma upp mig och börjar skälla ut mig efter noter om precis allt. När hon sen kom hem erkände hon att hennes hormoner inte var som de skulle.
Mamma och jag gör oss redo för avfärd till bilverstan, min resväska står i hallen. Telefonen ringer, mamma svarar och det är till mig. Kvinnan på andra sidan luren berättar att hon ringer från Vårdpoolen och frågar om jag kan jobba i helgen. Jag säger ja.
Jag visste att jag var tvungen att tacka ja till jobbet. Jag måste ju ha pengar. Sen blev jag fruktansvärt ledsen. Jag hade ställt in mig på att få somna bredvid Robert i kväll. Vi skulle bada och äta glass. Jag ringde och berättade som det var. Hoppas verkligen jag kan komma iväg snart igen. Jag saknar min Pirat!
I det ögonblicket visste jag att denna dagen redan var förstörd, men det slutar inte där. Jag och mamma åker med bilen till verkstan. De byter däck och klagar på att det luktar så mycket bensin om bilen. "Fan vad det luktar", sa en av dem till och med. Så kollar de under huven. Efter den titten berättar bilkillen att vår bil nästintill är livsfarlig. Den kan tydligen sprängas/brinna upp när som helst. Den läcker bensin. I denna sommarvärmen är det jättefarligt. Jag och mamma lämnar bilen på verkstan och får gå hem.
När vi går förbi resecentrum är klockan bara 12.00. Jag hade hunnit med tåget till Värnamo. Sen minns jag att jag ska jobba i helgen.
Det är helt sjukt att allting handlar om pengar. Jag skrev det till Robert:
"Tyvärr är pengar viktigt och jag hatar det. Jag önskar man kunde leva på kärlek i stället. Tänk vad rika vi hade varit!"
Han skrev tillbaka:
"vi skulle va rikast i världen"
Förmodligen.
Dagen börjar med att min mobil har valt att ta sovmorgon och skiter i att väcka mig. Jag vaknar dock av mig själv tjugo över sju. Jag glömde att vattna mammas blommor kvällen innan eftersom jag låg och skakade och svettades på grund av ett hemskt migränanfall. Därför går jag upp och vattnar som aldrig förr så mamma inte blir arg.
Innan mitt migränanfall slog mitt huvud i spillror, hade jag börjat packa min resväska. Jag hade planer på att åka till Robert som bor lite utanför Värnamo i Småland. Jag skulle åkt i dag klockan 12.56.
Jag sms:ar mamma och frågar när hon kommer hem från sin kille som bor i Alingsås. Vi skulle nämligen byta ett av däcken på bilen.
Efter en stund ringer mamma upp mig och börjar skälla ut mig efter noter om precis allt. När hon sen kom hem erkände hon att hennes hormoner inte var som de skulle.
Mamma och jag gör oss redo för avfärd till bilverstan, min resväska står i hallen. Telefonen ringer, mamma svarar och det är till mig. Kvinnan på andra sidan luren berättar att hon ringer från Vårdpoolen och frågar om jag kan jobba i helgen. Jag säger ja.
Jag visste att jag var tvungen att tacka ja till jobbet. Jag måste ju ha pengar. Sen blev jag fruktansvärt ledsen. Jag hade ställt in mig på att få somna bredvid Robert i kväll. Vi skulle bada och äta glass. Jag ringde och berättade som det var. Hoppas verkligen jag kan komma iväg snart igen. Jag saknar min Pirat!
I det ögonblicket visste jag att denna dagen redan var förstörd, men det slutar inte där. Jag och mamma åker med bilen till verkstan. De byter däck och klagar på att det luktar så mycket bensin om bilen. "Fan vad det luktar", sa en av dem till och med. Så kollar de under huven. Efter den titten berättar bilkillen att vår bil nästintill är livsfarlig. Den kan tydligen sprängas/brinna upp när som helst. Den läcker bensin. I denna sommarvärmen är det jättefarligt. Jag och mamma lämnar bilen på verkstan och får gå hem.
När vi går förbi resecentrum är klockan bara 12.00. Jag hade hunnit med tåget till Värnamo. Sen minns jag att jag ska jobba i helgen.
Det är helt sjukt att allting handlar om pengar. Jag skrev det till Robert:
"Tyvärr är pengar viktigt och jag hatar det. Jag önskar man kunde leva på kärlek i stället. Tänk vad rika vi hade varit!"
Han skrev tillbaka:
"vi skulle va rikast i världen"
Förmodligen.
Kommentarer
Trackback
