Caroline Johansson

När jag var liten hade vi strikta regler hemma för godisätande. Eftersom både jag och min bror var mulliga fick vi alltid begränsat med godis varje lördag. Bara på lördagar. Detta anser jag har lett till att jag idag har ett annorlunda förhållande till sötsaker än de som fick äta godis lite när de ville under sin barndom.

I går kom en korridorskompis med en massa choklad från ett annat land hon besökt. Alla fick en chokladkaka var, minst. Jag tog faktiskt bara en, men den var slut i morse. Det är helt omöjligt för mig att spara godis. Jag vill inte kalla det att frossa men jag slukar chokladen väldigt fort (det kanske  är att frossa förresten, men det låter så äckligt).

Jag tror att eftersom jag aldrig fick äta godis på andra dagar än lördagar när jag var liten, så har det lett till att jag idiotäter för att unna mig. Jag är vuxen nu (haha), har flyttat hemifrån och bestämmer själv när, var och hur jag äter godis. Eller om jag inte äter det alls. Så är det faktiskt oftast, att jag har ett begränsat behov av att äta godis. Jag minns en gång på Konsum då jag tänkte: "Hmm.. när var den senaste gången jag åt godis?" Jag kunde inte minnas.

Mamma, tack för att jag inte fick äta godis på vardagar när jag var liten.  Vem vet hur jag hade sett ut nu?