Caroline Johansson

Äntligen har jag hittat en artikel som tar upp jämställdhet på det där sättet som även jag ser det. En läkare hävdar detta: "Biologiska själ till varför män dominerar samhällstoppen". Här är några utdrag ur Pelle Billings artikel:

"Eftersom det är ett transkulturellt fenomen att det är flest män på samhällets toppositioner, så kan vi inte söka förklaringen i uppfostran eller den kulturella programmeringen, utan istället får vi vända oss till biologin. Biologiska förklaringar till könsskillnader är tabu i dagens Sverige, men det betyder ju inte att de upphör att existera."

"Det finns omfattande forskning numera om hur skillnader i centrala nervsystemet (dvs hjärnan) och hormonella faktorer påverkar män och kvinnors beteende och drivkrafter i livet. Ett exempel bland många är att flickor som utsatts för ovanligt höga nivåer av det manliga könshormonet testosteron i livmodern, tenderar att leka på ett sätt som enligt kulturen anses "grabbigt" och senare i livet blir de kvinnor som är betydligt mer fokuserade på sin karriär än genomsnittskvinnan. Detta trots att de helt och hållet uppfostrats som flickor, och senare bemötts som kvinnor av samhället."

Jag tror aldrig att vi kommer att uppnå ett helt jämställt samhälle. Då menar jag ett samhälle där män och kvinnor behandlas exakt likadant, har exakt lika lön och att exakt lika många män som kvinnor finns på varje arbetsplats. Jag tycker inte ens att det ska vara så, vissa yrken är uppenbarligen bättre lämpade för män än kvinnor och vice versa så är det bara. Jag tycket att kvinnor och män ska göra samma intagningsprov och samma tester så att alla oavsett kön har lika rätt till att få ett speciellt yrke. Du som person ska alltså vara mest lämpad, ha de kunskaper som krävs och då menar jag både fysiskt och psykiskt.

Ingen människa ska få företräde till ett jobb enbart på grund av kön men däremot på grund av kunskap och lämplighet. Detta leder förstås till att kvinnor får kämpa lite extra för att komma upp till samma nivå som männen inom vissa yrken. Vi kvinnor har det svårt att få samma respekt som männen inom arbeten som brandman eller polis, men då får vi lägga manken till och visa att även vi kan om vi verkligen vill. Detsamma gäller männen.

Jag hade en diskussion med mina klasskamrater för några dagar sedan om manliga gynekologer. Vi var alla överens om att vi föredrog att ha en kvinnlig gynekolog, men även ett sådant uttalande kan vara diskriminerande för en manlig gynekolog. Det är bara något vi känner, som kvinna är det mer okej att visa sitt underliv för en främmande kvinna i stället för en främmande man. Kvinnor är överrepresenterade inom vård- och omsorgsyrken så där får männen lägga manken till för att få samma respekt.

Ett annat exempel: Jag vaknar av att min lägenhet står i ljusan låga. Utanför mitt fönster ser jag en stege och uppför stegen klättrar en brandman, en brandman som har den rätta fysiken att bära ut mig genom fönstret. I den situationen skulle jag förlita mig på vem som helst, men eftersom det är vetenskapligt bevisat att män har lättare att bygga muskler än vi kvinnor så tycker jag att en man är mer lämpad för brandmansyrket- just på grund av den fysik som krävs för just det yrket.

Jag tycker att kvinnor och män ska kunna arbeta som precis vad de vill, men jag tycker inte att man ska kvotera in kvinnor eller män till vissa utbildningar eller arbeten enbart på grund av att man vill ha mer kvinnor eller män inom just det yrket. Mycket handlar om biologiska skillnader som vi inte kan ändra på. Punkt slut.

Caroline Johansson
8/5-09