Vila i frid min bil
I dag bestämde mamma sig för att skrota bilen. Hon orkade inte lägga ut mer pengar på den. Ärligt talat så vet jag inte om jag heller hade orkat länge till. Vila i frid Percy! Många minnen försvann med den bilen.
Resan från Karlstad när Björn spottade ur sig roligheter, David höll på att köra av vägen, jag och Milla låg i baksätet och kippade efter andan.
Eller den gången då jag körde in till Karlstad, Björn satt i fram och Milla i bak. Vi blir omkörda av en förare som sedan bromsar ner till 30 på en 90-väg. Jag kör om, Björn pekar finger (som vanligt) och Milla börjar bli lite orolig. Föraren, som nu är bakom mig, sätter på helljus och kör väldigt nära min bil. Milla kläcker ur sig denna kommentaren: "Kan vi inte stanna någonstans och kolla vad han vill?" Björn hävdade att det kunde vara en seriemördare så vi lät bli.
Jag övningskörde hem från en parkering allra första gången med den bilen.
Allra första gången jag kom till Molkom för att göra intagningsprov, körde jag dit i bilen. Jag hade den där hela studietiden.
Tyvärr var jag inte på plats för att ta farväl, jag kommer sakna Percy! Jag får faktiskt tårar i ögonen nu. Jag kommer sakna min bil! Percy har krånglat väldigt mycket, fått en ruta krossad och bakluckan halvägs avdragen, men han gick ända in i det sista! Tack Percy för denna tiden! Vila i frid.
Resan från Karlstad när Björn spottade ur sig roligheter, David höll på att köra av vägen, jag och Milla låg i baksätet och kippade efter andan.
Eller den gången då jag körde in till Karlstad, Björn satt i fram och Milla i bak. Vi blir omkörda av en förare som sedan bromsar ner till 30 på en 90-väg. Jag kör om, Björn pekar finger (som vanligt) och Milla börjar bli lite orolig. Föraren, som nu är bakom mig, sätter på helljus och kör väldigt nära min bil. Milla kläcker ur sig denna kommentaren: "Kan vi inte stanna någonstans och kolla vad han vill?" Björn hävdade att det kunde vara en seriemördare så vi lät bli.
Jag övningskörde hem från en parkering allra första gången med den bilen.
Allra första gången jag kom till Molkom för att göra intagningsprov, körde jag dit i bilen. Jag hade den där hela studietiden.
Tyvärr var jag inte på plats för att ta farväl, jag kommer sakna Percy! Jag får faktiskt tårar i ögonen nu. Jag kommer sakna min bil! Percy har krånglat väldigt mycket, fått en ruta krossad och bakluckan halvägs avdragen, men han gick ända in i det sista! Tack Percy för denna tiden! Vila i frid.
Kommentarer
Trackback
