Caroline Johansson

Fick precis en flash-back som tog mig tillbaka till kvarteren i New York. Vet inte var den kom ifrån, jag satt och läste DN när jag plötsligt kände att jag mycket hellre skulle vilja sitta på ett fik på Manhattan och läsa The New York Times. Känslan av att gå på New Yorks ändlösa gator är obeskrivlig- den måste upplevas. Känslan, lukterna, odörerna, kostym-nissarna, uteliggarna, transvestiterna och alla random-människor som bara finns, existerar, andas samma luft och går på samma gator i denna stad som har lika många invånare som hela Sverige- den känslan är fantastisk.

Att jag, lilla Caroline Johansson från Skövde, kan vara del i något så stort. Egentligen är jag del av något ännu större, hela universum finns ovanför varje himmel, men att vara en del av en så stor massa på ett och samma ställe-jag måste få uppleva det igen. Det kändes som om jag levde mer, som om luften jag andades betydde lite mer, jag upplevde mer. En vecka i New York är inte tillräckligt. Det finns så många intryck att ta in att man känner sig mätt i huvudet hela tiden men du vill bara ha mer eftersom nyfikenhetens hunger inte går att stilla.

New York var en underbar upplevelse som jag måste få uppleva igen. Jag vill tillbaka till Harlem och hälsa på körskolelärarna som jag intervjuade. Jag ska ha med mig tidningen som vi gjorde från New York resan och de ska få sitt eget exemplar. Sen ska jag besöka frilansjournalisten Gunilla Kinn som jag också intervjuade. Jag ska fråga om jag får bo hos henne, hyra hennes rum som hon hyr ut till och från. Vi ska luncha på en närliggande restaurang och prata om arbeten hon ska göra eller har gjort. Jag vill fråga om jag kan vara hennes fotograf, assistera vid hennes nästa intervju bara för att jag kan. Sen vill jag att hon ska bli imponerad av artikeln jag gjorde om henne och av bilderna jag tog, så att hon insisterar på att jag följer med och fota på hennes nästa intervju.

Hoppas de här tankarna inte stannar i mitt huvud, hoppas de blir verkliga en vacker dag.