Caroline Johansson

I går var jag på middag tillsammans med några klasskamrater. Tyvärr glömde jag att ta med kameran, i stället hade jag med mig nyinköpt cider från systemet. Det är så typiskt mig att tänka i dem banorna så fort det är någon tillställning "ah men ska vi suuuupa?!" Så har det ju alltid varit hemma i Skövde när vi dragit ihop ett gäng, då ska det supas för så gör vi i Skövde. Men Linnéa köpte inte vin till sig själv, vi alla skulle dela på vinflaskan under middagen. Ett glas vin var. Jag kände mig hur dum som helst. Det kanske är dags att mogna lite, växa upp och bli lite mer sofistikerad. Kanske.

När vi åkte hem från vår sofistikerade tjejkväll var bussen full med fulla tonåringar. Valborg är ju lite av deras nationaldag. Jag vet ju själv hur det var när man var ung och tog varje tillfälle i akt att bli full. Vi åkte till en brasa i Skultorp, kollade lite på den sen fortsatte vi att halsa hembränt. Ganska tragiskt om man tänker tillbaka på det men det var kul. I alla fall, dessa fulla ungdomar på bussen in till stan väsnades fruktansvärt mycket. Färjestad är ju ett populärt samtalsämne här i Karlstad och Färjestad nämdes även i går på bussen. "SM guld, SM guld, SM guuu-uld" skrek några av grabbarna. Andra svarade: "I vaddå, I vaddå, I vadååå-å?!" Hockey var det va?

När vi äntligen åker in i stan där alla ungdomar ska av, har någon sönder en ruta i bak på bussen. Busschauffören, som hade en ängels tålamod genom hela resan, kollade bak, såg allt glassplitter och stannade bussen. Alla gick av för ingen ville ta på sig skulden av det som just inträffade. Några ungdomar var ändå kvar i bussen och pratade med busschaufören så det verkade som om bussen skulle köra klart sin runda i alla fall. Jag frågade då lite snällt: "ursäkta, men kommer den här bussen att fortsätta köra?" Jag fick inget svar av busschauffören utan av en blonderad ung brud: "Nej det verkar inte så för att någon har haft sönder ett fönster här bak i bussen, det är 500 meter till stan till torget du kan väl gå sista biten?" Sen vände hon på klacken. För det första, vem fan trodde hon att hon var? För det andra så visste jag redan att ett fönster var sönder, som om jag hade kunnat missa allt glassplitter? För det tredje så hade jag 15 minuter att gå hem från stan. Hade bussen fortsatt hade jag varit hemma på några få minuter och våldtäckts-risken skulle minskat med flera hundra procent. Blondinen bara tog för givet att jag skulle till torget med alla andra fjortisar. Ack så fel hon hade. Jag ville hem och sova. Jag är för gammal för supa-sig-full-bara-för-att-det-är-valborg festande. Dumma blondin.

I stället fick jag gå den sista biten hem. Försökte ringa Björn som hade ringt just efter att jag gått på fjortis-bussen. Jag skulle inte ha hört någonting av samtalet plus att jag inte hörde signalen - så jag skickade sms och sa att jag skulle ringa tillbaka när jag var hemma. Men Björn svarade inte så jag ringde Robert i stället men han svarade inte heller. Panik. Sista biten hem hade jag kyrkogårdar på vardera sida om mig, alla vet ju att spöken kommer fram på natten och klockan var nästan tolv. Panik. Till slut får jag tag i Robert som hade tagit en dusch efter grillningen med sina klasskamrater - inte konstigt att han inte hörde mobilen. Jag kommer äntligen hem, går och lägger mig och somnar som en stock. Vilken kväll!

En uppdatering om dagens bravader kommer inom kort!

/C