Min magkänsla tycker det är fel
Är det bara jag som tycker att tanken av att ha på sig ett dött djur är hemsk? "Det är äkta skinn" Ooooh låter doa-kören i bakgrunden, jag själv mår lite illa inombords. Det är snyggt med skinnjacka, eller en jacka som ser ut att vara av skinn rättare sagt. För när jag får reda på att det faktiskt är äkta skinn som någon har på sig blir jag lite ledsen. I och med detta kanske jag säger emot mig själv men jag tycker det är fel att bära äkta päls/skinn. Sen att det finns billigare kopior som ser exakt likadana rör mig inte i ryggen. Jag skulle hellre vilja se lika snygg ut som de där med äkta skinn/päls men ha betalat tusen kronor mindre för det jag har på mig, för att det inte är äkta - för att det är fejk och för att det får mig att må bättre inombords. Tanken av att ett stackars djur ska ha gett sitt liv åt att jag bara ska se snygg ut och få mer status - äcklar mig. Aldrig i livet.
Jag mötte en person för inte så länge sedan som hade en äkta päls. Innan jag visste att den var äkta (jag ser ärligt talat inte någon skillnad på äkta och fejk eftersom jag inte kunde bry mig mindre om vilket) kände jag bara att jag var tvungen att ställa samma fråga som jag alltid ställer till någon som har päls/skinnjacka: "Men... den är väl inte äkta". Jodå utbrast personen i fråga och jag vände bort blicken. Jag vet att det är dåligt av mig att inte hävda min egen åskikt, debattera emot, säga vad jag tycker men jag vet att det är lönlöst - så jag struntar i det. Vill inte uppröra, vill inte göra personen arg. Jag tycker inte om ilska det är inget bra, men själv stänger jag inne min ilska för att någon annan ska må bra för jag vet att det går över.
På stenåldern hade vi inget val. Det var döda eller att dödas. I dag år 2009 har vi val, vi kan ta ställning. Jag väljer att ställa mig på andra sidan av de päls- och skinnbeklädda människorna och tycka att det är fel - för mig är det fel men för dem är det rätt. Jag tycker att man kan ha vilken åsikt man än vill, vad det än handlar om - OM man har ett bra argument för varför man tycker som man gör.
Det finns säkert folk som tycker att mitt argument mot skinn- pälsklädnader inte räcker som argument, men för mig räcker det för att veta var jag står i frågan. Jag tycker det är fel eftersom min magkänsla säger så. Jag vet inte varför den säger så men känslor kan vara underskattade så jag litar på min magkänsla. Kanske har det med att göra alla dessa reportage jag sett om djur som får en smärtsam död medan vi får en smaskig måltid eller en tjusig jacka. Dem bilderna finns alltid längst bak i mitt huvud varje gång jag äter kött eller ser någon ha på sig skinnjacka eller päls. Innerst inne vill jag vara vegetarian - igen. Det känns rätt för att magen säger så.
Jag mötte en person för inte så länge sedan som hade en äkta päls. Innan jag visste att den var äkta (jag ser ärligt talat inte någon skillnad på äkta och fejk eftersom jag inte kunde bry mig mindre om vilket) kände jag bara att jag var tvungen att ställa samma fråga som jag alltid ställer till någon som har päls/skinnjacka: "Men... den är väl inte äkta". Jodå utbrast personen i fråga och jag vände bort blicken. Jag vet att det är dåligt av mig att inte hävda min egen åskikt, debattera emot, säga vad jag tycker men jag vet att det är lönlöst - så jag struntar i det. Vill inte uppröra, vill inte göra personen arg. Jag tycker inte om ilska det är inget bra, men själv stänger jag inne min ilska för att någon annan ska må bra för jag vet att det går över.
På stenåldern hade vi inget val. Det var döda eller att dödas. I dag år 2009 har vi val, vi kan ta ställning. Jag väljer att ställa mig på andra sidan av de päls- och skinnbeklädda människorna och tycka att det är fel - för mig är det fel men för dem är det rätt. Jag tycker att man kan ha vilken åsikt man än vill, vad det än handlar om - OM man har ett bra argument för varför man tycker som man gör.
Det finns säkert folk som tycker att mitt argument mot skinn- pälsklädnader inte räcker som argument, men för mig räcker det för att veta var jag står i frågan. Jag tycker det är fel eftersom min magkänsla säger så. Jag vet inte varför den säger så men känslor kan vara underskattade så jag litar på min magkänsla. Kanske har det med att göra alla dessa reportage jag sett om djur som får en smärtsam död medan vi får en smaskig måltid eller en tjusig jacka. Dem bilderna finns alltid längst bak i mitt huvud varje gång jag äter kött eller ser någon ha på sig skinnjacka eller päls. Innerst inne vill jag vara vegetarian - igen. Det känns rätt för att magen säger så.
Kommentarer
Trackback
