Caroline Johansson

Jag sitter just nu med texten om vad vi vill med vår webbtidning. Jag har precis beskrivit ordet "Närheter" på ett helt okej sätt. Efter att ha haft en fot inne på fem olika tidningar genom åren har jag insett vikten av just formuleringar. När en formulering sitter som handen i handsken, flyter på som fisken i havet och lägger sig som grädden på moset - då har man lyckats.

Jag minns när jag skrev en novell i ettan på gymnasiet. Tyvärr har jag den inte kvar, men den gav mig gåshud - så bra var den. Samma sak med en berättelse jag skrev på mellanstadiet, den var så bra att den gav mig mardrömmar.
Det där lyckoruset som strömmar genom kroppen när en mening bara blir så där bra som jag kan göra den, är min grädde på moset. Det känns när det blir bra.

Min mamma skaffade tatuering före mig. Jag blev en smula chockad men samtidigt väldigt stolt. Vilken häftig mamma jag har! Det fick mig att börja tänka på min första, och kanske sista, tatuering. Den ska ju vara personlig och passa mig perfekt. Jag är helt säker på vad jag vill göra nu - och det har med bokstäver att göra. Tyvärr blir det inte än på ett tag, allt har ju med pengar att göra. Kanske efter jul.