Hjärtklappning

Jag är väldigt nöjd med reportaget som jag just blev klar med, frågan var om chefredaktören var lika nöjd. När jag gick in på hans kontor för att be honom korrläsa min text kände jag nervositeten ända ut i fingerspetsarna.
Jag var verkligen nerös, jag känner fortfarande hur hjärtat dunkar i bröstet. Det har ju hänt flertalet gånger att jag och även andra i klassen varit jättenöjda med arbeten som sedan läraren sågat.

Nu börjar jag lugna ner mig. Han tyckte det var väldigt bra skrivet.
Det enda var att jag skrivit miljoner i stället för miljarder, och jag hade skrivit går åt ljuset i stället för mot. Det sistnämda är nog dialektalt. Man ska inte alltid skriva som man pratar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0